Att läsa böcker är för henne lika med livet
På begäran av Lysmasken så berättar akademidirektören Heidi Backman lite mer utvidgat om sitt läsintresse och hur hon förhåller sig till kulturkritik. Hon delar också med sig av sin sommarläsning. Det blev 26 lästa böcker, 14 av dem skrivna av kvinnor, 7 av finlandssvenskar. Här finns goda boktips för höstens läsupplevelser.
Om Heidi Backman
Hon bor i Sjundeå och har alltid jobbat med lärande i någon form. Som väldigt ung började hon jobba på Utbildningsstyrelsen, och har också varit bildningsdirektör i Grankulla. Just nu arbetar Heidi Backman som akademidirektör vid Åbo Akademi.
På Facebook utmärker hon sig som en gourmand och delar flitigt med sig av sin matlagningskonst, men också av det hon läser.
Berätta om dig som läsare, Heidi:
Mitt första bokminne är när min mamma läste Hur gick det sen? av Tove Jansson. Som många andra finlandssvenskar kan jag fortfarande verserna utantill. Samma bok läste jag förstås för våra egna barn redan när de var riktigt små. Kombinationen av det visuella i den boken, som är som en scenografi, och versen fungerar bra för små barn som fortfarande har ett begränsat ordförråd. Jag tänker mig att det blir en mycket fin första bokupplevelse för ett litet barn.
Berätta om ett särskilt betydelsefullt läsminne:
För mig är det den research jag gjorde inför att jag och några andra kvinnor reste till Ghana år 2000. Vi ville lära oss om kvinnors och barns liv där. Då läste jag allt jag kom över om den regionen och fick insikten om hur viktig just skönlitteraturen är för att skapa sig en förståelse för sådant som är främmande. Det är ett fantastiskt sätt att komma in i en annans tankevärld.
Kvinnliga författares romaner om månggifte öppnade mina ögon för en helt annan realitet
Kvinnliga författares romaner om månggifte öppnade mina ögon för en helt annan realitet. Jag läste till exempel Ama Ata Aidoos Lovestory och jag måste erkänna att det tog rejält med tid innan jag plötsligt förstod vad som var det väsentliga i boken ur författarens synvinkel. Det var efter att jag hörde henne föreläsa på Helsingfors universitet en gång. Mitt eget perspektiv var ett helt annat.
Hur ser din läshistoria ut?
Jag läste mycket litteratur av män när jag var ung. Numera läser jag mer litteratur skriven av kvinnor. Som småbarnsmamma låg läsandet nere, förutom läsandet för barnen. Jag och min man läste varannan kväll godnattsaga för barnen. Vi läste alla böcker av Tove Jansson, Astrid Lindgren, Narnia-, Sagan om ringen- och Harry Potter-böckerna. De mer vuxna böckerna var så spännande att jag måste läsa igenom det kapitel som min man läst föregående kväll innan jag kunde fortsätta läsningen. Vi läste länge efter att barnen lärt sig läsa själva. Det var en fin gemensam stund, som gjorde att barnen alltid gärna gick och lade sig tidigt.
Hur ser din läsning ut i dag?
När barnen växte upp kom mitt eget läsande tillbaka. Jag har alltid någon bok på gång, men läsandet går långsamt under vinterhalvåret. Under sommaren startar däremot mitt årliga läsprojekt. Det bästa är att sitta i trädgården i solen, bland doftande rosor och kvittrande pilfinkar med en bok. Då kommer jag in i ett underbart intensivt läsflow.
Då kommer jag in i ett underbart intensivt läsflow
Helst läser jag vanliga tryckta böcker, för jag vill kunna se dem i hyllan och påminnas om dem efter läsningen. Under de senaste åren har jag ändå börjat komplettera med ljudböcker medan jag är på långpromenad eller kör längre bilresor. Men böcker som är riktigt viktiga för mig vill jag fortfarande ha i traditionell bokform. Mina barn är precis likadana, men de läser helst på engelska, medan jag mest håller mig till svenska böcker.
Vad är ditt förhållande till recensioner?
Jag läser recensioner om böcker, men också filmer, i finlandssvenska medier, främst Hufvudstadsbladet, Helsingin Sanomat, Dagens nyheter och New York Times. Boktips får jag också i hög grad från flera finlandssvenska, rikssvenska och ibland engelskspråkiga poddcaster och Yles kulturprogram. Dem lyssnar jag på medan jag lagar mat om helgerna. När jag fattar intresse för en bok skriver jag in den på min boklista och utgående från listan beställer jag böcker, särskilt under våren inför sommarens läsande.
