Senaste tids diskussioner om utlåningsersättningarna och biblioteksstipendierna har flyttat fokus från författarnas ekonomiska ställning och styrt in på ett sidospår. Ofta glömmer man att nämna att finländska författares inkomster från litterärt arbete är verkligt små. Enligt en färsk undersökning som beställts av Kirjailijaliitto är medianinkomsten för litterärt arbete bara 2000 euro.

Också utlåningsersättningar och biblioteksstipendier blandas ofta ihop, fastän det rör sig om två helt olika saker. Utlåningsersättning är en upphovsrättslig ersättning som baseras på bibliotekens utlåningsstatistik. Biblioteksstipendier i sin tur beviljas, efter prövning, för litterärt arbete. Bägge delarna är ytterst viktiga för den finländska litteraturen, och de är inte sinsemellan utbytbara.

Samarbete ger styrka

Kampanjen Kirja elää (Boken lever) som drivs av Sanasto, upphovsrättsorganisationen för finländsk litteratur, har som mål att få till stånd två förändringar i nuvarande låneersättningspraxis: anslagen för utlåningsersättningar bör höjas till minst 10 miljoner euro och utlåningen från undervisnings- och forskningsbiblioteken ska införlivas i systemet. Kampanjen kan ses som hela det litterära fältets gemensamma satsning för en viktig sak.

Bibliotekens betydelse för det finländska samhället och kulturlivet är stor. I biblioteken finns litteraturen tillgänglig för alla, gratis. I utlåningsstatistiken ligger Finland i den europeiska toppen. Däremot är upphovsersättningarna långt ifrån topplacerade.

I Finland är det årliga anslaget tre miljoner euro, och ersättningen per boklån är 3,5 cent. När ett verk blivit utlånat 10 000 gånger får upphovsmannen 350 euro. I jämförelse med de övriga nordiska länderna är nivån på ersättningen i Finland väldigt låg. Till exempel i Danmark är anslaget mer än sju gånger större än i Finland, ungefär 22 miljoner euro. I de andra nordiska länderna har man också betalat ut utlåningsersättningar redan i decennier, i Finland började man först år 2007.

Nu är det litteraturens tur

Kulturanslagen har under de senaste åren vuxit för många olika konstområden, men litteraturen har inte fått ta del av höjningarna. När det gäller litteraturen har det statliga stödet för skapande arbete hamnat på efterkälken, konstaterade kulturminister Paavo Arhinmäki när han träffade representanter för Kirja elää-kampanjen. I nordisk jämförelse ligger Finland efter inte bara när det gäller utlåningsersättningarna utan också i fråga om behovsprövade understöd och konstnärspensioner. Biblioteksstipendierna ligger till exempel på samma nivå som i början av 1990-talet.

Faktum är att Finland borde ha tagit i bruk systemet med utlåningsersättning senast när vi gick med i Europeiska unionen. På grund av bristande politisk vilja gjorde man inte det. De som stod som förlorare var författarna, som led betydande inkomstförluster. Förändring i saken blev det först när Finland fick en officiell anmärkning om uteblivna utlåningsersättningar av Europakommissionen.

Utlåningsersättningen är tänkt att kompensera det inkomstbortfall som drabbar författaren. Men med nuvarande anslag förverkligas det inte ens tillnärmelsevis, ersättningen är närmast symbolisk. Så kan det inte fortsätta.

I regeringsprogrammet försäkrar statsmakten att man vill säkra kontinuiteten för konstnärligt arbete och kulturens centrala roll i samhällsbygget. Men hur man riktar resurserna är ändå avslöjande för hur man ser på konsten och vad som anses värt att stöda.

I festtalen hyllas vårt lands litteratur som central aktör i det kulturella samhällsbygget, som fäste för samhälleliga värden och som berikare av våra språk. Denna uppskattning borde också synas i nivån på gottgörelsen. Det är inte bara en fråga om pengar. Det är också en fråga om rättvisa, om den finländska litteraturens vitalitet och om framtiden för allt skapande arbete.

Anne Salomaa

Skribenten är verksamhetsledare för Sanasto, upphovsrättsorganisationen för finländsk litteratur.