Kom
Emma Pemberton
Schildts & Söderströms 2012
296s.
Skörheten i ungas möten
Emma Pembertons (f.1992) debutroman Kom vann Söderströms intrigromantävling våren 2012. Då Söderströms utlyste sin skrivtävling flockades hemsidan av frågor kring vad en intrigroman egentligen är. Här kommer svaret. Kom är ett pussel av berättelser i Short Cuts– anda som kretsar kring ett gäng unga vuxna i 2000- talets Helsingfors. Texterna handlar om närhet och distans, tillit och svek, samvaro och ensamhet. Huvudpersonerna heter Erika, Katja, Thomas, Martin och Not. Texterna är skrivna i tredje person.
Romanen visar hur beroende vi är av varandra
Berättelserna vävs skickligt samman till ett lapptäcke och halvvägs in i Kom ser man redan skogen trots alla träd. Kom visar hur beroende vi människor är av varandra. Om hur viktigt det är att se att vårt beteende har konsekvenser. Även den mest obetydliga handling kan sätta ringar på vattnet, ringar som sprider sig. Och då ringarna slutligen når stranden har de förvandlas till svallvågor.
Längtan som står i vägen
Emma Pembertons styrka ligger i dialogen. Hon fångar skörheten i mellanmänskliga möten. Karaktärerna i Kom närmar sig varandra för att några sekunder senare skjuta bort varandra. Huvudpersonerna vill nå varandra, men misslyckas gång på gång. Det är som om deras längtan, hunger efter närhet, stod i vägen för det autentiska mötet. I vägen står också självmedvetenheten, som har sin höjdpunkt i tonåren och tidig vuxendom.
Kom kunde klassas som en ungdomsroman. Det handlar mycket om sex och alkohol. Om vem som legat med vem och om man var full eller nykter. Personerna baktalar varandra, skvallrar som vore de invånare i en liten by (läs ankdammen), och blandar sig i varandras angelägenheter som i en amerikansk high school-film.
En del partier är djupt berörande
En del partier är djupt berörande. Speciellt den om Erika som blivit våldtagen av sin pojkvän och bär djupa sår i själen, och texterna om Thomas och hans blinda flickvän Sara. Om hur rollerna i förhållandet rubbats och stagnerat då flickvännen insjuknat och inte längre klarar av att stå på egna ben. Om hjälplösheten och skammen:
Hon hör inte genast att han är där, hon hinner treva efter sina skor med sin fot då hon rycker till vid skramlet av hans nycklar. Hon backar undan men krockar med badrumsdörren som står öppen. Han ser smärtan i hennes ansikte, foten hon genast lyfter upp och handen som flyttas till ryggen. Han står kvar, alldeles tyst, med ena handen nertryckt i jackfickan där den kramar om hemnycklarna.
När man inte blir sedd
Jag kommer inte ifrån känslan att Kom mått bättre av fler strykningar. Intrig i all ära, men på sina ställen känns intrigen krystad. Speciellt då det kommer till partierna med spekulationerna kring andra människors privatliv, skvallersekvenserna och konfrontationerna karaktärerna emellan. Den rappa ordväxlingen tar mig tillbaka till tonåren och det falska jaget som lätt utvecklas då en människa inte får tillräckligt stöd och kärlek från sin omgivning. Konsekvenserna av att inte blir sedd. Då börjar det ju lätt handla om sex som utbyte av kroppsvätskor och alkohol som ett medel att fly undertryckta känslor.
Det är en lovande debut, ett skickligt sammanvävt studium av svårigheter som uppkommer i möten mellan unga människor
Eller sedan handlar det bara om att vara ung och experimentell, vilket undertecknad har svårt att relatera till med sina snart trettiosju år på nacken … Hursomhelst är Kom en lovande debut, ett skickligt sammanvävt studium av allehanda svårigheter som uppkommer i möten unga människor emellan.