Minnesmärken, biografier, odödliga citat och flaggningsdagar; gator, pris, sällskap och bakelser som uppkallas efter en författare – allt kan användas när en redan död författare åter låter höra av sig. Den döde stiger för en stund upp ur sin grav, men han står och vacklar på dess rand. För om en författare man flaggat för inte längre läses kan man diagnostisera honom eller henne som zombie, en levande död. Kännetecken på äkta odödlighet är nytryck, översättningar, teaterföreställningar, filmatiseringar, recitationer, sång, föreläsningar och forskning. Och framför allt: att bli bokmalars föda återbördar zombierna till livet.

Uppgiften för våra 1800-talsförfattare var att på ett flytande språk avfatta en litteratur som kunde jämföras med litteraturen från mer ärevördiga litterära kretsar i Europa. Det lyckades man bra med. Men det kan vara en utmaning för nutida läsare att begripa den tidens verk. Redan att få tag på dem kan kräva ett professionellt handlag, och även om man har det kan det hända att man ändå misslyckas. För att hitta en lösning på problemen borde man ta efter de stora litteraturländerna.

I många länder ger man ut vetenskapliga editioner av centrala författarskap. De är kommenterade utgåvor av litterära verk och de baserar sig på en noggrann källforskning. De belyser verkets tillkomsthistoria och -kontext, de förklarar ord och tydliggör begrepp och klarlägger litterära och idéhistoriska kopplingar.

Med hjälp av de textkritiska utgåvorna kan man komma i kontakt med primärkällorna, manuskript och förstaupplagor och fördjupa sig i verkets hela levnadslopp från tillkomst- och publiceringsprocess till publikt mottagande. När en textkritisk utgåva är som bäst är den som ett dukat bord, där läsaren kan förse sig med de mest lockande godbitarna allt från manuskript tillolika tryckta versioner eller från brevväxling till dagskritik. En kompetent servitör ingår i servicen och honom kan man fråga vad varje munsbit innehåller och hur den är tillredd.

I länder med långa litterära traditioner tillhör textkritiska editioner standardverken som i vid mening betjänar det litterära fältet. Etablerade serier som franska Bibliothèque de la Pléiade och angloamerikanska Norton Critical Edition visar att ett väl utfört textkritiskt arbete kan vara till nytta för stora användargrupper, från allmänt litteraturintresserade till lärare, översättare och forskare.

I Finland håller den här genren på att komma igång. Pionjärarbetet är gjort bl.a. med J.L. Runeberg och med J.V Snellman, men de utgåvor som redan existerar har ännu inte nyttjats tillräckligt för att kunna ses som en del av den litterära kulturen. Samtidigt som finska experter vinner uppskattning för litteraturvetenskapligt editeringsarbete utomlands har den inhemska litteraturen blivit styvmoderligt behandlad.

Under senare år har man lyckligtvis börjar inse att också inhemsk litteratur behöver sina textkritiska utgåvor. Många nationellt betydelsefulla projekt har satts igång. Samlade verk av bl.a. Mikael Agricola, Anders Chydenius och Zacharias Topelius och kommenterade utgåvor av Elias Lönnrots brev och Jean Sibelius tonsättningar är under arbete. I fjol grundade Suomalaisen Kirjallisuuden Seura en enhet för textkritisk utgivning EDITH – Vetenskapliga utgåvor av klassiker i finsk litteratur, som börjar sitt arbete med Aleksis Kivis författarskap.

Under 2000-talet har trycket på att få fram vetenskapliga utgåvor av inhemska författarskap vuxit, eftersom det litterära språk som användes före 1900-talet, och den kultur som litterära verk från förra seklet representerar börjar kännas främmande för moderna läsare. Många gamla ord med dialektalt eller främmande ursprung och hänvisningar till litterära verk som var välkända vid verkens tillkomsttid låter sig inte automatiskt förstås. När man i en gammal klassiker talar t. ex. om tallstrunt eller torakan kan man inte förutsätta att en modern läsare ska hänga med utan professionell handräckning.

Förutom ordförklaringar kan vetenskapliga utgåvor ge läsaren tillträde till manuskript och förstaupplagor, som annars skulle vara utom räckhåll. Om man vill veta t. ex. hur en 1800-talsförfattares verk mottogs av hans samtid, behöver man kunna läsa sällsynta förstaupplagor, för i senare utgåvor kan språket ha genomgått modernisering.
De flesta nya textkritiska utgåvorna av finländsk litteratur publiceras förutom som böcker av traditionellt utseende också som databaser på nätet, där de kan läsas av vem som helst. Elektronisk publicering är också en internationell trend. I Norden har man beslutat sig för publicering som inkluderar bägge formerna i t. ex. Sören Kierkegaards och Henrik Ibsen-projekten.

Digitala utgåvor möjliggör många lösningar som vid traditionell publicering skulle vara svåra, dyra eller omöjliga att utföra. De bästa utgåvorna öppnar fältet för avancerad sökning, de kan t. ex. låta läsaren plocka ut textelement som kan studeras parallellt. Det är också enkelt att inkludera bildmaterial i de digitala utgåvorna, de ger tillträde till ett enastående arkivmaterial.

I sommar blir det sjunde säsongen för Lysmaskens sommarklassikerserie. Och den författare som blir omskriven där kan utbrista med Alexisk Kivis ord: ”Jag lever”.

—

Skribenten är specialforskare vid SKS, EDITH-enheten

Lysmaskens första sommarklassiker presenteras 6.7.