En klassiker känns igen på att den alltid är aktuell. Trots det har man under senare år försökt uppdatera klassikerna genom att ympa in kultfigurer från populärkulturen – vampyrer och zombier – eller genom att krydda de viktorianska kärlekshistorierna med en rejäl dos sex.

Också hos oss har läsarna kunnat ta del av Elizabeth Bennets och Mr Darcys kärlekshistoria ackompanjerad av zombiernas kamp. Stolthet och fördom och zombier (2009) hette verket som inledde genren, och boken blev en internationell bestseller. Av Jane Austens populära romaner har dessutom under de senaste åren utkommit tre nya versioner där berättelsens kärlekspar har ett hemligt sexförhållande, och åtminstone en fortsättningsdel i form av ett mordmysterium, När döden kom till Pemberley av P. D. James (2011).

Ett brittiskt förlag som koncentrerat sig på erotisk underhållning lanserade våren 2012 serien Förbjudna klassiker, som innehöll, förutom Austen, också systrarna Brontës och Arthur Conan Doyles romaner i mjukporrversioner. I den nya versionen av Charles Dickens Lysande utsikter (1861) har Pip förvandlats till varulv och den dödsbleka Miss Havisham smyger omkring som vampyr (Grave Expectations, 2011). Och Android Karenina kombinerar cyborgar och rymdäventyr med Leo Tolstojs klassiska roman.

Varför har klassiker i ny tappning, kryddade med sex och våld, blivit ett fenomen i litteraturen under 2010-talet? Får man fixa om litterära verk hur som helst? Eller kommer vampyrerna till slut att tömma våra älskade klassiker på blod?

Med rötter i postmodernismen och fanfiction

Fastän det kanske inte ser så ut har omskrivningarna av klassiker förebilder som kan tas på fullt allvar. Postmodernismen som haft inflytande på litteraturen ända från 1960-talet fram till sekelskiftet poängterade just omskrivningens nödvändighet. Eftersom alla berättelser redan hade berättats, kunde författaren skapa nytt bara genom att variera det gamla.

Därför är också många av postmodernismens centrala verk versioner av tidigare klassiker: J.M. Coetzees Mr Foe, är en ny version av Robinson Crusoe, Umberto Ecos Rosens namn placerar Sherlock Holmes i en medeltida klostermiljö och Angela Carter varierar Grimms sagor i sina mästerliga noveller. De postmoderna omskrivningarna lyfter fram en tematik som är nedtonad i ursprungsversionerna, t ex rasism, ojämlikhet och kroppslighet.

Särskilt den nyviktorianska brittiska romanen från 1990- och 2000-talet riktade in sig på voyeurism: utomäktenskapliga förbindelser, prostitution, sadomasochism och pedofili bara vällde fram. Men samtidigt lämnade man diskussionen om upprepningens betydelse och variationernas etik åt sitt öde. Genrens underhållningskaraktär etablerades snabbt.

Å andra sidan kan man hitta fenomenets rötter i den nya publiceringsteknologin. Som den lättillgängliga publiceringskanal det är har internet möjliggjort en stor spridning av fanfiction, läsarnas egna omskrivningar av sina favoritberättelser. Det mesta i den vägen baserar sig på teveserier eller litteratur i Harry Potter-genren, men också klassikerna har ett eget garde bland fanfictionproducenterna.

Inom fanfiction finns ett iögonenfallande intresse för sex.

Inom fanfiction finns ett iögonenfallande intresse för sex. Fanfiction kan indelas i noga definierade undergenrer beroende på hur sexrelationerna förverkligas och hur våldsamt sex som tillåts. En viktig roll spelar också den absurda humorn.

Förläggarna har inte undgått att lägga märke till fanfiktionens popularitet. Det som samlar läsare på nätet kan vara lönsamt att trycka på papper. Men en genrens uppgång hämmas av en sak: upphovsrätten. När det gäller klassikerna finns problemet inte, för deras del har upphovsrätten ur kommersiell synvinkel upphört. Alltså grundar sig huvuddelen av den tryckta fanfiktionen på klassiker. Det är lönsam business, för det är lättare att sälja en gammal bekant populär produkt i ny utgåva, än att försöka komma in på marknaden med något nytt.

Stolthet och fördom och zombier är exempel på det nya förlagstänkandet. Boken drar nytta av den popularitet Austens roman, filmen och televiseringarna redan fått världen över. Zombieversionen var en så stor succé att den har fått två uppföljare. Dessutom har den kommit ut i en illustrerad lyxutgåva, som interaktiv e-bok, som serie och som mobiltelefonspel. En film är också under arbete.

