Inte gjort något

Slumpen spelar en stor roll i Wava Stürmers roman Inte gjort något där huvudpersonen och bokens senare jagberättare får kämpa med tunga hemligheter och tragiska händelser. Samtidigt som romanen beskriver svåra inre och yttre, psykiska och fysiska tillstånd visar den också hur tryggheten och det normala livet plötsligt rasar ihop, och hur vardagen löper vidare mitt i de egna sorgerna och ångestarna.

Lill Kajander är medelålderskvinnan som låter sig bli romantiskt förälskad i en karl som sedan visar sig vara gift. Besöket på Lills skärgårdsholme slutar i en katastrof då mannen plötsligt faller ner för en brant trappa på sin väg upp till loftet, slår huvudet i spiselkanten och dör.

Och det är nu som det vanliga livet övergår i hemlighetsmakeri, lögner, undanflykter och slutligen ett psykiskt sammanbrott för Lill, som i sin förskräckelse hittar på att dölja olyckan och gömma undan liket… Ångesten och paranoian tränger på, misstänksamheten bland grannarna ökar, och mot bokens andra hälft dras också en annan person, Lills väninnas dotter (jagberättaren) in i skeendena.

Wava Stürmer lyckas ingående synliggöra känslan av otrygghet och osäkerhet i en skenbart trygg tillvaro. Eftersom den enkla vardagen, där ingenting ont borde få hända, är så påtaglig hela tiden i berättandet uppstår en stark närvaro- och identifikationskänsla.

Kvinnoliv och hemligheter

Wava Stürmer, född 1929 i Zaire (tidigare belgiska Kongo) och bosatt i Jakobstad, debuterade 1955 med diktsamlingen Bevingad vardag och har sedan dess gett ut talrika lyrik- och prosaböck-er. På 1970-talet influerades Stürmer av den nya kvinnorörelsen i Sverige, och sedan dess ingår ett kvinnomedvetande och feministiskt perspektiv både i hennes prosa och lyrik. Sången Vi är många, som Stürmer skrivit texten till, hör till de mest kända feministiska sångerna.

Prosan har kommit att präglas av ett slags nyrealism i form av vardagsskildringar i hemmiljö och på arbetsplatser. I romanen Väntansväg (1985) kom ett mera mytiskt drag in i Stürmers prosa som sedan utvecklats till att också innehålla metafysiska, impressionistiska, reflekterande element. Samtidigt har också hennes språk, inte minst i poesin, blivit mera lyriskt, rytmiskt.

Den nu aktuella romanen, Inte gjort något, visar upp ett nytt sätt att hantera kvinnolivet, kvinnopsyket och den sköra vardagen som lätt kan fyllas med tunga hemligheter.