Ljudboksmarknaden växer explosionsartat och det har också satt sina tydliga spår inom den finlandssvenska litteraturen. I år när förlaget Schildts & Söderströms firar sitt 130-årsjubileum gör man det genom att producera cirka hundra nya ljudbokstitlar.

På det här sättet vill man lyfta fram förlagets långa historia och samtidigt ge många titlar som hunnit bli bortglömda helt ny relevans.

Projektet som kan anses gigantiskt förverkligas ned hjälp av bidrag från flera finlandssvenska fonder och stiftelser. Det omfattar främst modern litteratur, men även barn- och ungdomslitteratur finns med på utgivningslistan.

Bland titlarna ur den äldre utgivningen finns till exempel Märta Tikkanens bok Århundradets kärlekssaga (1978) som nu spelats in med författarens egen röst. Det här är ett exempel på ett finlandssvenskt förlag som satsar stort just nu på det nya formatet.

*

I slutet av förra året fick jag i uppdrag av föreningen Svenska folkskolans vänner att skriva en artikel om just det här projektet för deras medlemstidning Magasinet. Det föranledde ett belysande videosamtal medförläggaren Mari Koli och en personlig brevkorrespondens med författaren Hannele Mikaela Taivastalo. Hon är samtidigt ordförande för Finlands svenska författareförening.

En av de första frågorna vi fördjupade oss i var vilka orsakerna till att ljudboksmarknaden exploderat i nästan hela världen kan tänkas vara. För fem år sedan märktes uppsvinget tydligt i Sverige, och tre år senare nådde fenomenet också den finlandssvenska bokmarknaden.

Vårt samhälle bygger samtidigt på en idealisering av vår förmåga att hantera många saker samtidigt. Det brukar benämnas ”multitasking”.

*

Hittills har det främst varit lättsmält litteratur som vunnit popularitet bland ljudböckerna, men under den pågående pandemin har man kunnat se en tydlig trend i Storbritannien och USA. Plötsligt har klassiker i form av ljudböcker blivit oerhört populära.

Mari Koli funderade på om en orsak kan vara att våra möjligheter att gå på teater och konserter begränsats under pandemitiden. När de här konstformerna som ofta innehåller klassiska element tagits ifrån oss, har det i stället uppstått en längtan efter alternativ som bygger på den trygghet som finns i det förflutna.

Pandemin har också överlag bidragit till en lugnare livsfart, vilket säkert också lett till ett större livsutrymme och mera tid för mer krävande läsupplevelser.

Vårt samhälle bygger samtidigt på en idealisering av vår förmåga att hantera många saker samtidigt. Det brukar benämnas ”multitasking”. När man lyssnar på en ljudbok kan man samtidigt vara ”nyttig” på flera sätt. Man kan motionera, städa, köra bil, åka buss, sköta trädgård och barn. Det här kan också inverka gynnsamt för ljudboken.

*

I vår stora entusiasm över det nya formatet via streamingtjänsterna, behöver vi samtidigt komma ihåg att upplästa texter egentligen inte är ett särdeles nytt fenomen. Vi barn som växte upp till exempel på 1970-talet, kunde via radion ta del av Astrid Lindgrens uppläsningar i radion, och Barnkvarten bjöd varje dag på en femton minuter lång högläsningsstund.

På 1990-talet lanserades skolprojektet En kvart om dagen där alla barn dagligen skulle få ta del av högläsning i minst femton minuter, antingen i hemmet eller skolan. Går vi längre tillbaka i tiden kan vi också se att högläsningen hade sin särskilda plats ute i stugor och torp innan televisionen gjorde sitt intrång.

Det finns många positiva sidor med ljudboken. En av dem är förstås tillgängligheten.

*

Det finns många positiva sidor med ljudboken. En av dem är förstås tillgängligheten. Böcker når nu ut till helt nya målgrupper och ”läsare”. Personer med dyslexi och olika synbegränsningar ges en kraftigt utökad möjlighet att ta till sig litteratur.

Men det finns också långsiktiga effekter som inte är enbart av godo, i alla fall inte för en språklig minoritet som redan tidigare är hårt trängd på den internationella bokhimlen.

Det kan därför vara skäl att titta lite på ljudböckernas finansieringsmodell. Tryckkostnaderna har visserligen sjunkit under de senaste åren, men i jämförelse blir ändå produktionskostnaderna högre för en ljudbok än för en pappersbok. Logistiken är inte heller helt obefintlig. Också ljudböckerna ska distribueras.

*

Som helhet ställer ljudboken krav på stora volymer. Det smala finlandssvenska titelutbudet hotar att drunkna i den strida strömmen av rikssvenska titlar. Små förlag har sällan kapacitet att samarbeta med streamingtjänsterna för att få synlighet för enskilda titlar.

Här är det alldeles uppenbart att det skulle behövas rejäla satsningar där förlag, fonder och stiftelser skulle sammanföra alla sina muskler till riktigt stora gemensamma satsningar som skulle gynna hela den finlandssvenska minoritetskulturen. Att stöda enbart enskilda förlag, författare eller kortlivade projekt räcker inte långt.

