När jag blev magister i litteratur och fick mitt första (halvåriga) jobb på universitetet, stiftade jag upp en seriestripp på väggen i mitt arbetsrum. Den föreställde två soldyrkande unga kvinnor och en dem läste en bok med titeln Intertext och kontext. Den andra frågade om man får jobb med bra betalt om man studerar litteratur. ”Man får i alla fall en rikare man”, konstaterade den första.

Den humoristiska strippen är delvis sann. De som studerar litteratur som huvudämne är i till största delen kvinnor, och som kvinnor får de lov att jobba lite mer för sin euro än männen. Litteraturstuderande är humanister, och i utredningar om hur de placerat sig på arbetsmarknaden har man märkt att de relativt ofta får arbete på områden som inte motsvarar deras utbildning.

I Akavas rapport Viisi vuotta työelämässa (2007, Fem år i arbetslivet) granskades 2000 graduerade humanister från sju olika universitet och deras sysselsättning. Enkäten besvarades av 830 filosofie magistrar, mer än 80 procent av dem var kvinnor. Deras genomsnittliga månadslön var 2500 euro, eller några hundralappar mindre än finländarens genomsnittslön. Sysselsättning utanför sitt eget område var mer typiskt för dem som studerat humaniora än för andra grupper. Särskilt gällde detta dem som inte utbildat sig till lärare. Svårast att hitta ett arbete som motsvarade utbildningen hade de som utbildat sig inom konst och kultur. Till den gruppen hör också de som är magistrar i litteratur.

Vem anställer en litteraturvetare?

Med litteratur som huvudämne kan man bli lärare – eller något annat. Olika undersökningar ger vid handen att den som avlagt modersmålslärarexamen mer sannolikt får ett arbete inom sitt område än den som studerat allmänna humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Det visar t ex den undersökning som gjordes vid universitetet i Jyväskylä, där man granskade hur de som avlagt sin examen under åren 2000-2003 placerat sig i arbetslivet. Tarja Meriläinens rapport (2006) visar å andra sidan att de som lättast fått arbete var de som riktat in sig på social- och hälsovårdssektorn eller på idrott och fysisk fostran (86 av de examinerade hade fått jobb) och de som studerat humaniora och pedagogik (84 procent). Inom konst- och kulturvetenskaper var arbetslösheten förhållandevis stor, 19 procent av de examinerade (28 personer).

I studieprogrammen för konst och kultur vid Jyväskylä universitet finns förutom litteratur också andra ämnen, som konstfostran och konsthistoria. Men siffrorna talar ändå sitt enkla språk. För en litteraturstuderande är säkraste vägen till ett jobb att utbilda sig till lärare i modersmålet och litteraturen.

Arbetslivs- och rekryteringsavdelningen vid Tammerfors universitet har låtit göra en undersökning som ger en fingervisning om var de utexaminerade magistrarna befinner sig i arbetslivet. Av dem som hade finsk eller allmän litteratur som huvudämne svarade sammanlagt 180 (70 procent) av de graduerade på enkäten. Av magistrarna med litteratur som huvudämne var största delen anställda ett år efter examen (finsk litteratur 81 procent, allmän litteratur 82 procent).

Bland magistrarna med allmän litteratur som huvudämne upplevde mer än hälften att deras arbete motsvarade deras utbildning, medan motsvarade andel bland magistrar med finsk litteratur som huvudämne uppgick till precis hälften. Nästan en tredjedel ansåg att deras arbete bara delvis motsvarade examen.

De som studerat litterära ämnen i Tammerfors landade som examinerade på forskartjänster eller som forskningsassistenter (13 personer), i olika undervisnings- och skolningsuppdrag (44 personer), inom bibliotekssektorn (17personer) som informatörer (5 personer) och i journalistiska eller liknade uppdrag (24 personer). Ovanligare karriärval i sammanhanget hade t ex en som blev jordbrukare, en egen företagare, en kantor, en psykolog.

Relativt många litteraturstuderade vid Tammerfors universitet slutar just inom biblioteksbranschen,

något som kan förklaras med att många har kompletterat sina huvudämnesstudier med informatik, som ger kompetens på området.

Översättare och förlagsredaktörer är det ont om

Översättar- och förlagsredaktörsyrket är inte särskilt väl representerade bland magistrarna från Tammerfors universitet, fastän de ofta lyfts fram som något som litteraturstudier alldeles särskilt ger kompetens för; inom förlagen fick bara två magistrar arbete, likaså två personer arbetade som översättare. Och inte fler än två personer blev författare.

