De kommer tillbaka

Margaretha Hupa (född 1954), som debuterade 1989 med diktsamlingen Kvällen är en övning och återkom som lyriker efter en tioårig paus med diktsamlingen Det blå som leder neråt, rör sig i sin tredje diktsamling De kommer tillbaka både i livets illusoriska, emellanåt destruktiva landskap och i dödens dystra närhet.

De kommer tillbaka, som kandiderade för årets Runebergspris, är en diktsamling som både förtätat, koncentrerat och lätt diffust, flytande rör sig i existentiella gränsområden där en suggestivt frammanad dödsmystik förenas med konkret vardaglighet eller också dominerar hela dikten så som i ”De kommer tillbaka”:

Bilden av den döda tvåmånadersbabyn
buren på uppsträckta armar på sidan ett
öppnar en dag redan förmörkad av
nattens vandringar från spelbord till spelbord.
Vid varje anhalt: samma kort på handen!
Ibland bytte jag tre, ibland alla fem, det
spelade ingen roll, de kom tillbaka.
Liksom de döda barnen, stumma och vackra
alltid kommer tillbaka

Diktsamlingen har en spänst i språket och en stramhet i metaforiken som skapar en spänningsfylld och ambivalent struktur, och förintar på sätt och vis därigenom känslan av banal enkelhet. Det förefaller nämligen rentav som om det finns en medveten, skenbart förrädisk enkelhet i Hupas diktning som förhöjer effekten av komplexitet i bildspråket och inom reflektionsnivån. Emellanåt finns här ett modernistiskt tilltal som nog lätt gör ett epigoniskt intryck:

Betraktar
Din pupill
som långsamt vidgas
likt ett svart
växande
kulhål:
lycklig jag
som är vapnet

ådrans spår
genom mjölkvita vidder:
vill rinna därinne
mynna ut i ditt hjärtas
del ta land

Emellanåt är det en aforistisk prosalyrik som dominerar: Balkongen är ett fritt svävande rum/i det mörkgröna storrummet, en ficka av frihet/fastnaglad vid husväggen.

Allvar, humor, realistiskt uppfattad vardag och absurdism, mystik och rationalism vävs in i varandra eller kontrasteras i Margaretha Hupas lyrik. Trots att De kommer tillbaka innehåller en del banaliteter i de lyriska uttrycken finns här en strävan att nå fram till en personlig uttrycksform.