Lätt som en plätt, sa Ossi Martinsson

Artisten Thomas Lundin debuterar som bilderboksförfattare med Lätt som en plätt, sa Ossi Martinsson. Det är i grunden en varm berättelse om gemenskap över generationsgränser där vardag, musik och digitala möten står i centrum

Den finlandssvenska bilderboken upplever för tillfället en guldålder, med högkvalitativ utgivning som resulterat i flera pris och utmärkelser både nationellt och internationellt. Utvecklingen har vi inte minst att tacka våra förlag för, som vågar satsa på bilderbokskonsten och ger upphovsmännen tid och fria tyglar i skapandet.

Man scoutar sannolikt ständigt också efter nya bilderboksmakare, och under senaste år har vi sett flera kulturarbetare från andra håll i branschen sätta sig ner med pennan. Till dem hör exempelvis HBL:s tidigare kulturchef Fredrik Sonck, komikern och mediepersonligheten Ted Forsström och nu senast, humorgruppen KAJ:s bilderboksdebuterande Jakob Norrgård.

Kvaliteten varierar, men det är inte osökt att tänka sig att redan etablerade kreatörer med färdig fanbase är lågt hängande frukt för förlagen.

…en bilderbok som tematiserar musik, mat och banden mellan generationerna.

Nu är det den folkkära artisten och matentusiasten Thomas Lundins tur att bli bilderboksdebutant. 2024 utkom han med Tjo, hopp och kärlek. Om maten, mammorna och mig, där Lundin blandar kärleksfulla anekdoter ur sitt liv med matminnen och recept som traderats via släktens kvinnor.

Den som följer Lundin på Facebook kan även där ta del av hans mysiga och välformulerade uppdateringar som sömlöst väver ihop minnen med matlagningstips. Tillsammans med Catharina Nygård, som även gjort illustrationerna till Tjo, hopp och kärlek, har han skapat en spin off på succékonceptet. Lätt som en plätt, sa Ossi Martinsson, en käck titel som leder tanken bakåt mot klassikern Alfons Åberg, är en bilderbok som  tematiserar musik, mat och banden mellan generationerna.

Samspel mellan ung och äldre

Skildringar av samspelet mellan barn och deras mor- eller farföräldrar är stapelvara i barnlitteraturen; att gestalta mötet mellan barn och en äldre person öppnar för roliga kulturkrockar samtidigt som man förenas i sitt barnasinne.

Ossi Martinsson går på förskola och efter skoldagen går han hem till gammelmormor Helena Höök som bor några våningar upp i samma höghus.

Helena är 82 år och pensionär, men energi och livslust är det ingen brist på: ”hon har färgat hår och mönstrade pants och vägrar vara åldring”; därtill gillar hon att stå på huvudet och att dansa.

Ossi själv är en lugn kille som hellre läser en bok än busar med de andra barnen. Att vara på eftis hos spralliga Helena är däremot det bästa Ossi vet, ”hos henne kan allting hända”.

Just idag vill Helena sjunga och dansa till sin favoritsång, men det kan som bekant vara svårt att ”strimla” musik på smarta telefoner när man kommit till åren. Då rycker den digitala infödingen Ossi in och räddar situationen, för honom är det ju ”lätt som en plätt” att få igång låten.

Rollerna blir ombytta då grammofonen kommer fram och Helena visar Ossi hur man spisade musik förr i tiden. Efter att duon satt klackarna i taket och vilat efter ansträngningen avslutas den livfulla eftermiddagen med plättkalas.

Konsten att förena bild och text

Nyckeln för lyckat bilderboksberättande är samspelet mellan text och bild, där det visuella kan fortsätta den historia som börjat i texten, eller tvärtom.

…levandegör med färgpalett i behaglig och harmonisk pastell eftermiddagen i lägenheten hos den egensinniga Helena.

Den erfarna illustratören Nygård, vars bildberättande här kan kännas igen från bland annat barntidningen EOS och läromedlet ABC-klubben, levandegör med färgpalett i behaglig och harmonisk pastell eftermiddagen i lägenheten hos den egensinniga Helena.

Tyvärr kommer inte bildberättandet denna gång till skott. Åtminstone till viss del har detta att göra med textens övertydlighet. Då det mesta serveras i skrift uppstår redundans och bildens konstnärliga rörelseutrymme blir kringskuret. Texten berättar och bilden visar det som redan sagts, till exempel i att Ossi läser en bok och ser på klockan, att han tar hissen till sjunde våningen, att Helena står på huvudet då han kommer in.

En överbetoning på den i och för sig välformulerade dialogen stoppar därtill bildrytmen och -flödet, som då Ossi och Helena under flera uppslag diskuterar telefonfunktioner. Här borde de erfarna förlagsredaktörerna ha brutit in för att undvika nybörjarmisstag.

En fin högläsningsgåva

Guldkantsstunder som den mellan Ossi och Helena finns det många exempel på i böcker för barn, en nära släkting är Lena Andersons pekbokskaraktärer Mollan och Mormor som dansar, sover på soffan och bakar bulle tillsammans. Vad är nytt här? Kanske den digitala miljön som gör intrång på mysstunden, vilket aktualiserar genrens uppenbara bruksaspekt. Eventuellt kommer någon av de presumtiva läsarna i mogen ålder att med hjälp av Ossi få igång musiken därhemma.

Lätt som en plätt, sa Ossi Martinsson är Gefundenes Fressen som högläsningsgåva åt alla barnvaktande mommon därute. I takt med att medelåldern på befolkningen stiger finns det ju allt flera Helenor som jammar till rockmusik och yogar tillsammans med barnbarnen på eftermiddagen. Lundin uppger följdriktigt i marknadsföringen av boken att han vill uppmana till högläsning, särskilt tillsammans med pojkar. Ett i sig behjärtansvärt syfte, och att vi får med oss Helenas garanterat läckra plättrecept som vägkost i slutet av boken är sympatiskt. Den höga mysfaktorn till trots hade man önskat sig lite modigare (redaktionella) styrtag. Då hade historien om Ossi Martinsson och hans mormorsmor kunnat slipas och höjts över gränsen för det mer generiskt brukslitterära.