Armand V. Fotnoter till en outgrävd roman

Den norske författaren Dag Solstad (f. 1941) har än en gång lyckats inspirera och överraska sina läsare med en ironiskt avantgardistisk, modernistiskt formexperimenterande roman Armand V. Fotnoter till en outgrävd roman (Armand V. Fotnoter til en uutgravd roman 2006) som bokstavligen består av fotnoter. Lars Andersson, som översatt några andra tidigare romaner av Solstad, har gjort ett styvt jobb i sin återgivning av romanens nittionio fotnoter till svenska.

Samtidigt som romanen kan ses som en parodi på formmoderniteten, författandet och prosakonsten är den också ett absurt formexperiment just genom sin fotnotsstruktur. Dessutom består själva det tematiska innehållet, med utgångspunkt i den mångbottnade huvudpersonen Armands problematiska personrelationer, yrkeskarriär och etiska tvivelskamp, av talrika viktiga frågeställningar gällande politik, samhälle och individens roll i förhållande till maktstrukturerna.

Genombrott 1969

Dag Solstad, som slog igenom med romanen Irr!Grönt! (1969), kom under 1970-talet och in på 1980-talet att i sin prosa, likt flera andra kända norska författare, starkt markera ett politiskt, marxist-leninistiskt ställningstagande. Då gäller det romaner som till exempel Arild Asnes (1970, på svenska 1971), 25. Septemberplassen (1974, 25 septemberplatsen,1977), Gymnaslærer Pedersens beretning om den store politiske vekkelse som har hjemsøkt vårt land (1982; Gymnasielärare Pedersens redogörelse för den stora politiska väckelsen som har hemsökt vårt land, 1985) och Roman 1987 (1987; En norsk man, 1989).

I Solstads senare produktion från 1990-talet framåt har den etiska och existentiella problematiken införlivad med resonemang kring den ibsenska livslögnen blivit centrala element som även återfinns i Armand V.

En roman om att sluta skriva romaner

I några absurda fotnoter i bokens början (kring sidorna 34-38) resonerar författaren, den fiktiva författaren eller dennes pseudoförfattare eller den som gör fotnotsanteckningar kring dilemmat med att skriva romaner. Så här låter det i fotnot 5 E:”Att denna roman, som är summan av fotnoterna till den ursprungliga romanen, som är osynlig för att författaren har vägrat gå in i den och göra den till sin, handlar om Armand V är oomtvistligt. Att den ursprungliga romanen också har handlat om Armand V är väl troligt, i alla fall hävdar författaren det…”

Och vidare till fotnot 5 G:”Jag tror inte längre att jag är i stånd att skriva romaner, så som jag hittills har gjort. Min tid är över. Det visar sig genom att jag talar om romanen som den ursprungliga romanen eller om ’texten där uppe’, eller ’texten där ute’.”

Huvudpersonen i romanen, Armand lever sin ungdomstid i 1960-talets Oslo och studentvärlden, umgås med andra likasinnade radikala studenter, studerar, gifter sig så småningom, får en son och gör gradvis karriär inom diplomatin där höjdpunkten blir posten som ambassadör i London. Samtidigt är Armand hela tiden en tvivlare, av och till emotionellt hämmad, ensam, osäker i sina personrelationer. Den största personliga krisen upplever Armand då hans son, som alienerat sig från fadern och sökt sig som soldat till Af-ghanistan, återvänder hem efter att han sårats och blivit blind.

Nationell försvarspolitik – individuella kompromisser

Ett stort moraliskt dilemma för Armand blir också hans personliga, privata inställning till Norges försvarspolitik, Norges relation till USA, miljöfrågorna, o.s.v., samtidigt som den officiella diplomatrollen kräver lojalitet och åsiktspassivitet. Inte minst beträffande dessa tematiska element i romanen blir på ett mångbottnat, ambivalent sätt belysta, dryftade och intressant argumenterade.

På ett ställe i en fotnot hänvisas till Ibsens Brand, den idealistiska prästen i pjäsen med samma namn som vill påta sig följderna av sina val, som tror på människans vilja och inte kan godkänna kompromisser. Hos Solstad drabbas således Armand egentligen av livslögnen. Men känner han faktisk ångest på grund av de kompromisser han gått med på i sitt liv, på grund av de val han gjort, på grund av de ungdomsideal han svikit, och försöker han på riktigt rannsaka sig själv, kämpa en inre strid med sig själv?

Var finns idealen och idealismen, vem har sålt sig vart och varför? Det kan man också fråga sig utgående från de resonemang som förs i Solstads roman som blir ett slags öppet bokslut både med det närförflutna och nuet.