Vår hjälte vaknar innan klockan blivit fem, företar en resa som är nästan lika lång som en arbetsdag, och när han anländer till resmålet får han veta att han ska konkurrera om publikens gunst bl. a. med kaffeservering i supermarketen, en vävkurs och agility för marsvin. Han förutspås ringa framgång: ”Det kommer nog ingen i dag.”

Men tvärt emot arrangörens oomkullrunkeliga pessimism avgår vår hjälte, som är en författare på turné, med segern i konkurrensen med de andra förströelserna, och talar inför ett nästan fullsatt auditorium. Arrangören sammanfattar glädjen han känner när han ser salen fylld till nästan sista sittplatsen, med orden: ”Några till hade väl fått plats.”

Går det till så här när författaren möter publiken?

Ja, men det kan till all lycka också se annorlunda ut. Författarens publika framträdanden tas nästan inte alls upp i litteraturforskningen eller den övriga facklitteraturen. I allmänhet omnämns de i förbigående i samband med författaryrkets olika domäner, särskilt de som rör marknadsföringen. Någon heltäckande bild av författarnas offentliga framträdanden finns ännu inte, trots att bokmässor arrangerats i Finland under två decennier.

Från elitens kultur till social jämlikhet

I min pro gradu-avhandling ”Matineoista messuihin” (Från matiné till mässa) klargör jag hur publika författarevenemang har iscensatts i Finland från och med 1970-talet. Utbudet av tillställningar som är öppna för allmänheten har vuxit och differentierats. De har också förändrats i viss mån och blivit mer avpolitiserade. De har blivit mer avslappnade till sin atmosfär, och de har också förändrats i en mer socialt jämlik riktning.

Tidigare var tillställningarna intelligentians eller elitens kultur och publiken var en utvald skara, ända tills tröskeln att delta blev lägre i takt med de samhälleliga omvälvningarna och den större öppenheten under 1970-talet. Men författarevenemangen och litterära begivenheter hade också, trots att de hade en separerande inverkan på de olika samhällskikten, en nationellt samlande effekt. Det fanns nationalförfattare som Väinö Linna (1920–1992), som sammanförde människor från olika sociala skikt, och också av olika politisk övertygelse. Kvinnornas andel av de litterära evenemangens publik har alltid varit betydande, något som var och en som någon gång deltagit i ett sådant har kunnat märka.

Under de senaste fyrtio åren har utvecklingen gått mot större och mer professionellt arrangerade evenemang. De författarbesök som ordnats av Läscentrum, grundat av 1972, har fått sällskap av bokmässor som drar publik i tusental och förverkligas av organisationer med tiotals anställda.

Professionaliseringen gäller förutom organisatörerna också författarna. Sari Karttunen har behandlat konstnärernas yrkesideologi i sin doktorsavhandling. Hon konstaterar att det efter millennieskiftet börjat synas en förskjutning i synen på konstnärskap, från myten om bohemkonstnären till en syn på konstnären som innehållsproducent och företagare. Eila Jokinen har i sin tur i sin doktorsavhandling forskat i de statliga stipendiernas betydelse för författarna. Hon bygger sin forskning på ett längre tidsintervall där idealbilden av författaren går från romantikens geni och fria konstnär till en framgångsrik entreprenör, en företagar-författare som undersöker och överväger olika vägar i sitt mångskiftande arbetsfält.

De litterära evenemangen har hittat nya scener

Trots professionaliseringen både hos författarkåren och de som ordnar litterära evenemang är matinéer och originella arrangörer, som den som beskrevs i början, fortfarande en del av författarnas vardag. Men i det stora hela är författarevenemangen mångsidigare, liksom också författarens arbete i stort. Mångsidigheten visar sig i de nya scener som dykt upp vid sidan av de tidigare så typiska biblioteken och skolorna, t ex krogar, caféer och stora mässestrader.

Bokhandlarnas författarintervjuer etablerade sig som en särskild evenemangsform i Akademiska bokhandelns Träffpunkten i Helsingfors 1970. Nu uppträder författarna regelbundet också på andra bokhandlars intervjuscener.

Ur bokhandelns synvinkel har en uppträdande författare i alltid varit ett sätt att få publiken in i affären och så nära ett potentiellt bokköp som möjligt. De litterära evenemangens betydelse är stor, och de har blivit allt viktigare för bokhandeln.

Evenemangens upplägg har också blivit mer varierande. I stället för en enda författare hör man nuförtiden oftast författarintervjuer eller paneldiskussioner, något som i sin tur medför fler innehållsliga variationer. Ett ganska nytt, men alltmer synligt fenomen, är författarintervjuer som leds av talk show-profiler, något som till sitt uttryck är alldeles annorlunda än de traditionella författarmonologerna.

Yrkeskunnigheten hos intervjuaren, oberoende om han eller hon är en journalist, kritiker eller en annan författare, är viktig för att intervjun ska utfalla väl. Tyvärr finns det variationer också här. Det kunde kanske finnas en efterfrågan på en guide för dem som planerar författarintervjuer.

Kontakten med kollegorna och läsarna

För författaren kan ett evenemang, förutom det arbetsuppdrag det är, vara ett sätt att hålla kontakt med kollegor och umgås med dem. Författaren, som annars utför ett ensamt arbete, har också chansen att träffa sina läsare. I det material jag studerade framkom hur viktigt det var för författaren att få träffa sina läsare, som motvikt till det avskilda arbetet. Offentligheten och exponeringen är alltmer viktiga element i författarens yrkesbild, fastän man inte alltid i författarkretsar är så eniga om förträffligheten i utvecklingen.

Parallellt med utvecklingen och dess specifika drag har författarevenemangen också mer varaktiga drag. Mindre tillställningar med fåtaligare publik var viktiga för en författares arbete redan för fyrtio år sedan. Och fastän vissa av de mest populära författarna kan samla en hundrahövdad publik kring mässestraderna, är grundkonstellationen densamma som tidigare – en författare som berättar för åhörarna om sitt verk.

Fastän stora mässevenemang kommit in i bilden får de som valt författarens arbete fortfarande ibland anstränga sig för att motivera arrangörerna och försöka förstå deras syn på tillställningar som konkurrerar om samma publik. Detta sagt med all respekt – också för agility för marsvin.

Simo Laitakari
Skribenten har medverkat i programplaneringen för bl a Pentinkulman päivät och bokmässan i Tammerfors. I sin pro gradu har han granskat utvecklingen av publika litterära evenemang i Finland från 1970-talet till i dag.