Med dubbel identitet

Det finns många krigsbarnsöden från tiden för vinterkriget och andra världskriget i Finland. Men Iris Anderssons erfarenheter, så som hon berättar dem för nedtecknaren Marianne Jacobsen i volymen Med dubbel identitet framstår som rätt sällsynta i och med att det här är fråga om en situation där fosterföräldrarna hållit barnet ovetande om dess rätta ursprung.

Då Iris Andersson, hemma från en familj i Gamlakarleby , åkte iväg till Sverige var hon alltså bara två år gammal. Då Iris sedan blev omhändertagen av prästfamiljen i Uppsala växte hon upp i en ambivalent atmosfär där fostermodern förhöll sig kyligt, negativt till henne medan fosterfadern lyckades etablera en tillitsfull relation till flickan. Uppväxttiden var på många sätt slitsam för Iris och då hon sedan äntligen i trettonårs åldern, då hennes rikta mor dog, fick veta att hon hade en far och sju syskon i Finland, blev tillvaron ännu mera kluven och kritisk. Chockbeskedet att Iris i mycket tidig ålder tvingats lämna sina riktiga föräldrar ledde småningom till att bilderna började klarna. Ändå kände Iris en stor splittring och hade svårt att hålla kontakten med sina syskon i Finland dit hon reste första gången 1954.

Allt detta relateras i volymen på ett sakligt och avslöjande sätt. Marianne Jacobsen har lyssnat på Iris Anderssons berättelser, minnen och utgått från hennes anteckningar. Kontrasten mellan det välmående Sverige och det fattiga Finland är stor i Iris minnesbilder då hon beskriver sitt första besök i Finland, mötet med den riktige fadern iklädd ”sorgligt brun , randig kostym” , en bedrövlig person som omhöljdes av naftalinstank.

Den dåtida atmosfären, hela det förflutnas livsmiljö, dofterna, allvaret hos människorna, sorgerna, fattigdomen, krigsminnena, väcks till liv hos läsaren genom det avmätta draget i stilen och det enkla språkbruket. Också problematiken med den dubbla identiteten, känslan av utanförskap å ena sidan, tillhörighet å den andra kommer fram osentimentalt konstaterande. Mest blir man nyfiken på att få veta litet mera om fostermoderns livsbitterhet och avoga inställning till Iris. Var fostermodern månntro svartsjuk på Iris som så uppenbart beundrades av sin fosterfar.