Gångtunneln. Urbana erfarenheter i svensk ungdomslitteratur 1890-2010

 ellerströms utgåva av Lydia Wistisens (f. 1984) doktorsavhandling Gångtunneln är en konsekvent genomförd vandring i svensk ungdomslitteratur från en tid då begreppet särskild litteratur för den generationen knappt var påtänkt, fram till dags dato (nästan).

Titel Gångtunneln är en hänvisning till ungdomen som ett slags mellantid, en gångtunnel, mellan barndom och vuxenhet, men också en illustration av Wistisens tes att ungdomslitteraturens funktion är att exemplifiera hur det kan gå till när ungdomar approprierar samhället och omvärlden, gör miljön utanför hemmet till sin, erövrar världen.

Titeln anspelar på Johannes Anyurus dikt Svart neon: ”eller varför inte slungas/ komma gående/ rätt upp ur gatan och fylla/ en hel gångtunnel/ med närvaro, sina hjärtslag!”

Närvaron representerar det urbana rummet, men också tiden, ungdomen och nuet.

Titeln illustrerar också Wistisens tes att ungdomslitteraturens funktion är att exemplifiera hur det kan gå till när ungdomar approprierar samhället, gör miljön till sin, erövrar världen.

Närvaro är ett relevant begrepp också med tanke på Wistisens relation till sitt material och hennes förhållningssätt och framställning. Hon lyfter fram motiv, frågor och samhällsklimat och hittar relevanta ingångar i det material hon har valt. Till den del här finns detaljer, illustrerar de allmänna frågeställningar och hon håller sig till de stora linjerna. Själva den konstnärliga gestaltningen, de medel och metoder författarna använt sig av under olika tider när de tar sig an de frågor och det material de ska formulera får mindre utrymme. Något avsnitt om estetiken och hur författarna till ungdomslitteraturen förhållit sig och eventuellt formulerat sig kring litterära och rent konstnärliga frågor hade försvarat sin plats.

Skolreformer i parti och minut

Synen och förväntningarna på ungdomen, ungdomarnas möjligheter, och inte minst samhället har förändrats enormt mycket de senaste 120 åren. En del förändringar är uppenbara, världskrigen, urbaniseringen och kontoriseringen, kvinnornas inträde på arbetsmarknaden och de förändrade förväntningarna på flickor.

Andra omvälvande reformer kommer man kanske inte omedelbart att tänka på att hade så stor betydelse för behovet av ungdomslitteratur: Vi känner till det världspolitiska läget och hur det avspeglades i ungdomars attityder och politiska medvetenhet på 1960-talet, men under samma årtionde genomfördes tre omfattande reformer i Sverige, år 1962 infördes nioårig grundskola, 1964 kom den första gymnasiereformen och två år senare trädde den nya ungdomsskolan för alla i kraft.

Under samma årtionde skrevs de första tonårsböckerna

Det här betydde att en stor del av ungdomarna satt i skolbänken några år längre tid än tidigare. De förutsattes läsa mer, och det tog längre tid än förr innan de kom ut på arbetsmarknaden, skulle försörja sig själva och leva ett självständigt vuxenliv. Behovet av förströelse ökade.

Under samma årtionde skrevs de första tonårsböckerna. De böcker som tidigare skrivits för och lästes av ungdomar genrebestämdes på ett annat sätt. Vi hade kåserande romaner om ungdomstiden, vitsböcker, serier, detektivromaner, äventyrsböcker och kontorsromaner.

Förväntningar på de unga läsarna – och strukturomvandlingens unga kvinnor

På 1950-talet blev ungdomarna en egen konsumentgrupp, mycket tack vare stigande levnadsstandard. Uppsvinget gällde ju inte alla, och det fanns också många som hamnade i kläm mellan egna och andras förväntningar, önskningar och möjligheter att leva ut dem. I citaten ur debatten Wistisen plockar fram, kommer det fram att de vuxna var övertygade om att ungdomens längtan ut och bort från hemmen i huvudsak var dikterat av deras strävan att hitta en äktenskapspartner. Att den här strävan sen kunde ta svängar via ligistfasoner, slagsmål, väskryckning och de så kallade billånen ansågs till stor del vara ”olycksfall i arbetet”, vällovliga strävanden som på grund av bristande omdöme ibland slog slint. Man förhöll sig således ganska förstående, men ville samtidigt visa på olika alternativa vägar för ungdomar. Ungdomslitteraturen har, oberoende av tid och epok, använts för att förmedla vuxenvärldens förväntningar på ungdomen.

