Den allra första recensionen på Kiiltomato-Lysmaskens sidor var Juha Siros anmälan av Kari Aartomas debutdiktsamling Pilvet eivät pidä mistään kinni (Molnen håller ingenstans i sig). Den publicerades på Kalevaladagen år 2000, så tioårsdagen infaller i slutet av februari.

Kiiltomato-Lysmasken startade vid millennieskiftet när allt som hade att göra med internet var hett stoff. I själva verket skedde det samtidigt som det internationella börsindexet började sjunka: it- hypen sjönk ihop och bubblan sprack. Jag har svårt att tro att det var enbart Lysmaskens fel.

I motsats till de hastigt hoptotade sajterna av investerare med sikte på snabba vinster – av vilka inget annat finns kvar än lite brokigt reklammaterial och en hög tömda burkar energidryck någonstans i en vrå av ett futuristiskt möblerat mötesrum – har Lysmasken fortsatt sin verksamhet enligt planerna. Kanske orsaken ligger i att dess ”affärsidé” fokuserar på långsiktigt planerade kulturella visioner i stället för snabba pengar?

Kiiltomato-Lysmasken har publicerat 1800 anmälningar, i år kommer tvåtusengränsen att sprängas. Men tvåtusen anmälda böcker kommer man upp i långt tidigare, för i några recensioner har två eller flera böcker anmälts i klump. Samtliga recensioner kan läsas i Lysmaskens arkiv, och enligt avläsbara siffror i webbsidornas analysprogram besöks de glädjande ofta. På det sättet bidrar sidorna till att förlänga böckernas liv, något som också från början var en av ambitionerna.

Nyheter som inte åldras

I Tyskland verkar en litteratursajt, www.literaturkritik.de, som i någon mån liknar Lysmasken. Den är ett år äldre och framför allt riktad till den akademiska världen. Literaturkritik.de betjänar t ex universitetens kritikkurser medan Lysmasken är till för alla som intresserar sig för kvalitetslitteratur.

I fjol våras samtalade jag med Thomas Anz, professor i tysk litteratur som också driver webbsidorna Literaturkritik.de. Anz har forskat i litteraturkritikens historia och han understryker att litteraturkritiken alltid tycks ha funnit sin plats i sin tids snabbaste medier. Enligt honom är det därför naturligt att litteraturkritiken flyttar in på internet. Skälet är förstås att litteraturkritiken som en del av kulturdebatten söker sig till de arenor där åsiktsutbytet inte sker i snigelfart.

Men snabbheten är inte ett värde i sig, eller för den delen nödvändig för kritiken. Kritik är inte i första hand en nyhet, fastän boken, och kritikerns omdöme, också har ett nyhetsvärde. Det som gör litteraturkritikens nyhetsvärde så exceptionellt är att ”nyheten” åldras mycket långsamt. Eftersom det intressantaste är kritikerns åsikt om en viss bok kan en recension vara ”nyhet” två år eller tjugo sekler efter att den publicerats.

Många praktiska detaljer medverkar till att Lysmasken anmäler nyutkomna böcker – med klassiker som stående krydda. Just därför vill jag uppmuntra läsarna att ännu flitigare gå in på Lysmaskens arkiv och göra nya fynd.

Jubileet börjar med Borges

Lysmasken firar sina tio år under hela året med olika mindre evenemang. I det första har Jorge Luis Borges och hans fiktiva personer huvudrollen. Fem olika kritiker har oberoende av varandra skrivit var sin recension av Borges Kuvitteellisten olentojen kirja (De fiktiva gestalternas bok). Borges-anmälningarna publiceras vecka två, varje vardag kan man läsa en ny.

Just den här titeln valdes av många skäl. För det första erbjuder verket otaliga ingångar och inbjuder till olika läsningar. För det andra var just Kuivitteellisten olentojen kirja den avgjort mest önskade när titlarna fördelades i höstas. Jag tror att kritikernas intresse också avspeglar läsarnas. Dessutom skulle det inte alls vara borgeskt att publicera bara en recension av hans bok.

Jag hoppas att Borges-veckan och det påbörjade året i sin helhet ska ge massor med impulser, tankar och idéer!

Karo Hämäläinen

Kiiltomato-Lysmaskens chefredaktör