Men inte är heller finskan ett särskilt stort språk betraktat ur ett internationellt perspektiv, och utmaningarna är också stora för de finskspråkiga förlagen. Det är skäl att komma ihåg också det.

De författare som kan livnära sig enbart på sin royalty kan räknas på ena handens fingrar. Om ens det.

*

En annan riktigt viktig sak som man verkligen behöver fundera på är hur ljudboken påverkar författarens privatekonomi. Både på kort och på lång sikt. När en författare ger ut en fysisk bok erhåller hen en viss procentenhet per såld bok, men ljudboken bygger i stället på antalet lyssningar. Ersättningen som författaren får för en ljudbokslyssning är däremot betydligt lägre än vad ersättningen är för en fysisk bok. Här krävs det igen volymer vilket inte är någon enkel match ur ett minoritetsperspektiv.

Avtalen med underleverantörer och olika plattformer är också varierande och komplicerade.Vi kan enkelt återkalla i minnet hur till exempel Spotify påverkade musikernas utkomstmöjligheter. Hur kommer det att gå för författarna? Det är en befogad fråga.

*

En sak är säker. Inkomstbortfallet påverkar inte bara de enskilda konstnärers privatekonomi, utan det kan också komma att styra vilka personer som överhuvudtaget harråd att ägna sig åt skrivande i framtiden.

Det här är ett fenomen som i och för sig redan är en realitet på den finlandssvenska skrivarhimlen. De författare som kan livnära sig enbart på sin royalty kan räknas på ena handens fingrar. Om ens det.

När man i Sverige talar om ett rejält fiasko om en nyutkommen bok säljer i till exempel enbart 5000 exemplar, så skulle motsvarande siffra i Svenskfinland vara en försäljningssuccé man sällan eller aldrig upplever om man inte har förmånen att bli översatt till finska. Upplagorna räknas oftare i hundratal än tusental.

För finlandssvenskarna är bidragen som skrivande människor kan erhålla från kulturinsititutioner, stiftelser och fonder en direkt förutsättning för att den finlandssvenska litteraturen överhuvudtaget ska överleva och utvecklas.

*

En annan riskfaktor med ljudboken är att den litteratur som utkommer i det nya formatet kan riskera att bli strömlinjeformad för att passa in i det nya mediet. Följderna kan i värsta fall bli att texterna anpassas till målgruppen, att de förenklas och förlorar i komplexitet. Det unika försvinner och därmed bredden.

Alla texter lämpar sig inte lika bra för uppläsning och där har ofta intrigdrivna berättelser med en välspänd dramaturgisk kurva en klar fördel.

Lyriken och mer experimentella texter bygger i stället långt på den visuella upplevelsen. Det handlar om ordens fysiska placering på pappret. Fysiska mellanrum, tomhet, vit yta, olika punktstorlekar och fonter bidrar till helhetsupplevelsen lika mycket som själva orden.

Samtidigt kan väl ingen förneka det faktum att det finns få upplästa texter som lämpar sig lika bra som lyrik när man vill framkalla specifika känslor och stämningar. Här spelar man i stället med pauseringar, röstlägen, volymvariationer.

Här kommer vi in på ett helt annat område som tangerar textens och därmed litteraturens möjligheter att erbjuda flexibla och helt olika mottagarupplevelser. Litteraturen behöver sin bredd i både uttryck och form. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Det skulle behövas rejäla satsningar där förlag, fonder och stiftelser skulle sammanföra alla sina muskler till riktigt stora gemensamma satsningar som skulle gynna hela den finlandssvenska minoritetskulturen.

*

I sammanhanget är det också intressant att titta på hur ljudboken påverkar textens tillblivelse och mottagande. I ett brev till mig beskriver författaren Hannele Mikaela Taivassalo sitt intresse för texters musikalitet och rytm.

Hon skriver: ”Det är någonting speciellt som händer också med tiden i läsning, i flera komplexa lager. Det kan hända saker i en endaste mening, då vill jag betrakta den meningen, stanna upp, se på den. Pussla ihop orden. Höra dem inuti mig. Samtidigt är jag ändå i helheten, i det stora, men också på ett specifiktställe, i ett konkret ord. Det är något speciellt som händer mellan pappret och mig, när jag skriver, och när jag läser. Det ärnågot speciellt som händer inne i mig, med mitt tänkande. Det jag hör händer på något annat ställe i mig, på ett annat sätt.”

Till slut avrundar hon med att skriva att hon hoppas på att också i fortsättningen få finnas i den sortens skrivprocesser där man både kan se och höra samtidigt.

I det fallet delar jag hennes önskan.

Litteraturen kan bära sin bredd och sitt eget djup. Det handlar snarare om vår förmåga att handskas med den kommersiella sidan av det nya formatet. Och om hur samhället och beslutsfattare i stort värdesätter kulturutövare och värnar om deras existens och utkomstmöjligheter också med tanke på framtiden. Under den tid som epdiemin pågått har man tyvärr tvingats konstatera att den aspekten inte sköts särskilt bra i vårt land.

 

 

Skribenten är Kiiltomato-Lysmaskens nya svenskspråkiga redaktör.