Väggfönster

Väggfönster är Gunnar Högnäs tredje diktsamling, den avslutande delen i ”En liten barriärtrilogi”. Första boken utkom redan 1978, den mellersta Milstolpar i gärdsgårdsserien för två år sedan. Till vardags är Högnäs informatiker vid Stadsbiblioteket i Åbo.

Samlingarna är böcker man gärna läser

Väggfönster är, i likhet med den förra samlingen, en rätt okomplicerad samling dikter som springer ur vardag och natur; stilla reflektioner som tar fasta på ljus och färger, väder och årstidsväxlingar. Samlingarna är böcker man gärna läser.

Tanke och teknologi

De tre samlingarna kullkastar inte diktens poetik men det har knappast heller varit författarens avsikt.

Boken inleds med en lågtröskeldikt: ”I min skärgård kryper/ inte öar/ stora/ nattfjärilar/ över glas.// De är varelser, besläktade./ /…/

I avdelningen ”Helheten är en detalj” finns till exempel hålkortsdikter, där diktraderna ser ut som avtryck på hålkort. Möjligen är de avtryck av informatikerns bortglömda vardag på bibliotekets verkstadsgolv, ett sätt att omvandla erfarenhet och minnen till dikt. Här finns flera dikter om skrivandets teknologi, skrivmaskiner och olika villkor för själva hantverket kommer till uttryck. Skrivandet sker i huvudet, men också med fingrarna och med hjälp av ett verktyg.

Här finns flera dikter om skrivandets teknologi, skrivmaskiner och olika villkor för själva hantverket

Av intervjun i en av länkarna nedan framgår att Högnäs är beläst, han nämner Tomas Tranströmer, Werner Aspenström, Larry Silván, Tua Forsttröm, Claes Andersson med flera. När man vet om det, ser man också avtryck av dessa i Högnäs dikter. Läsefrukterna syns som ett nedtonat självförtroende, författaren litar på språket, sig själv och läsaren. Det ger läsaren utrymme och bjuder in till avspänd samvaro med boken.

Ordlekars ursprungliga syfte

Ordlekarna är behärskade, inte försök att vara rolig, utan sätt att vända på saker och fenomen så att vi bättre får syn på dem. Bäst tycker jag Högnäs är, när han delar med sig av små upptäckter som den här, i dikten ”Starens själavandring”:

”Morgonens fågel, drar i daggmask. Motvilligt/ radband. Näbben tunnel för mantra om livets/ kretsgång.”

Bäst tycker jag Högnäs är, när han delar med sig av små upptäckter

Trots att dikterna i Väggfönster är rätt traditionella dikter med allmänmänskligt innehåll (utan att vara antikverade), rör sig Högnäs (jämfört med tidigare samlingar) mot ett mer rörligt och visuellt sätt att uttrycka sig, som i ”Early grey”:

Tepåsens pendel
ovanför skållande
hett vatten

Bortom fönstrets
spegling lyftkranen,
en pilkfiskare,

draggar efter
den sjunkna
staden.

Uttrycket utvidgas och utvecklas.

Platsens inbyggda vemod

Stadens geografiska placering är Åbo, Sydösterbotten förekommer också, men ortangivelserna har underordnad betydelse. Det viktiga är ett tillåtande själslandskap, kanhända lite melankoliskt (som den grå dimman i ovanstående dikt), samtidigt gestaltas en verklighet vi alla kan relatera till.

Författarens ökade distans har, paradoxalt nog, gett dikterna en ny intensitet och angelägenhet

Jämfört med till exempel raderna från förra samlingen: ”metafor efter/ metafor bräker utan skiljetecken./ Fotnot som slinter/ i sluttande viskning./ Öronmask/ larv/ kokong.” har Högnäs nu kommit längre och han unnar sig att ta det lugnare. Författarens ökade distans har, paradoxalt nog, gett dikterna en ny intensitet och angelägenhet.

Själva titeln, Väggfönster, är ju som ett dubbelseende: Ett hinder och en öppning.