När man talar om litteratur och litteraturkritik tänker man oftast på skönlitteratur och recenserande av den. I Finland publiceras ca 10 000 faktaböcker årligen, och i denna siffra ingår alla yrkesområden, dessutom behandlade på oerhört många olika sätt.

Kritiken av skönlitteratur har sina vedertagna framställningsformer och -ställen. Faktabokskritken däremot verkar lätt slumpmässig. Man saknar inte ens presentationer och recensioner av faktaböcker eftersom man antar att experterna hittar böckerna ändå. I en värld där allt placeras i fack är det dock oklart var faktaböckerna hör hemma: borde ett verk om politisk historia recenseras på politikavdelningen eller kultursidorna, en bok om ekonomi på ekonomin eller kulturen?

För dagstidningarna är bokrecensioner en del av nyhetsbevakningen. Om ämnet eller författaren får synlighet på andra håll kan boken lämnas obehandlad. Nyhetsuppdraget fullföljs, men det blir ingen debatt om boken. Fack- och debattidningarna gör klokt i att reservera plats för nya böcker – en stor mängd korta recensioner är bättre än ett fåtal anslående recensioner.

Kiiltomato.net-Lysmasken vill erbjuda besökare ännu mångsidigare läsning och samtidigt nå nya läsare. Bland recensionerna av skönlitteratur kommer det att finnas ännu flera faktaboksrecensioner än tidigare. I en nättidning är bokdebattens tempo högre och ofta lättsammare än i tryckta medier. I en nättidning behöver man inte vänta i veckotal för att få ett debattinlägg publicerat. Det finns plats för debatt, och den kan ske i realtid.

En god bokrecension ger ingredienser för förståelse av boken också då läsaren inte själv hinner läsa boken. Det finns dock inte tillnärmelsevis tillräckligt med goda faktaboksrecensioner. Ibland saknas det en skribent: en faktabok kan endast recenseras av den som känner till ämnet. Många ämnen är så glest befolkade att det bara finns en handfull experter, desamma som tvingas dejourera i tv-program vid behov.

Det gör inget om du avslöjar hovmästaren

Kritikern representerar en ivrig läsekrets, inte författaren eller krafterna bakom henne/honom. Huvudsaken är inte att betona den egna kunnandet, utan att svara på läsarens frågor.

I recensionen måste verket också presenteras, ibland också författaren. Kritikern tjänar sin läsekrets genom att berätta om bokens mål, dess framställningssätt och disposition. Även om kritikern är av avvikande åsikt om bokens innehåll och utgånspunkter måste hon eller han ha tålamod att visa läsaren också det som författaren har strävat efter med sitt verk. Om författaren har satt som sitt mål att utarbeta en allmän översikt måste boken läsas som en allmän översikt. Kritikern kan givetvis ändå anse att det börjar finnas tillräckligt många översikter i ämnet eller att denna översikt inte har lyckats.

När det gäller en faktabok går det bra att redogöra mera utförligt för innehåll och framställningssätt. I faktaböcker finns i allmänhet inga överraskande avgöranden och vändningar i intrigen som inte kan avslöjas för läsaren i redan i förväg. Endast ett referat är ändå inte tillräckligt: kritikern bör känna till bokens status, vad som är speciellt och nytt. Detta kan man göra endast genom att jämföra med tidigare verk och hänvisa till traditionen.

Faktaböcker undersöks alltför ofta endast som presentatörer av innehåll. Om boken behandlar ett krig hänger kritikern lätt upp sig på tolkningar och slutsatser av kriget eller pålitligheten av fakta. Så här flyttas debatten från verket till ämnet.

Också en faktabo kräver skrivkunnighet

Också faktaböcker är ordbruk och ordkonst. De följer sin egen stil och litterära tradition, och därför är det väsentligt att bedöma bokens framställningssätt och språk. En sakkunnig kan tycka att boken är intressant och presenterar nya synvinklar, medan en utomstående läsare kan känna sig vilseledd om hon eller han närmar sig boken, inspirerad av recensionen, och råkar ut för krävande fackspråk eller ett för vetenskapsområdet internt framställningssätt.

En bok bör granskas som en bok, inte bara som ett innehållspaket. Den har en struktur och framskrider på ett visst sätt, och innehållet finns inte utan språket. Man ska kunna vänta sig ett inspirerande framställningssätt också av en faktabok – innehållets tyngd och sakkunskap är står absolut inte i vägen för ordkonst.

Man bör kunna betrakta också faktaböcker som representanter för en stilart: en bok kan vara ett ställningstagande eller en analytisk utredning av en på området för debatt. Det är skillnad på att läsa återuppvärmda dagstidningskolumner och att läsa en genomarbetad helhet. Uppslagsverk, handböcker och forskningsrapporter har sina egna traditioner som man i en recension kan lyfta fram när man vill förså hur en författare valt sitt framställningssätt.

En kritiker bör ha mod att bedöma en bok, visa på dess förtjänster och brister. Om det efter en presentation av bristerna inte finns just något positivt att säga lönar det sig kanske inte att publicera recensionen över huvudtaget. Även om all negativ kritik är motiverad är det inte värt att presentera en bok om det inte är till nytta för någon att känna till den. Om verket trots allt är betydande, den första i sitt slag eller annars föremål för stora förväntningar är det motiverat att publicera också en negativ recension.

Vad är faktabokskritik bra för?

Recensionen tjänar läsaren: den väcker intresse, ger råd för läsning och skapar förväntningar. Den berättar också om det inte lönar sig att läsa verket. Faktabokskritik behövs också för att berika allmänbildningen och kulturen. Också de som inte läser boken i fråga får väl underbyggda presentationer av vad som är aktuellt på området. Böcker är också nyheter och tidsbilder. Med kritiken kan vi bryta den cirkel där experter väl hittar sina egna böcker: många skulle kunna bredda sitt läsande under ledning av goda lektörer.

Faktabokskritik behövs också för att förbättra kvaliteten på faktaböckerna. Offentlig debatt om böckerna och deras framställningssätt ger tips för nya författare. Recensenterna kan känna igen samfundets litterära smak och boktrender, och samtidigt kan de förändra dem. En kritiker som är bekant med stilar och traditioner kan till exempel dryfta den senaste tidens människocentrerade litteraturens klichéer och möjligheter. Nya skribenter kan överväga om de ska följa de framställningssätt kritikern presenterat eller om det ändå skulle vara bättre att avvika från dem.

Den senaste tidens debatt kring faktaböckernas kvalitetskriterier har fått många att fråga sig varför det publiceras dåliga eller bristfälliga böcker. Behandlingen av ämndet kan börja när boken utkommit, och en ivrig diskussion kring boken och dess idéer skiljer agnarna från vetet, också olika synsätt och motiv. Det är inbillning att i en värld av mångfald tro att utvecklingen av innehållet skulle ligga enbart i händerna på kommersiella förläggare – ansvaret för kvalitetetn ligger i förlängningen hos hela den läsande kulturen. Därför behöver faktabokskritiken utrymme.