Enligt preliminära uppgifter sjönk bokförsäljningen 2013 betydligt i jämförelse med året innan. Den här sjunkande trenden har fortgått under flera år. Vad är det tecken på? Åtminstone på förändringar i läsvanor och köpbeteende, och på en omvärdering visavi litteraturens kulturella betydelse och vår egen tidsanvändning.

Håller bokens betydelse på att försvinna?

Tid och pengar används mer till annat. Berättelserna väller i in i hemmen över i de allt fler kabelkanalerna och information och inspiration för dagligt bruk inhämtas på nätet.   Pengarna som investerats i julens populäraste klappar, surfplattorna och smarttelefonerna, kommer inte böckerna till del, inte ens fastän man framöver tänkt använda dem för att ladda ner e-böcker. Julens bokförsäljning var helt klart lamare än under toppåren, något som utan tvivel också beror på den allmänna ekonomiska osäkerheten.

Detta syns också på bokhandelsfältet: antalet välförsedda bokhandlar har sedan millennieskiftet sjunkit från trehundra till lite under tvåhundra.

Något bör göras för att stoppa minskningen av bokinköp och motverka en allt mindre utbredd läsning. Om vi alltså anser att litteraturen fortfarande är en viktig del av vår kultur.

De minskande bokköpen naggar bilden av finländarna som ett läsande folk i kanten. I Sverige med sin kännbart större folkmängd ger man ut nästan hälften mindre böcker än i Finland, men siffran för bokköp är nästan den dubbla. Norge som är ungefär av Finlands storlek köps också dubbelt fler böcker än hos oss. Eller skriver man kanske bättre litteratur där?

Konstens infrastruktur behöver stöd

Hur rätar man upp det lutande tornet i Pisa? Man planerar stödåtgärder för tidningar som kämpar med vikande upplagor, men hur stöder man litteraturen och förlagen?

Det är bra att minnas att förläggarverksamhet, liksom skivindustrin, är en privat företagsamhet som inte får sin del av statens eller kommunens stöd som andra kulturinstitutioner (teatrar, museer, orkestrar och filmproduktioner). I Finland finns teatrar som får ekonomiskt stöd upp till 90 procent av budgeten. Det bidrar till att man kan hålla biljettpriserna på en rimlig nivå och gör det lättare att hålla sig med en varierande repertoar.

I Finland finansierar förlagen själva sin verksamhet, med undantag av ett visst översättningsstöd. Författarna och skrivandet understöds av ett betydande stipendiesystem och det är gott och väl.  Men om man vill behålla en livskraftig förlagsverksamhet vore det kanske skäl att göra infrastrukturen lite stadigare?

Om man vill behålla en livskraftig förlagsverksamhet, vore det kanske skäl att göra infrastrukturen lite stadigare?

Det effektivaste sättet att stöda bokköp skulle vara att justera momsen på tryckta böcker i en annan riktning än den man valde vid ingången av 2013 då den höjdes till 10 procent. I Sverige är momsen 6 procent medan t ex Storbritannien och Tyskland inte har någon moms alls på tryckta böcker. Utvecklingen av marknaden för e-böcker har också råkat på efterkälken hos oss på grund av e-böckernas ännu högre moms, 24 procent.

Ett statligt initiativ till förmån för beläsenheten skulle inte skada. I Italien framlades i fjol en lagproposition enligt vilken en enskild skulle kunna dra av bokköp upp till 400 euro i beskattningen. Franska staten vill behålla sitt nät av 3500 självständiga bokhandlar med hjälp av skattelättnader, räntefria lån och subventioner.

Napp på alla krokar

Bokbranschen har genomlevt en brytningstid som varat i flera år: kurvan för den totala efterfrågan pekar neråt, de små bokhandlarna har svårigheter, huvuddelen av uppmärksamheten går till allt färre författare, e-böckerna och nätbokhandlarna har kommit med i leken, liksom de sociala medierna, vilkas påverkan på läsvanorna man ännu inte sett mer än en bråkdel av. Situationen får en lätt att glömma de mer positiva utsikterna – som e-bokens ofrånkomliga uppgång och pocketbokskulturens definitiva genombrott på 2000-talet.

Förlagsverksamheten måste hela tiden omprövas så att den behåller sin livskraftighet och håller sig flytande. Man behöver inte längre agera på ett visst sätt bara för att man alltid gjort just så. Samtidigt måste man försöka behålla de gamla läsarna och hela tiden hitta nya. Man måste ge plats för nya och intressanta röster så att förlagsrepertoaren alltid är fräsch.

Redan Goethe konstaterade att ett verks värde måste vägas i relation till dess intentioner, och detsamma gäller för försäljningssiffrorna.  Alla titlar kan inte bli bästsäljare, och det är inte ovanligt att en finsk roman stannar på en upplaga på ett eller ett par tusen. En kvalitetsroman kan sälja i 800 eller 8000 exemplar beroende på hur – och vem – som tar hand om bokens berättelse när den en gång kommit ut. Varje år händer det att många bra böcker hamnar i skymundan.

Toppfenomenen (Potter, nordiska deckare, erotik) kan bidra med ett trevligt tillskott i förlagskassan, men deras strålglans kommer inte den övriga litteraturen till del. På förlagen har man av hävd slängt ut många krokar och varit uppmärksam på var fisken nappar. I dag måste förläggaren jobba ännu mer för att det ska nappa på varje krok.

Förlagsbranschens utmaningar kan inte heller hanteras genom talkoarbete eller så att man ger ifrån sig innehåll gratis, trots att ett sådant förfarande skulle kunna förbättra situationen t ex för lyrikens del. Förlagsverksamhetens kärna är fortfarande ett intressant, originellt, tilldragande upplagt och njutbart gestaltat innehåll – så bra att någon vill betala för det. Ett lönande förlag gör det också möjligt att ge ut kulturellt värdefulla verk med liten upplaga.

Varje utgiven bok är också ett försök att förnya litteraturens signifikans för läsaren. Men eftersom förläggandet är en affärsverksamhet inkluderar det också investerande, en satsning på intressanta författare och manus som man tror att någon gång ska hitta sina läsare och som det är meningsfullt att anstränga sig för. I förläggarens vanliga risktagande ingår att det inte finns några säkra fall, något som inbegriper möjligheten för nya överraskningar.

Förlagets viktigaste uppgift är att göra sitt allt för att boken ska hitta sin läsare. Till framtidens större utmaningar hör att finna på nya sätt att sammanföra boken och läsaren: detta är viktigare än någonsin i en situation där det skönlitterära skrivandet krymper och syndikaliseras, där den personcentrerade uppmärksamhetsekonomin betonar utomlitterära faktorer och oförutsägbara litterära priser hjälper fram bara enstaka böcker.

Om antalet titlar inte minskar får man snart organisera arbetet på ISBN-centralen vid Helsingfors universitet i tre skift.  Det överdrivna utbudet gör att många titlar varje år hamnar i skymundan. Och det är synd, för bokens betydelse när det gäller att gestalta berättande, kunskap och mänsklig erfarenhet kommer inte att försvinna.

Hannu Harju
Skribenten är förläggare.