Hur arbetar en litterär jury och vad händer i kulisserna? Det är många som undrar. Lysmaskens redaktör Camilla Lindberg gläntar på dörren till sitt arbete som jurymedlem för Runebergspriset.

För drygt ett år sedan dök det upp ett meddelande i min inkorg. Det innehöll en förfrågan om jag skulle vara villig att ställa upp i den tremanna urvalsjury som vaskar fram de kandidater som ska nomineras till Runebergspriset.

Uppdraget är alltid tvåårigt. Första året sitter man med i den jury som nominerar kandidater. Följande år är man med och korar vinnaren utifrån det arbete som den nya urvalsjuryn gjort.

Priset är ett av Finlands stora litteraturpris, och summan som vinnaren erhåller är hela 20 000 euro. Med andra ord, ett mycket prestigefullt pris. I ärlighetens namn visste jag nog inte hur tidskrävande uppgift jag snart skulle stå inför när jag glatt tackade ja.

 

Hur 284 blev tio böcker

Tillsammans med mina jurykolleger Vesa Rantama och Johanna Hulkko har vi tagit ställning till sammanlagt 284 böcker från 35 olika förlag. Vi har träffats regelbundet, fysiskt eller över nätet. Sammanlagt har vi haft ett tiotal möten under 2021 som varat många timmar varje gång. Genom djupgående litterära samtal har vi lärt känna inte enbart nya författare, utan även varandra. De här samtalen och alla läsupplevelser har definitivt förgyllt hela epidemiåret.

Lite extra motion har det också gett. Böckerna har oftast anlänt en och en

Lite extra motion har det också gett. Böckerna har oftast anlänt en och en. Och sällan direkt till den egna postlådan.

Av alla böcker vi läst har drygt sjuttio procent bestått av romaner, resten har varit lyrik, kortprosa och skönlitterära essäer. En liten andel böcker har kunnat kategoriseras som seriealbum, aforistik och andra ännu mer marginaliserade genrer. Vi har alla varit överens om att den finländska litteraturen, i det här fallet på två språk, är oerhört värdefull och mångsidig.

 

Juryn samlad i Runebergs hem i Borgå i december 2021. Från vänster Johanna Hulkko, Camilla Lindberg, Vesa Rantama. Längst fram juryns koordinator Samu Karvala. Bild/arrangörerna.

 

Nya miljöer på finska

För mig personligen som inte är så bekant med finskspråkiga miljöer, har det varit väldigt stimulerande att få läsa om händelseförlopp som utspelar sig på andra ställen än i Stockholm, Norrland, Gotland eller på västkusten i Sverige. Den finlandssvenska litteraturen utspelar sig för all del också i till exempel Helsingfors.

Men det måste erkännas att det inte är riktigt samma Helsingfors. Det finns en skillnad i gestaltning och stämning, beroende på om boken från början är skriven på finska eller finlandssvenska

Men det måste erkännas att det inte är riktigt samma Helsingfors. Det finns en skillnad i gestaltning och stämning, beroende på om boken från början är skriven på finska eller finlandssvenska. Gatorna, kvarteren, samlingsplatserna, pubarna kan till exempel variera mycket. Så det finns definitivt en kulturell skillnad här, som inte enbart har med språket att göra. Det ämnet skulle i sig vara värd en egen text.

Men samtidigt finns det likheter, och det är också intressant. De här likheterna och olikheterna kan synliggöras genom litteraturen, och det har för mig varit en rikedom. Mitt fysiska och litterära land har helt enkelt blivit markant mycket större under det här året.

På Runebergsdagen den 5.2 2022 får vi veta vem som vann priset. Det känns mycket spännande för mig personligen. Den processen kan jag inte påverka längre. Språket är inte avgörande i det här sammanhanget. Men visst måste jag medge, att det ur ett minoritetsperspektiv skulle glädja mig lite extra om vinnaren var en bok som ursprungligen är skriven på svenska.

 

Läser juryn alla böcker?