Det såg ut som att litteraturstudier snarare utbildade studenterna till sekreterare eller försäljare än till uppgifter på förlag eller till översättare. Några hamnade i det merkantila, som kundrådgivare, försäljare i bokhandel, som kassa eller som expedit. Och fastän en magistersgrad i litteratur förefaller ha ganska lite med säljjobb att göra, kan de tillfrågade ändå var fullt tillfreds med sina arbeten. En del studerar för sin egen skull och alla insisterar kanske inte på ett arbete inom det område man utbildat sig till.

En arbetslivsutredning gjordes också på studerade i inhemsk litteratur vid Helsingfors universitet. Men där var svarsprocenten bara 33 procent (37 svarande av 112 tillfrågade), så den kan ses bara som riktgivande. Med undantag av en hade alla studerande arbetat under studietiden. Detta syntes också i deras genomsnittliga studietid som var så mycket som 9,5 år, eller mycket längre än den rekommenderade.

Magistrarna från institutionen för inhemsk litteratur i Helsingfors följer ganska långt yrkesinriktningen hos dem vi sett i Jyväskylä, de flesta examinerade arbetade som modersmålslärare, som lärare inom annan litteraturundervisning eller som journalister. Några fler av dem arbetade som förlagsredaktörer, något som kan bero på att universitetet har närmare till just sådana praktikplatser och att större delen av förlagen ligger just i huvudstaden.

Sysselsättningsgraden som finansieringskriterium

Under undervisningsminister Henna Virkkunens (saml.) ämbetsperiod såg det ut som om sysselsättningsgraden skulle bli ett av finansieringskriterierna. Studieplatserna inom yrkeshögskolorna har redan skurits ner på sådana premisser.

Inom universitetsvärlden syns redan förändringar som ofrånkomligen påverkar högre studier inom konst- och kulturämnen, och som följd av det kommer litteraturundervisningen i landet i stort också att påverkas. Senaste höst blev det känt att t ex Helsingfors universitet radikalt skurit ner timundervisningen i allmän litteraturvetenskap. Bristen på resurser är ett problem också på andra håll. Det är svårt att få extern finansiering för humaniora, för en betydande del av de examinerade slussas in i statliga tjänster eller blir anställda av mindre organisationer.

Också andra förändringar är att vänta. Idén om breddade kandidatstudier har redan planterats i universiteten. Östra Finlands universitet i Joensuu tar inte längre in studenter i litteraturvetenskap, man söker i stället till ett magistersprogram i kulturstudier, och studenterna väljer småningom huvudämne bland ämnena litteratur, kulturantropologi, mediekultur och kommunikation, musikvetenskap, kvinnoforskning, traditionsforskning och konstsociologi. Också vid Jyväskylä universitet tänker man på att införa en kandidatexamen, som skulle innebära allmänna studier i konstvetenskaper (bl. a litteratur, konsthistoria och konstfostran, samtidskultur och museologi). Studenterna skulle vänta med specialstudierna i sitt huvudämne till den fördjupade delen, eller i magisterskedet.

Om landets universitet väljer att satsa på det här slaget av kultur- och konstutbildningar på kandidatnivå, kommer man att se att sakkunskapen i litteratur minskar. Det i sin tur kommer att medföra stora utmaningar i utbildningen av lärare i modersmålet.

Man hör allt oftare krav på att studerande ska sikta in sig på att sysselsätta sig själva. Men hur realistiskt är det för en humanist att bli egen företagare? Om enmansföretaget inte får luft under vingarna är företagaren plötsligt före detta företagare, och han eller hon har svårt att få arbetslöshetsersättning, eftersom företagaren tolkas som sin egenarbetsgivare.

Det finns förstås också lyckligare historier – jag känner yrkeskunniga litteraturvetare och skribenter som själva har skapat sin verksamhet som översättare, lärare på skrivkurser, som textcoacher eller invandrarlärare. Men företagandet kan bli besvärligare i den takt som magisterstudierna i litteratur fjärmar sig från läraralternativet.

Den som studerat litteratur har tills vidare samtidigt kunnat skaffa sig en allmänbildande utbildning. Med lämpliga biämnen har litteraturstudiet varit klart inriktat på arbete som modersmåls- och litteraturlärare, som journalist och informatör eller bibliotekarie. Levebrödet är ganska säkert i dessa yrken, men om man vill bli rik måste man göra som den där unga litteraturvetardamen föreslog i seriestrippen – välja en rik make, eller i varje fall en som har goda utsikter på arbetsmarknaden. Och då ska man söka inom odontologin, veterinärmedicinen, läkarvetenskapen och farmacin, för där råder en nästan hundraprocentig sysselsättning.

Outi Oja

Skribenten är filosofie doktor och överassistent i ämnet finsk litteratur vid Tammerfors universitet. Hon är också medlem av Lysmaskens redaktion.