Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta. Berättelsen om Shirin-Gol. Dokumentärroman

Tyskiranska dokumentärfilmaren och författaren Siba Shakib förmedlar kunskap för oss européer om de skandalösa villkor som gäller för afghanerna – med tyngpunkt på de afghanska kvinnorna. I sin dokumentärroman om afghanskan Shirin-Gol, intelligent och tapper, får vi ta del av ett liv som levs under odrägliga och kränkande förhållanden. Berättelsen är varken för tillrättalagd eller för analytisk för att fungera som ett dokument. Boken ger läsaren en inblick i en kultur som radikalt skiljer sig från den kultur som genomsnittsläsaren i Europa lever i.

Fastän den av Der Spiegel så uppmärksammade berättelsen om Shirin-Gol i Tyskland av en kritiker underkändes för sitt litterära värde, kan jag förstås här bestrida motsatsen. Boken utmärks av ett rättframt beskrivande berättande med korta meningar och upprepade ord för att inringa personer och fenomen. Som exempel kan nämnas ’den trevlige tehusägaren’ och ’Opiummorad’ – begrepp som ofta återkommer. Effekten förlänar det grymma skeendet ett stänk humor och poesi. Mina invändningar mot stilen, som väl beskriver det liv som flyktingkvinnan Shirin-Gol med familj lever i Afghanistan, Pakistan och Iran, väger ringa.

Shirin-Gol utmärks av en seg vilja att utbilda sig och och sina barn. Hon har läshuvud men levnadsomständigheterna i ett krigshärjat Afghanistan där makthavarna inte ger kvinnorna några rättigheter – endast både fysiska och psykiska bojor – snöper hennes framtidsdrömmar. Istället för ett lyckligt, harmoniskt liv med utrymme för självförverkligande och man och antal barn som hon själv väljer, gestaltar sig Shirin-Gols liv som en grym actionfilm – våldtäkt om ej i fysisk, så i psykisk bemärkelse, följer på våldtäkt. Shirin-Gol blir berövad på allt hon har, men brukar resa sig ur vägdammet och streta vidare, beskyddande sin familj.

Redan episoden som ledde till att Shirin-Gol gifte sig med sin Morad är tongivande för detta kvinnoliv. Den unga flickan bortlovades av sin egen bror som ersättning för spelskulder – tvingades in i äktenskapet och måste sluta rysskolan i Kabul dit familjen flytt från bergen. Tycke uppstår lyckligtvis mellan Shirin-Gol och Morad och Shirin-Gol lyckas t.o.m. en tid fortsätta sin skolgång, trots barnafödslar. Men när flykten fortsätter krasas drömmarna grundligt mot marken och mannen visar sig dessutom vara så mycket svagare än hon, Opiummorad gör skäl för sitt namn. Opiumruset blir hans tillflyktsort. Hans arbete på opiumfälten eller som opiumsmugglare leder till allvarligt missbruk.

Talibanernas tolkning av islam får i Shakibs dokumentärroman en påtaglig gestalt. Efter läsningen vet man sådant som kanske tv:ns nyhetssändningar inte berättar så mycket om; t.ex. ett systemsatt sexuellt utnyttjande av små pojkar – sexslavar.