Otrygg

Anna Järvinens nyutgivna andra bok Otrygg gestaltar hur det är när hon inser att hennes mamma drabbats av en minnessjukdom. Mamman blev kanske inte en annan – utan tvärtom mer sig själv?

Otrygg är fragment av minnen, tankar, känslor och händelser från mammans sjukdomstid och hur det var att följa den. Hur relationen mellan mor och dotter ändras.

Anna Järvinen är kanske i första hand känd som musiker. Hon var sångerska i bandet Granada tills bandet splittrades år 2003 och hon har gjort sig en solokarriär efter det. Innan den nu aktuella lilla boken Otrygg gav hon ut Dröm natten till idag (2020). Båda boktitlarna låter som låttitlar.

Struktur, omfång, upplägg, ton och stämning i Otrygg påminner också om en sång. I boken finns uttag ur låtar som finns i albumet Sex (2024).

Utrymme för minnen

Boken är indelad i korta avsnitt, ett slags minikapitel. De dyker ner på olika ställen i mamman Ullas och dottern Annas liv under perioden från att hon inser att allt inte står rätt till med mamman till ett öppet slut. Mamman hade drabbats av en minnessjukdom, Lewykroppsdemens.

Det intressanta i boken Otrygg är dotterns, berättarens, relation till – och framför allt – med mamman. Hur minnen, tankar, känslor och deras umgänge ändras.

Järvinen fokuserar överraskande lite på praktiska omständigheter, att mamman flyttar flera gånger mellan olika boenden. Det finns incidenter som när polisen ringer för att mamman irrar omkring. Eller när mamman ringer för att hon tror att Anna är med på samma Finlandsfärja (Sverigebåt) fast dottern är på sitt jobb i Sverige.

Boken är definitivt inte en klagosång över ett långsamt, besvärligt avsked. Den är samtidigt konkret och abstrakt, den är allmängiltig och specifik samtidigt, och paradoxal.

Boken är definitivt inte en klagosång över ett långsamt, besvärligt avsked.

I en bisats kan man nämna att Anna tar med sin mamma på Filip och Fredrik Hammars film Den sista resan. Det är en guldbaggebelönad dokumentär om ett desperat försök att ta med en gammal pappa på en sista resa för att ingjuta nytt livsmod i honom. Anna Järvinens Otrygg har inget av detta projektbetonade över sig. Vad mamman tänker framgår inte. Det finns ingen agenda bakom berättelsen.

Alltid lite fel

Boken är mer tillbakablickar, ögonblicksbilder på sådant som förklarar bokens titel Otrygg. Otryggheten gäller både mor och dotter och beskriver kanske i första hand en brist, ett glapp i kommunikation, i vistelseort. Inte direkta hot. Mor och dotter är ofta på helt olika ställen geografiskt, tidsmässigt och i förståelsehorisonten för varandra: ”Jag var så otrygg utan henne och så otrygg med henne. Och jag försökte vara okej med att kastas ut i världen, men jag var faktiskt livrädd.”

Mot slutet av boken beskriver författaren sorgen med orden: ”Men den kanske inte var ny utan lika gammal som jag själv, en kall fläkt i skuggan, något fuktiga strumpor, en känsla av att vara lite i vägen.

”Jag känner den bara när sorgfågeln landar på mitt bröst och den har ju så många andra att besöka, det händer bara då och då.”

”Jag känner den bara när sorgfågeln landar på mitt bröst och den har ju så många andra att besöka, det händer bara då och då.”

Musik och sång är det perfekta sättet att gestalta och förmedla känsla. Romanens narrativ har mer sällan det löpande blandat med rad och tonbyten, frasering och rytm, det vackra blandat med det osköna. I Otrygg kommer vi nära. Texten är poetisk, men poesin tar också fram de brutala brotten.

Vi glider inte alltid fram över raderna, genom livet och alla dess brytpunkter.

Ombytta roller

Om man har förmånen att få ha sina föräldrar länge i livet kommer ofta en tid då rollerna mellan föräldrar och barn blir omvända. Det gör att man också omprövar mycket annat, sådant som finns i det förflutna. I Otrygg tar de här tillbakablickarna inte mycket utrymme sidmässigt. Men de finns som glimtar av något väsentligt och viktigt. Något som för alltid ändrar allt.

De handlar till exempel om när författarjaget Anna gav mamman en komplimang och mamma Ulla blev förargad, inte glad. Eller när Ulla satt barnvakt och Anna, för att allt var lugnt och hon var på gott humör, inte kom hem när det var avtalat. Mamman ringde och var sur. Eller när Anna blir arg på att Ulla inte håller sig till de kostråd barnrådgivning genom henne förmedlat.

Sönderklippt bild från en barndom

Man tänker ju att sådant här grus i maskineriet är vanligare och lätt att förklara för att familjen flyttat från Finland till Sverige, att roller och regler därför blir mer komplicerade, budskapen svåra att tolka. Förhållandet att familjen är sverigefinländare göms inte undan i boken, men framhålls inte heller mycket.

Resultatet är en mosaik.

Bokens omslag förefaller bestå av ett sönderklippt och hopfogat, blankt fotografi ur ett familjealbum med en ung, söt och brunhårig mamma, sådan som mamman också beskrivs i Otrygg, med en glad baby som känner på hennes ansikte. Bilden av ett lugnt och harmoniskt ögonblick som gått sönder (eller söndrats) och som man i efterskott försöker foga ihop. Resultatet är en mosaik. Betraktaren ser vad det föreställer men bilden blir aldrig densamma. Skärvorna uttrycker ändå mer än den hela bilden.

Det är inte alldeles lätt att bilda sig en uppfattning av Otrygg. Bokens anspråkslösa omfång är bedrägligt. Mest får man ut av läsningen om man tar den i många omgångar och orkar stämma av texten mot egna upplevelser, minnen och känslor.