Litteraturen är inte en isolerad ö utan en del av en mångförgrenad kulturindustri, där man ideligen producerar nya versioner av populära berättelser.

Finsk litteratur i nya versioner

Omskrivningar som dryper av blod och sex är mest ett angloamerikanskt fenomen, fastän översättningarna spritt dem överallt i världen. I den finska litteraturen hittar man omskrivningarna särskilt bland barnlitteraturen. Mauri Kunnas skapade en hundversion av Kalevala, av berättelsen om Kung Arthur, av Robin Hood, av Sju bröder och senast av Stevensons Skattkammarön (2012).

Tove Janssons muminvärld har genererat inte bara en enorm produktindustri utan också en ett otal nya muminböcker som riktar sig till de allra minsta barnen. I de här enkelspåriga soldränkta sagorna där mumintrollen åker på picknick eller letar efter hastigt och lustigt försvunna saker är originalens mörkare nyanser bortsuddade. En omskrivning tillför alltså långt ifrån alltid något till källtextens värld, den kan i stället reducera eller stympa dem.

Men jämfört med de angloamerikanska trenderna ligger den finska litteraturens variationer på äldre historier de facto steget före. I Jouko Turkkas teveversion av Sju bröder (1989) blev bröderna i mångas mening alltför naturalistiskt sexualiserade. Johanna Sinisalos Bara sedan solen sjunkit (2000) knöt skickligt trollgestalten samman med den finska folktraditionen. De litterära avlagringarna från vårt finska 1800-tal är ändå så pass tunna att det är svårt att inspireras till saftiga sängkammarversioner. Men Okänd soldat och zombier är en titel som kanske väntar på sin författare.

Är inget längre heligt?

Vänner av traditionell litteratur blir minst sagt förvirrade av de nya trenderna. Vem läser de här sensationshungriga adaptationerna, och vad vill man egentligen med dem?

Förläggarna försvarar de provocerande eller humoristiska nyversionerna med argumentet att de presenterar klassikerna för en publik som i vanliga fall inte skulle röra dem. Men berättelserna är också kända för den stora publiken genom de många filmatiseringarna. För dem som känner sina klassiker representerar zombieversionen, trots skräckelementen, en välbekant underhållning.

Vissa kulturforskare poängterar omskrivningarnas bejakande karaktär. Att skriva eller läsa en sexversion av en berättelse kan vara ett tryggt och kreativt sätt att ge sig hän åt sina egna fantasier. Att införa cyborg- eller zombiegestalter i historien bryter ner konventionens gränser och sätter igång fantasin. Ändå är underhållningslitteraturens klassikeromskrivningar ofta genomkommersialiserade och unkna. I porrversionerna av systrarna Brontës romaner avspeglas en värld där det enda som kan väcka intresse är det mest elementära: naken hud. Det översexualiserade döljer i själva verket den starka sinnlighet och passion som finns i originalversionerna Svindlande höjder (1847) och Jane Eyre (1847). Systrarna Brontë var inga sippa fröknar och deras romaner behöver inga ”korrigerande” nyskrivningar för att väcka en modern läsares intresse.

Don Quijote var en lustfylld och skamlös nyskrivning av sin tids luddiga riddarromanser.

De lättviktiga omskrivningarna hör till vår tids brukslitteratur, men litteraturhistorien visar att de bästa kommer att leva vidare. Romanlitteraturens själva urfader, Don Quijote (1605), var en lustfylld och skamlös nyskrivning av sin tids luddiga riddarromanser.

Som bäst (eller som sämst) konkurrerar den nyskrivna versionen ut originalet. I finska skolor har det kommit som en chock för vissa elever att Kalevalas hjältar ursprungligen inte var lurviga och fyrbenta. Men det ska inte tas som bevis för kulturens förfall utan mer som exempel på den stratifiering som är själva förutsättningen för kulturen. Alla skikt faller inte alla i smaken, men läsarna kan ju alltid välja.

Men får man i återanvändningens och variationens namn göra vad som helst med en klassiker? Finns det inga gränser för mutationerna? I upphovsrättslagen i Finland finns en klassikerparagraf som gör det möjligt att förbjuda bearbetningar som sårar ”kulturella intressen”. Det är en förmyndaraktig paragraf som är en kvarleva från det förgångna. En riktig klassiker står pall för alla vampyrattacker och påklistrat sex. Snarare blir den starkare av det: en omskrivning är ju alltid något av en hedersbetygelse, ett bevis för originalets vitalitet.

Sanna Nyqvist
Skribenten är litteraturforskare och kritiker och medlem av Lysmaskens redaktion.