Fuskmåsen Fy

Linn Henrichsons barnboksdebut Fuskmåsen Fy hämtar inspiration från både samtida konstnärer och klassiker som Olle Eksell och Lennart Hellsing. Den kan tolkas politiskt, men det är inte alls nödvändigt eller kanske ens önskvärt. Boken som är nominerad till Runeberg Junior-priset 2026 flyger helt på egen hand och bevingar både ord och allsköns fuskare.

Vid första anblicken av Linn Henrichsons barnboksdebut slås jag av omslagets konstnärliga komposition. Det känns … samtida? Med sin poppiga färgskala och grafiskt kantiga layout dras tankarna till en Linn Byrkjeland eller Linden Carter-målning. Båda två använder sig ofta av fåglar som motiv, där former och objekt närmast slår knut på sig själva för att få plats på satsytan (eller canvasen). Men sen, redan på smutstitelsidan, slår historiens vingslag undan benen på samtidsreferenserna.

Tydliga klassikerreferenser

Tankarna går osökt till sextiotalet och Olle Eksells tetris-liknande mönster och geometriska former (se exempelvis illustrationen ”I butikens galleri”) eller säg kökshandduken ”Picknick” av Stig Lindberg. En stil som även kan spåras till Poul Ströyers konst. Jag tänker då främst på hans illustrationerna i Lennart Hellsings ”Den krångliga kråkan” – collageteknik och vilda, anarkistiska proportioner.

Hellsing och Henrichsson har med andra ord mer än initialer gemensamt. Hos Henrichson liksom hos Hellsing handlar det om tjuvaktiga och motsträviga fän, kaxiga fåglar som tar ton på rappt rim. Fuskmåsen Fy är på jakt efter ett skrovmål. Han ”snyltar, snattar och stör”. ”Fy!” gastar stadsborna. Och ständigt hinner andra fåglar före; på Fys resa söderut norpar en dansk bovfink en pölse mitt framför näbben på honom. I Tyskland är en bergtjuv i farten, rånarduvorna i Italien snor åt sig pizzan, snåltrastarna i skatteparadiset petar i sig inhemska läckerheter à la frutti di mare. Det är ”oförskämda plundrare vid varje lunchmeny”.

Actionfyllt för Fuskmåsen Fy

Till sist, någonstans i Frankrike, hörs skränet från två andra fuskmåsar och de ”strålar smidigt samman, gör ett störtdyk alla tre: / Att gå till attack tillsamman, vilken magnifik idé!” Så får de fatt i sitt brödiga byte och ”Äntligen är Fy både nöjd, glad och mätt. / Med vänner vid sin sida och i halsen en baguette” och Fy står helnöjd efter att ha svalt en hel painriche som får halsen att puta horisontellt.

Det är knasigt, fantasifullt, brokigt, därtill den där särskilda sortens gängliga estetik som förstärker verkligheten. Ta hungerns tunnelseende till exempel: Fy siktar en hotdog, lika stor som en halv boksida! Likaså tornar en saftig kringla upp sig på ett helt uppslag. Och bakom varje delikatess väntar en ny konkurrent, akta! Även rimmet och rytmen ger högläsningen fart, och i de flinka stroferna inryms putslustigt, matiga ord som languster, skaldjursplatå och en wünderschön pretzel.

Fåglarna kan tänkas representera oss giriga européer, från danskar till fransoser…

Fågeln som metafor för människan

Fåglarna kan tänkas representera oss giriga européer, från danskar till fransoser, och våra anspråk på resurser och respektive begärliga (mat)kulturer. Överhuvudtaget liknar fåglar i mycket människorna. Ta duvor till exempel. De är både påpassliga, förslagna, beräknande, knipslugna, hämndlystna och grälsjuka.

Därutöver berättar boken om en urbaniserad värld där städer breder ut sig så att fåglars naturliga boplatser försvinner. Vem är det som är fuskaren här egentligen? Som har roffat åt och myglat till sig alltihop, och som dessutom har mage att stå och gapa och kalla alla andra för objudna gäster? Fy!

Men så ändrar jag mig igen. Man behöver inte göra någon, låt kalla det präktig, politisk eller ekokritisk tolkning. För här är det inte bara Fy och dennes fågelfiender som flyger, det gör även verket, och helt på egen hand. Det är en klipsk, rolig och grafiskt bökig berättelse som bevingar både ord och allsköns fuskare med bravur.