Ungdomslitteraturen har, oberoende av tid och epok, använts för att förmedla vuxenvärldens förväntningar på ungdomen

För de unga kvinnornas del blev mellan- och efterkrigstiden banbrytande på många sätt. De kunde och förväntades ta sig ut på arbetsmarknaden, ta tjänst inte bara i familjer och till exempel skolor, utan också som affärsbiträden, eller på kontor. Flickor fick möjlighet att ta sig ut ur hemmen, att skaffa sina egna kläder, sitt eget smink och accessoarer, men de förväntades också att så att säga ”ställa sig i skyltfönstren”. Att frigöra sig från föräldragenerationen, skaffa sig ett yrke och följa sina drömmar var teman och angelägenheter som författarna under 1900-talet ansåg att angick flickor och pojkar i lika hög grad.

Målet med ungdomslitteraturen under 1950, -60 och -70 talet föreföll vara att konstnärligt gestalta de frågor som sysselsatte tonåringar, att i någon mån förmana, men i högre grad hjälpa dem och den vuxna generationen till problemformulering. Kanske rentav försöka hitta gemensamma svar och utvägar? Med Wistisens egen formulering apropå romaner av Emil Norlander, Marika Stiernstedt, Harry Kullman, Kerstin Thorvall, Peter Pohl, Inger Edelfeldt och Mats Wahl, de ingår i ett förlopp ”genom vilket allmänna bilder av Stockholms ungdomar skapas, upprätthålls, ifrågasätts och förändras”. Motiv, tid och rum står hela tiden i dialog med varandra.

Stanna gungan!

De senaste tjugo, trettio åren har både verkligheten och litteraturen tagit en ny riktning. Dagens vuxengeneration, som var ung då 1960-talets ungdomslitteratur lästes (lite efter att den skrevs), misstar sig om den tror att dagens unga vill ”sätta betongen i gungning”. Den vill tvärtom att tillvaron ska sluta gunga. Med en hänvisning till den svenska Nationalteaterns uppsättning Barn av vår tid (1978) och det populärvetenskapliga verket Storstadsungdom i fyra generationer (Tore Persson, 1991):

”De vuxna har svikit ungdomen i och med att de inte erbjuder dem en plattform att hoppa från, ett gemensamt rum att ta sig ut ur, ingen trång och överbefolkad lägenhet att avsky. Tanken är inte ny, men tål att upprepas bland annat för att man kan fråga sig på vilket sätt den kan erbjuda vägkost för att gestalta berättelser, konst och kulturupplevelser för dagens ungdom”.

En stor behållning med Wistisens avhandling är att den på ett belysande sätt visar på generationsskillnader, hur ungdomsåren ter sig beroende på under vilket decennium under 1900-talet man är född

En stor behållning med att läsa Wistisens avhandling är att den på ett respektfullt och belysande sätt visar på generationsskillnader, hur delvis lika, delvis olika ungdomsåren ter sig beroende på under vilket decennium under 1900-talet man är född.  Skillnaderna gäller samhällsklimatet men de kan avläsas i ungdomslitteraturen.

Gångtunneln är ledigt skriven, den har en tydlig riktning när den visar hur livet, historien, samhällsutvecklingen och ungdomslitteraturen gått under en lång tid. Det är givande att ibland kunna ta del av utvecklingen under en lång tid, man kan då få syn på tendenser man lätt annars glömmer. Wistisen behåller ändå hela tiden närheten till det konkreta materialet, böckerna och de frågeställningar som gestaltas där.