Det finns också recensenter som får mig att läsa något jag aldrig hade upptäckt själv…
Bland recensenterna har jag lärt mig vem som gillar litteratur som jag själv uppskattar. Sen finns det ju recensenter vars negativa kritik jag tar med en nypa salt. Det finns också recensenter som får mig att läsa något jag aldrig hade upptäckt själv, recensenter som är bra på att hitta (för mig) udda böcker, som vidgar min värld.
Finns det andra litteraturforum som du uppskattar?
Jag har mer och mer börjat uppskatta podcastdiskussioner om böcker mellan flera personer. Till exempel Kulturpoddens (Yle) serie om klassiker i somras var en sådan. Det var så intressant att höra de olika perspektiven och hur deras samtal ledde fram till något som säkert ingen av deltagarna hade förutsett. Och just det här är ju så viktigt, att kunna lära sig av att lyssna på hur andra tänker. Rosanna Fellmans De där jävla böckerna är en podcast jag särskilt uppskattat, men det finns också många andra.
Hur såg din lässommar ut?
Jag har för vana att fotografera alla böcker jag läst under sommaren och semestern. Jag brukar publicera bilden på Facebook som ett semesteravslut. För mig känns det viktigt att ha bilden där, så att jag kan gå tillbaka och se vad jag läst olika somrar. Om jag kan uppmuntra till läsning är det bra. Risken är förstås att någon uppfattar det som bokläsarskryt, men böcker är viktiga för mig och det får synas på min Facebook-sida, tycker jag.
I somras blev det 26 lästa böcker, 14 av dem skrivna av kvinnor, 7 av finlandssvenskar.
Namedroppa några sommarböcker:
Karolina Ramqvists Bröd och mjölk fick en speciell plats i mitt hjärta. Hon vill återskapa mormors risgrynspudding från barndomen, en så underbar roman om smaker, sinnen, relationer, som också har ett mörker.
Jag älskade också hennes Björnkvinnan, som jag läste en tidigare sommar. Jag läste också två böcker av Jenny Erpenbeck, som jag gillade starkt. Hennes romaner utspelar sig i Öst-Berlin. När jag själv besökte Berlin med dottern i somras bodde vi i Alexanderplatz och gick på samma gator där det älskande paret gick i Erpenbecks Kairos.
Jag tyckte också mycket om den kinesiska konstnären Ai Weiweis självbiografi. Jag tycker också mycket om hans konst och jag såg honom när han deltog i vernissagen på HAM för några år sedan. Det känns särskilt viktigt i dag att förstå länder som Kina, vilket han beskriver genom både sin fars och sina egna öden under diktaturens olika perioder.
Berätta om en högaktuell bok om krig och terror:
Semesterns sista dag läste jag slut Victoria Belims Röda sirener, som handlar om en ukrainsk familjs öden genom åren. Man får en känsla för samhället och kulturen inifrån, genom tillexempel en körsbärsträdgård, ett broderi, en maträtt, men hon beskriver också framför allt Stalinterrorn och hotet från Ryssland under senare år och hur människor där förhåller sig till sanning och minnen, och varför.
Jamaica Kincaid har jag inte läst tidigare. Det är ett spännande nyanserat porträtt av en kvinna i korsningen mellan två kulturer, en kvinna som inte tar på sig offerrollen. Hon skriver på ett helt eget sätt.
Hur tycker du den finlandssvenska litteraturen står sig?
De finlandssvenska böckerna jag läste under sommaren var fina läsupplevelser och intressant nog hade fyra av dem en stark koppling till Österbotten. De var Philip Teirs Så här upphör världen, Maria Turtschaninoffs Arvejord, Peter Sandströms Den stora blondinens sista sommar och Henrik Janssons Vi åkte för att träffa farsan.
De handlar alla på ett eller annat sätt om egna rötter eller föräldrars rötter i Österbotten
De handlar alla på ett eller annat sätt om egna rötter eller föräldrars rötter i Österbotten, om barndom, ungdom och somrar i Österbotten. För en som själv är nylänning med en mamma från landskapet finns här mycket att känna igen.
Julia Korkmans bok om minnet hade jag länge sett fram emot att läsa efter att jag hört henne i poddar och sommarprat. Det är hälsosamt för alla att förstå hur bedrägligt det egna minnet är. Sara Ehnholm Hielms Hur jag gick på bio och aldrig kom tillbaka, lämnade stora avtryck. Jag älskar film och har redan inspirerats till att se både filmer och läsa böcker hon skriver om i essäerna. Sara skriver på ett sätt som förändrar mig som filmtittare, tar fram nya betydelser i det jag ser eller läser.