Jag har fått många frågor kring mitt juryarbete. Läser alla i juryn faktiskt alla böcker? Eller delar ni krasst upp böckerna i tre högar? Läser finnarna bara de finska böckerna? Fördomar skymtar fram. Kan ni välja ut den bok ni gillar bäst, och sedan komplettera nomineringarna med riktigt urusla böcker, så att ni säkerställer att slutjuryn väljer den bok ni vill att ska vinna. Med andra ord vara taktisk.

Mina kolleger i Runebergsjuryn har givetvis läst böcker på bägge språken, liksom jag själv.

Jag har svarat att varje enskild jury har frihet att utifrån givna tävlingsstadgar forma sitt arbete. I grunden handlar det om konfidentiella processer. Men så mycket kan sägas att en jurys arbete, åtminstone vårt, definitivt varit mer omfattande och mångsidigt än att dividera det totala antalet böcker med tre. I vissa fall har vi läst böckerna inte bara en gång, utan två eller tre gånger. Mina kolleger i Runebergsjuryn har givetvis läst böcker på bägge språken, liksom jag själv.

Bland de tre finlandssvenska böcker som nu nominerats, finns det ändå två som redan nu går att ta till sig på finska. De befintliga översättningarna bedömer vi att också uppfyller kvalitetskraven för en nominering. Vi har noga poängterat att även översättarna får och ska känna sig hedrade. Vi är också glada att det bland de finlandssvenska nomineringarna finns en bok som sin högklassiska minimalism gör den lätt att ta till sig, även om en översättning inte just nu föreligger. Det är boken Falk av Martina Moliis-Mellberg.

 

Tio tips på bra böcker

Kort och gott är det ändå själva litteraturen och dess universala språk som stått i centrum.  Min kollega Vesa Rantama förliknade i vårt tal som hölls på nomineringsdagen i december i Borgå, vårt arbete med en konstkurators. Det handlar inte om att poängsätta en tiokampares prestationer. Det skulle vara ett betydligt enklare uppdrag.

Jag vill ändå passa på att rekommendera er att ta del av de övriga nio kandidaterna som finns på listan.

Men juryn för Runebergspriset har haft ett uppdrag i år som säkert varit lika entydigt och klart som under tidigare år. Det handlar om att sovra fram kvalitativ inhemsk nutidslitteratur inom olika genrer och på flera språk.

Dessa tio böcker som nominerats bantas nu ner för att en vinnare ska kunna krönas. Det är så som tävlingar oftast ser ut. En vinner.

Jag vill ändå passa på att rekommendera er att ta del av de övriga nio kandidaterna som finns på listan. I vårt tycke är de alla potentiella vinnare, och just av den anledningen är de nominerade. Så vår lista är en stark rekommendation till er alla. Om ni inte kan läsa alla 284 böcker, läs åtminstone de här böckerna. Och kan du inte läsa de tio nominerade böckerna. Så läs åtminstone recensioner av dem.

Sex av de nominerade böckerna hittar du i Lysmaskens digra arkiv. Tre svenskspråkiga och tre finskspråkiga verk lyckades vi pricka in i år.

Med hopp om läsglädje och inspiration:

Recensenten Kaj Hedman skriver om filmtiska arrangemang och identitetsfrågor i Röda rummet.

Laura Kärkäs och Roosa Pohjalainen går i sin dialogkritik igenom hur Turkoosi vyöhyke kapitalismen.

Anna Remmets går igenom fågelmotiven utifrån ett bredare litteraturperspektiv med boken Falk som grund.

Anna Kallio skriver om hur Salit bjuder in en läsare att positionera sin egen syn.

Anna Remmets skildrar hur debutromanen Skugga och svalka är suggestiv i sin skildring av livet hos en vietnamesisk familj som bor i Svenskfinland.

Sanni Purhonen tar sig an Hallittua kaatumista  och där olika språkpositioner i kroppsspråket.

Skribenten är redaktör för Lysmasken och medlem i juryn för Runebergspriset.