Från och med 1990-talet har de litterära prisernas antal och betydelse i Finland formligen exploderat. Finland torde i jämförelse med andra länder placera sig mycket högt ifråga om antalet litterära pris i förhållande till antalet författare och utgivna böcker.

Det finns skäl att förhålla sig kritiskt till den här utvecklingen. Litterära priser är en form av uppmärksamhet som i det stora hela utesluter kritiska eller analytiska läsningar: prismotiveringarna är sällan djuplodande och bidrar mycket lite till att de utsedda böckerna placeras in i en samhällelig eller ens konstnärlig kontext. Och de debatter som ibland uppstår i samband med prisnomineringarna tenderar på det stora hela att vara bortslösat spaltutrymme.

Vad som också är oroväckande är den styrning av läsarna som priserna bidrar till. Det mest uppenbara exemplet på det är förstås Finlandiapriset som utesluter alla andra genrer utom romanen och därmed skapar obalans. Också inom själva romangenren verkar det emellanåt som om Finlandiapriset snarare skulle ha en begränsande än öppnande effekt. Jag tänker på att två av den finländska 2000-talsromankonstens viktigaste och mest särpräglade verk inte blivit ens nominerade till priset: Den amerikanska flickan och Glitterscenen av Monika Fagerholm.

Tävlingar har regler, skrivna eller oskrivna

Inte heller författarna har anledning att förhålla sig okritiskt till priskulturen. Ändå verkar det ibland som om författarkåren med överspänt dödsallvar skulle åka med i karusellen av de otaliga litterära pris som varje år delas ut. Förstår inte vi författare att alla tävlingar har regler, skrivna eller oskrivna? Och förstår vi inte att att följa regler för att vinna pris då man skriver och ger ut böcker knappast är något som bidrar till att förhöja vare sig verkets konstnärliga kvalitet eller dess samhälleliga relevans?

Allt detta sagt vill jag ändå lyfta fram ett litterärt pris. Nämligen Nordiska rådets litteraturpris. Varför? Jo därför att Nordiska rådets litteraturpris representerar många sådana viktiga värden som håller på att försvinna – eller kanske redan har försvunnit – ur den litterära världen.

Det första man kommer att tänka på är kontinuiteten. Det handlar om ett pris med ett ovanligt tidsdjup. Förteckningen över de författare som fått priset eller blivit nominerade till det saknar motstycke och visar oss en väg direkt in i litteraturhistorien: Karen Blixen, Väinö Linna, Haldor Laxness, Gunnar Ekelöf, Eeva-Liisa Manner, Paavo Haavikko, Rabbe Enckell, Pentti Saarikoski, Dag Solstad, Göran Sonnevi, Tomas Tranströmer, Inger Christensen, Tua Forsström – för att nu bara nämna några. Både listan och perspektivet den öppnar är hisnande.

Ett pris som omfattar alla genrer

Det andra som ger Nordiska rådets litteraturpris trovärdighet är att det omfattar alla genrer. Nio av författarna på listan härovan är i första hand poeter. En litteratur som består enbart av romaner – hur viktig och kreativ den formen än kan vara – är en utarmad litteratur som i värsta fall riskerar att övergå i underhållningsindustri. För att förstå världen och varandra behöver vi förutom romaner också poesi, essäer och noveller och allt däremellan. Att Nordiska rådets litteraturpris behandlar all litteratur jämbördigt är något som hela tiden blir viktigare.

Det tredje som gör Nordiska rådets litteraturpris så värdefullt är att det är ett uttalat ickekommersiellt pris. Det finns till exempel ingen förläggarförening som lurar bakom Nordiska rådets pris. Ickekommersialiteten garanterar också för sin del att sådan litteratur som kanske betraktas som svår eller svårsäljbar behandlas jämlikt och seriöst. Litteratur, skrivande, handlar om att både i form och innehåll omfatta, inte utesluta.

För det fjärde, och absolut inte minst viktigt, representerar Nordiska rådets litteraturpris en välbehövlig internationalism. Internationalism – det gränsöverskridande det handlar om – är ett avgörande viktigt värde i sig. Men därtill är Nordiska rådets litteraturpris det enda pris där finländska skönlitterära verk blir lästa i en priskontext som står utanför det rent finländska: de finländska böcker som nomineras till Nordiska rådets litteraturpris läses och uppmärksammas i de övriga nordiska länderna. I ett litet land med alla de begränsningar det för med sig – bland annat en trång litterär scen – borde den utifrånblick som Nordiska rådets litteraturpris kastar på vår litteratur uppfattas som helt nödvändig.

Peter Mickwitz

Peter Mickwitz är poet och essäist.