Finländarna är föregångare när det gäller läskompetens, men vi brottas ändå med samma problem som andra västländer. Vi får inte ta på oss skygglappar.

Det sägs att man måste ta ett steg tillbaka för att kunna se det som ligger närmast. När jag deltog i ett seminarium om läskompetens i ett högsommarhett Köln i juli, väcktes tankar som man inte kommer på hemma i arbetsrummet. Jag märker hur jag själv drabbats av en viss närsynthet när jag diskuterar läsning och läskompetens hemma i Finland.

Var femte har svårigheter med läskunnigheten i Europa, och i USA de ännu fler.

Möten och samtal med kollegor från andra länder hjälper en att se längre i tid och rum. Det är trösterikt och på samma gång sorgligt att man i Finland inte är ensam om utmaningar när det gäller läsning och läskompetens. Man ser fortfarande upp till Finland, och det med allt skäl. Medan var tionde elev i Finland är en svag läsare, har i medeltal var femte svårigheter med läskunnigheten i Europa, och i USA de ännu fler.

Bekymret med pojkars svagare läskunskap är nästan likadant överallt i Europa och också på andra sidan Atlanten. Jag deltog i ett evenemang där man presenterade program för att stimulera pojkars läsande i Europa och i USA. När jag och många andra representanter för västvärlden hade avslutat våra anföranden bad en deltagare från Kenya om ordet och var uppenbart förbryllad, för i Kenya gäller oron snarast flickornas läsning. Räcker förklaringen att pojkars svagare läsning tycks vara ett västerländskt problem? Ser man också på den saken ur ett alltför snävt perspektiv?

Digitaliseringens snabba utveckling, och dess inflytande på läsvanor särskilt hos barn och unga, är ett stående samtalsämne på internationella möten. Också den frågan gäller tillsvidare västvärlden. Internet har snart 4 miljarder användare, dock endast drygt hälften av världens befolkning. Därtill är 82 % av Internetinnehållet läsbart på tio av de vanligaste språken, men globalt talas det ungefär 6000 olika språk. Det skapar genast i starten en ojämlikhet som Finlands interna förhållanden inte riktigt kan jämföras med.

Finland måste givetvis placeras i en grupp för sig, och faktum att det någonstans går sämre än här hjälper inte oss att lösa våra problem. Ute i Europa talar man mycket om hur digitaliseringen inverkar på läsande och om hur man ska hänga med i de snabba förändringarna i användarmiljön. Få ifrågasätter längre digitaliseringen – om den är av godo eller ondo. Nu funderar man snarare över hur man ska leva med den, och hur gamla uppfattningar om läsning och läskompetens ska uppdateras. Man ger ju inte gravitationen felet om ett flygplan störtar, eller hur.

82 % av Internetinnehållet är läsbart på tio av de vanligaste språken, men globalt talas det ungefär 6000 olika språk.

Sverige och Tyskland satsar nu starkt på läsfrämjande och läskompetens. I Sverige kom regeringen nyss med ett program för främjande av barns läsning, där en av huvudpunkterna är att öka böckernas tillgänglighet. I år stöder svenska staten barnfamiljers läsning med en miljon euro i sitt Bokstart-program, och fortbildning för lärare har stötts med tiotals miljoner euro. I både Sverige och Tyskland har man ökat anslagen också för andra kultursektorer. Det är skäl att följa med vilka resultaten blir.

Också i Finland har man satt igång och planerat likartade åtgärder, men de ekonomiska satsningarna är inte i samma storleksordning. Om man tar i beaktande vilka välfungerande infrastrukturer och vilka närverk för samarbete vi redan har, skulle det vara lätt att med tillräckliga resurser och god planering realisera de fina idéerna. Samtidigt får man se till att man inte ger med ena handen och tar tillbaka med den andra. Man får hoppas att beslutsfattarna visar vilja, vishet och visioner när de fördelar resurserna.

Nyligen fick vi än en gång goda nyheter om framgångarna för finländsk litteratur i världen, när Pajtim Statovci skrev kontrakt med namnkunniga The Wylie Agency. Böcker från Finland överätts till tiotals språk och finsk litteratur och poesi uppskattas i vida kretsar. Finländsk litteratur är förbluffande välkänd på olika håll i världen, och utanför de kommersiella förlagen frodas litteraturen stort och levande. Den digitala kulturen har sprängt litteraturens gränser, och därtill är författarna mycket mer rörliga nu.

Det ekonomiska värdet av litteraturexporten har stigit till ansenliga belopp, särskilt efter det finländska temaåret i samband med bokmässan i Frankfurt 2014. Men värdefullare än euron är att ryktet om Finland som ett land där man uppskattar litteratur sprids. Samma bild av finländarnas läskunnighet har funnit stöd i de internationella PISA- och PIRLS-jämförelserna. På så sätt är utbildning, läskunnighet och litteratur Finlands verkliga trumfkort i exporten, och i deras kölvatten kan man bärga in andra nationalekonomiskt betydande inkomster.

Vi har redan ett visst försprång, och det gäller att dra nytta av det, öka farten i stället för att bromsa.

Eftersom man beundrar Finland för våra goda resultat vill man också ta del av vår praxis. Vi har redan ett visst försprång, och det gäller att dra nytta av det, öka farten i stället för att bromsa. Exporten av utbildning hör – av här motiverade orsaker – till regeringens spetsprojekt. Den har förutom värdet i euro och image också andra effekter. Som ett läskunnighetens toppland kan Finland bistå utvecklingsländerna med sitt kunnande. Ett bra exempel på det är det geniala Spel-ett, som utvecklats i Jyväskylä och med vilket man redan i flera år med gott resultat har lärt barn i utvecklingsländer att läsa.

Ett sådant värdefullt kapital ska man värna om, men man ska man inte gå med skygglappar för ögonen. Utanför Finlands gränser finns mycket man kan lära av. Om man vill förbli nummer ett och agera systematiskt för det, i stället för att bara reagera på andra, gynnar det oss att följa med den övriga världen och lära av den. Tillräckliga resurser, målmedvetenhet och att aktivt ta del av vad som händer och sker i välden garanterar att Finland behåller sin topplats som ett land med hög läskompetens också i fortsättningen.

Ilmi Villacís
Skribenten är verksamhetsledare för Läscentrum och verkade som sekreterare i utvecklingsprogrammet för Finlands kulturexport 2007–2011.