Yasmin Nyqvist vinner priset i tävlingen Årets kritiska text för en barnboksrecension som publicerats här i Lysmasken. Hon säger att det är obegripligt hur en genre som är så mångsidig och ett mikrokosmos av allt det som finns i världen, inte röner mer uppmärksamhet.

Totalt överrumplad och överraskad. Det blev Yasmin Nyqvist när hon fick beskedet om att hon vunnit tävlingen Årets kritiska text som arrangeras av Kritikbyrån.

– Jag har nog aldrig tänkt att mina recensioner kvalar in för pris, det finns så många andra begåvade kolleger i branschen, inte minst mina medtävlare. Det här priset är stort för mig, och det känns fint att få erkänsla för något som jag sysslat med nästan lite i hemlighet i många år, säger hon.

Det vinnande bidraget som publicerats på kritikerforumet Lysmasken är en dubbelrecension av Fredrik Soncks och Jenny Lucanders två böcker om den temperamentsfulla flickan Freja.

– Jag var intresserad av att se vad Sonck hade åstadkommit som debuterande bilderboksförfattare, särskilt eftersom kritiken han fick för den första boken var nästan odelat positiv. Därtill beundrar jag Jenny Lucanders bildberättande och läser med intresse allt hon medverkar i, säger Yasmin Nyqvist.

 

Skamligt låga arvoden

Att få recensera barn- och ungdomslitteratur är i dagens trånga mediaklimat ingen självklarhet, och det finns mycket man kunde göra för att höja värdet av barnlitteratur i det allmänna medvetandet.

– ­ Medierna har det största ansvaret. Barnlitterära verk borde diskuteras och författarna intervjuas i samma omfattning som andra genrers verk och författare. Barnlitteraturkritiken borde också behandlas med samma respekt som annan litteraturkritik.

Nyqvist säger att till exempel Lysmasken, Ny Tid och Hufvudstadsbladet är exemplariska på den punkten.

Men tyvärr finns det ännu medier på svenska i Finland som betalar skamligt låga arvoden för just barnlitteraturkritik

­– Men tyvärr finns det ännu medier på svenska i Finland som betalar skamligt låga arvoden för just barnlitteraturkritik och ger den mindre spaltutrymme. Våra barn och unga och våra internationellt mycket framstående barnboksförfattare är värda mer än så.

Yasmin Nyqvist. Foton: Nina Ahtola.

 

Bilderboken som konstform

Prisvinnaren har svårt att förstå den styvmoderliga behandlingen av just barnlitteratur. Enligt henne är exempelvis bilderboken helt unik i sitt sätt att kombinera materialitet och innehåll, bildkonst och text.

– Den borde egentligen ses som en helt egen konstform. Barnlitteraturen tar också ofta upp brännande frågor och behandlar dem ur olika perspektiv.

Nyqvist nämner pandemin, miljöförstörelse, invandring och behandlingen av sexuella minoriteter.

Ofta är det faktiskt i barnlitteraturen man först hittar en litterär analys av sådant som är aktuellt i samhället.

– Ofta är det faktiskt i barnlitteraturen man först hittar en litterär analys av sådant som är aktuellt i samhället. Och förstås hittar man på samma sätt de mera tidlösa, existentiella frågorna och de konstnärliga experimenten på barnbokens sidor.

Som recensent tycker Yasmin Nyqvist att det är viktigt att göra läsaren medveten om den stora bredd som kan finnas i en bilderbok. Hon brukar lyfta fram de olika aspekterna som behandlas i bildberättandet, och anser att kontextualisering är en grundbult i varje kritikeruppdrag. Det handlar med andra ord om att sätta boken i sitt sammanhang, ett angreppssätt som är extra viktigt med tanke på just barnlitteraturen.

– Den är framför allt skriven för den unga läsaren, inte sällan med ärende att skildra aktuella fenomen på ett sätt som den unga ska kunna ta till sig, kanske till och med lära sig något av, och då blir det extra intressant att se hur bokens budskap passar i ett bredare sammanhang.

 

Bred bakgrund i genren

Yasmin Nyqvist är litteraturvetare och arbetar just nu som studierådgivare vid Åbo Akademi.

– I den rollen trivs jag, men intresset och passionen för att jobba med text har varit stark, och det gör att jag har en doktorsavhandling på hälft och har hittat mig själv i konstanta extraknäck inom kulturbranschen.

Till uppdragen ha hört att vara redaktör för Nya Argus och nu senast frilansande medarbetare på det nygrundade förlaget Libraria. Sedan några år tillbaka recenserar hon aktivt barn- och ungdomslitteratur både för Lysmasken och Ny Tid.

I den rollen trivs jag, men intresset och passionen för att jobba med text har varit stark

Under studietiden vid Åbo Akademi hade Yasmin Nyqvist förmånen att studera för Mia Österlund och Mia Franck, bägge två forskare inom barn- och ungdomslitteratur.

Det fanns ett stort utbud av kurser som behandlade genren ur olika perspektiv. Prisvinnaren minns tydligt en nätkurs som hette Bilderbokens estetik.

Utgående från barnlitteraturteoretikern Maria Nikolajevas standardverk Bilderbokens pusselbitar utforskade man tillsammans bildberättandets möjligheter med klassiska bilderböcker från hela världen som primärmaterial.

– Den kursen väckte lusten att skriva och läsa vidare. Min första professionella recension skrev jag 2009 för kulturtidskriften Horisont inom ramen för en av dessa kurser, och den handlade om nyutgåvan av Latte Igelkott och vattenstenen.

 

Många steg på vägen

Men hur går det till när en kunnig recensent skriver en recension? Hur närmar man sig arbetet för att kunna förmedla sina tankar och bedömningar på ett sätt som är meningsfulla för läsarna?

– Min process ser egentligen lika ut helt oberoende av vilken sorts bok jag recenserar. Jag läser och antecknar under läsningens gång, ofta på papper, i form av franska streck eller brottstycken av tankar och iakttagelser jag gör under läsningen.

När Nyqvist sedan sätter sig vid datorn skriver hon ner anteckningarna och fortsätter att utveckla tankarna.

– Det här är stommen till recensionen. Sen skriver jag den ”riktiga” versionen där jag också kollar upp fakta och har med de rätta titlarna och termerna på sådant som jag behandlar.

Yasmin Nyqvist säger att hon hyser en förkärlek för tydlighet

Yasmin Nyqvist säger att hon hyser en förkärlek för tydlighet som hon antar att beror på sin bakgrund som tidskriftsredaktör.

– Jag gör redigeringar i flera omgångar, stryker överflödiga ord och strukturerar om så att det blir läsarvänligt.

Hennes kungstanke är att poängen ska bli så klar som möjligt, men att texten ändå ska vara njutbar att läsa.

– Det är väl kanske det som är mitt credo – en tydlighet i uttrycket som gör att tankarna når fram till läsaren.