Strykjärn och diamanter

Antologin Strykjärn och diamanter med undertiteln Judiska berättelser i samtida rysk prosa innehåller prosatexter, främst noveller av tjugo författare från det forna Sovjetunionen, Ryssland och Ukraina. Antologin har redigerats av Kristina Rotkirch, och för de nyansrika översättningarna svarar förutom Rotkirch Ben Hellman, Emma–Lina Löflund, Elizabeth Marschan och Janina Orlov.

Flertalet av författarna har antingen emigrerat till Israel eller  annars bosatt  sig utanför Ryssland

Flertalet av författarna har antingen emigrerat till Israel eller bosatt  sig i London eller USA, däribland Sergej Dovlatov, Boris Geller, Dina Rubina, Maria Rybakova, Julia Viner och Zinovij Zinik eller så har de fått återupprättelse, kunnat publicera sig på nytt och blivit etablerade i Ryssland eftersom situationen där delvis har förändrat sig.

Förföljelse och identitetskonflikter

Novellerna berättar om de förföljelser som judarna fick lida av under Sovjetunionen och olika anpassningssvårigheter i de nya hemländerna. Antisemitismen, förföljelserna av judarna, hot och glåpord som ”judejävlar”, ”satans jude”, ”judepack”, ”judesvin” skapar ångest, existentiella trauman och identitetskonflikter.

I det informationsrika förordet noterar Rotkirch att under 1900-talets början levde de flesta av världens judar i Ryssland, 5,2 miljoner. Men efter andra världskriget och Förintelsen fanns det drygt två miljoner kvar i början av 1960-talet. Och i dag beräknas det finnas  cirka 200.000 kvar.  Dessutom får man veta att ett judiskt museum  The Jewish Museum  and Tolerance Center för några år sedan invigdes i Moskva, och om ”femte punkten” i det sovjetiska inrikespasset, där nationalitet inte syftade på medborgarskap utan etnisk bakgrund, vilket både  Andrej Bitov och Aleksandr Kabakov tar upp i sina noveller.

I titelnovellen säljer en judisk familj allt de har, köper diamanter inför flygresan till Israel

Novellsamlingens titel Strykjärn och diamanter syftar på Nina Sadurs (f. 1950) smått absurdistiska novell i boken där en judisk familj säljer allt de har, köper diamanter och hastigt flyger iväg till Israel. I en annan absurd novell, ”Medresenären” av Leonid Tsypkin (1926-82) skall en man åka taxi till ett bestämt ställe och upplever hela taxifärden som ytterst konstig, smått hotfull och antisemitisk.

”Ingen påfallande företeelse” – den sovjetiska uppfattningen av antisemitismen

”Godsägare Rivkin” av David Markisj (f.1938) tar upp relationen mellan judar och den övriga befolkningen i staden Elektrougli och dess omgivning, där  judehatet inte var ”någon påfallande företeelse”: ”Man kan ändå inte påstå att där helt skulle ha saknats antisemiter och patrioter, inte heller att en mellanfolklig vänskap skulle ha härskat över kärren”.

I den intressanta novellen ”Rätten till den ryska jorden” av Dmitrij Bykov (f.1967) handlar det bland annat om teorin om att ryssarna inte var Rysslands urbefolkning: ”Att förhålla sig till jorden på det viset, att förinta folket, att utrota varje tecken på kultur – allt sådant är främmande för en urbefolkning”.

Strykjärn och diamanter är på allt sätt en viktig bok

I novellen ”Trettondagskyla” av Aleksandr Snegirjov  (f. 1980) dryftas också omvärldens relationer till judarna på orten, där man ”vädrar judar på  långt håll”, och där det försiggår en antijudisk kampanj.

Strykjärn och diamanter med sina judiska berättelser är på allt sätt en viktig bok, och ger både skönlitterärt och faktabetonat en inblick i de tragiska öden som drabbade det förföljda folket i Sovjetunionen.