Om du fick tänka dig ett hem

I Om du fick tänka dig ett hem (2010) skildrar Birgitta Lillpers komplexiteten kring att bygga sig ett bo i vår tid. Romanen har ett skarpt samhällskritiskt program, men bär ändå spår av en gammalmodigt bakåtsträvande stil. Vi mot dem är inte ett alltför ovanligt spänningsupplägg i temat ”söka sig ett hem”, och Lillpers Om du fick tänka dig ett hem är inget undantag. Den maktlösa individen ställs mot samhällets stora massa.

Volmar Frank träder fram som mannen som övergett sin fadersroll och flytt sin bakgrund. Hans öde hänger på en skör tråd då hans asketiska bostad i ett tomt kraftverk hotas av rivning. Inte nog med detta förvärras Volmar Franks mödor ytterligare av att han dras han med ett obotligt blödande sår i vänster sida.

En nutidsmartyr

Lillpers bygger upp en laddad mystik kring den manliga huvudrollen i Volmar Frank. Hans symboliska identitet står sig dessutom intakt i och med att inga variationer eller förkortningar av hans namn förekommer. Hans lidanden gör honom till en Kristusgestalt. Volmar Franks luffarsinne gör honom dessutom till en svårgripbar personlighet, som till och med kan uppfattas som onödigt diffus i en roman som denna. Lillpers personifierar i och för sig en mycket viktig poäng för romanen genom Volmar Frank och hans kamp för överlevnad i nutidssamhället. Men mycket av hans martyrskap slår ändå över till en överdrivet ikonisk dimension.

Traditionella roller

Tysken i sin tur är hotbilden som förmörkar Volmar Franks himmel. Denne Tysk figurerar som en anonym ondska som är ute efter den stora massans intressen i att bygga nöjesfaciliteter på området kring Volmar Franks bostad. Tyskens brist på mänsklig empati framhävs av hans nästan djuriska framfusighet. I öppningsscenen presenteras tysken som en tingest som inte ens verkar kunna tillskrivas mänskliga egenskaper.

Hon såg Tysken gå bland träden och plocka blad som han ett efter ett stoppade i munnen och tuggade ner. Inte väldigt hungrigt eller njutningsfullt, mera vetgirigt, sorgfälligt, metodiskt.

Men finns det en stjälpare finns det också en hjälpare. I Om du fick tänka dig ett hem tar den sig inte helt oväntat formen av en kvinna. Ilse är den sjukpensionerade grannkvinnan som ingjuter trygghet i Volmar Franks tillvaro. Hon förbannar nymodigheterna i affären och sparkar envist fram på sin sparkstötting för att trotsa moderniteten. Ilse har en djup förkärlek för växtlighet och sätter stort värde i sin trädgård. Den kringresande mannen och den stabila kvinnan hittar alltså sina stereotypa ställföreträdare i Om du fick tänka dig ett hem.

Ett konstnärligt samhällstrots

Som pristagare av bland annat De Nios Stora Pris år 2008 är Birgitta Lillpers särskilt ryktbar som lyriker inom svenska litteraturkretsar. Även hennes prosaverk bär spår av det lyriska språkets form. Lillpers följer en traditionell bana i stil vad gäller både språk och innehåll i Om du fick tänka dig ett hem.

Romanen trotsar således moderniteten, både på gott och ont. Om du fick tänka dig ett hem är berikad med språkliga kvaliteter som inte sällan lyfter romanstilen till lyriska nivåer. Träffande detaljbeskrivningar av både yttre och inre skeenden hos karaktärerna är fascinerande att läsa. Också hyllningar till naturens rikedom förekommer i närgångna beskrivningar av naturen med dess olika trädslag.

Och om Volmar Frank tänkte på bladen och löven, som så oväntat börjat bli honom förtrogna: det fanns en kärlek till det gröna, och den kärleken hade blivit stor.

De språkliga utsvävningarna blir ändå lätt en snubbeltråd för romanens syfte. Inte minst i replikerna blir det konstnärliga språket krystat. Samhällskritiken är visserligen blottad, men metoden känns lite väl traditionalistisk. Som skönlitterär upplevelse är Om du fick tänka dig ett hem en fröjd att läsa. Mycket förblir tyvärr dolt bakom en svåråtkomlig symbolik och brist på den konkreta verklighetskopplingen.