Corpus & Animus

I diktessän Corpus & Animus reflekterar Ulrika Nielsen kring relationen mellan kropp och själ. Avgörande livsupplevelser, känslor, föremål och minnen sätts i rörelse. Hur kan vi tänka kring kroppen när kroppen inte är medveten om sig?

Var plåga har sitt skri för sig, men hälsan tiger still, sägs det. Talesättet är ett citat ur Erik Gustaf Geijers Odalbonden från 1811.

Citatet kunde stå som inkörsport till Ulrika Nielsen nyutgivna diktsamling Corpus & Animus, men gör det inte. I stället leds läsaren in i Nielsen bok med ett par andra citat, ett av Gloria Geritz (”…för att inte känna/ för att inte se sig själv/ i sin själ/ av kött”), och ett av Peter Nádas.

Nádas som Nielsen också hänvisar till inne i samlingen skriver ”Om anden inte minns blir kroppen obegriplig”. Geijers uttryck är slitet, Nádas är sant men kan vara svårt att ha som rättesnöre i livets praktikalitet.

Poler

Anden är extremt ovillig att synliggöra kroppen. Vill vi minnas kroppen, tänka på den? Goda dagar, ja. Absolut inte dåliga dagar.

Nielsens Corpus & Animus kan också läsas som en liten essäsamling, essäer i diktform, precis som hennes förra bok Tingen (2022).

Bokens kropp och känsla stöps om till tankar. Reflektioner som är gjorda i efterhand, med en viss distans till sitt ämne.

Det är både till fördel och nackdel.

Det är både till fördel och nackdel.

Fördelen är att perspektivet är nyanserat fast det också är konkret. Distans och analys behöver kanske inte betyda abstraktion? Eller, abstraktion behöver inte innebära vaghet i texten.

Tingen

Vi ser, med Nielsens blick, livets brytningsskeden med ett slags omedelbarhet för att diktens koncentrat håller fast vid konkreta föremål (klädesplagg, leksaker, kroppsdelar, böcker etc.). Vi reagerar ofta så vid stress, att vi plötsligt förnimmer livets trivialiteter med ny skärpa.

Föremålen både härbärgerar och konserverar, håller kvar sorg för att bli en möjlighet att behandla den:

”Medan insikten sjönk in/ eller inte/ satt han i barnens rum/ och byggde lego. // Lyftkranarna/ står fortfarande efter hans död/ på en hylla ovanför den öppna spisen.”

Det här anhörigperspektivet är inte det enda i samlingen. Genom författarjaget skildras ett sjukdomsanfall med ambulansfärd och sjukhusvistelse. Och via läsningar och citat nära-döden-upplevelser.

En annan position

Kroppen och anden är inte närvarande enbart i sjukdom och död, utan också vid födslar. Då i ett annat ljus men med samma konkretion: solljus, ylletröjor och gympatossor.

Nádascitatet uppmanar oss att minnas och reflektera över kroppen. I de stressituationer som infinner sig när vi varseblir de gränser livet har, tänker vi inte på samma sätt som till vardags: ”men allt annat som du ansträngt dig för/ att upprätthålla och utveckla/ i hela ditt vuxna liv/ dina intressen, förpliktelser/ bekymmer och utsikter/ har avlägsnat sig / som om de varit en absurd dröm,”

Bra litteratur brukar ha ett element av spänning inbyggt i sig. Hos Ulrika Nielsen är polerna inte enbart liv och död, livets början och slut, utan också det konkreta och abstrakta, kropp (Corpus) och Ande (Animus). Känsla och tanke, att uppleva och att formulera.

Enkel form

Dikterna i Corpus & Animus är ganska enkelt konstruerade. De behandlar ämnen som alla har upplevt, mer eller mindre beroende på var i livet man råkar vara och hurdana erfarenheter man haft under livets gång.

Just sättet Nielsen har när hon skildrar de olika tillstånden tilltalar. Det är varmt och svalt på samma gång, behagligt distanserat. Ibland stör kontrasten mellan distans och närhet. Den kan ha något avslöjande icke-trovärdigt över sig, som när hon beskriver en sjukhusresa med ambulans:

”Ambulansen väntade,/ blåljusen blinkade ljudlöst/ medan de hämtade tandborste och tandkräm,/ deodorant, ett läppstift, en hårsnodd, en snusdosa/ och Fernando Pessoas Orons bok.”

Du behöver varken tandborste, läppstift eller bok med dig i en sådan situation.

Du behöver varken tandborste, läppstift eller bok med dig i en sådan situation. Inte ens om ambulansfärden klassificeras som icke-brådskande (vilket knappast är fallet om ambulansen har blåljusen påslagna).

Sådant kunde läggas under fiktionens möjligheter inför verkligheten, men tär på trovärdigheten och ger ett lite tillgjort intryck.

Kvalitet

Kristina Malmio tog i sitt tal på Svenska litteratursällskapets årshögtid den 5 februari 2026 upp den debatt Nielsen och Fredrik Hertzberg drog igång för ett par-tre år sen om litteraturens kvalitet, mätare, värde, finansiering, bildningsförakt med mera.

Något ur den debatten kastar ett återsken i Nielsens diktessä. Hon tar fasta på värdet att formulera sig kring olika aspekter av livet med litterära medel.

Debatten provocerade för att den nekade att de båda ”lägren”, anhängare av läsarvänliga böcker och de som förespråkar kvalitet oberoende av läsare borde vara kommunicerande kärl. Vi har inte det ena utan det andra (inte kropp utan själ). Att alltför mycket förespråka kvalitet, nyanser, rikedom kan lätt spilla över i förakt för en del läsare.

Vad är litteratur och vad ska man ha den till? (lilla e, nr 8, 2023, frågar sig Nielsen i häftet som var ett inlägg i diskussionen.

(Här är Lysmaskens omtalade inlägg i debatten).

Naturligt sönderfall

Jag uppskattar Nielsens reflektioner om att fullständig hälsa och människa inte hör ihop, att det mesta är missförstånd för att ingen vet att du inte är den person som andra tror att du är, att en döende människa kan sägas vara både enbart kropp och enbart själ.

”En döende människa är inte sjuk. / I de första elektriska impulserna /…/ skrivs redan inledningen till en omfattande och långsam upplösning.”

Döden är inprogrammerad i oss från födseln, och ingen anomali.

Det är belysande formuleringar som inte kommer till oss av sig själva. Det behövs tid och tanke att skriva dem.

När Nielsen tar sig tiden och behandlar livsnära ämnen litterärt gör hon det med öm hand och mestadels väl.

Corpus & Animus är en bok som inte är svår att läsa, förstå eller ta till sig. Är den sann?

Beror på.

Man kan se boken som ett inlägg i debatten, att både Corpus och Animus behövs. Såväl det lättillgängliga som det svåra. Som känsla, tanke, formulering.

Personligen hade jag gärna läst mera om det svåra, det som är riktigt svårt att tänka på. Men då hade det varit en annan bok.