Stivens fat är utan mat

Med burlesk humor och igenkänningsfaktor i både text och bild skildrar boken Stivens fat är utan mat en katt som kräver att saker ska hända snabbt och på sina egna villkor. Boken avslöjar något om vår egen samtid.

Ted Forsströms och Åsa Lucanders bilderbok Stivens fat är utan mat är en humoristisk, men talande bilderbok om en självcentrerad katt som kräver omedelbar behovstillfredsställelse. En läggning som känns väldigt typisk för vår tid, och därför kan en bok som denna få oss att ifrågasätta fenomenet, vilket är nyttigt.

Ted Forsström är förutom författare även komiker och radioprofil. Han har tillsammans med Kaj Korkea-Aho skrivit ungdomstriologin ZOO! och innehar tillsammans med Kaj Svenskfinlands största podd, Ted & Kaj.

Forsstöm och illustratören Åsa Lucander har tidigare tillsammans gjort Finlandiaprisnominerade barnboken Snälla Stella sluta skälla. Förutom illustratör är Lucander verksam även som regissör och har animerat musikvideor för bland annat Coldplay.

Boken roar både barn och vuxna

Både text och bilder i Stivens fat är utan mat andas roande påhittighet och humor. Upprepningar skapar förväntan. Vad ska katten Stiven hitta på härnäst? Ska han få mat eller inte? Vad ska han få?

Boken fungerar säkert bra som högläsningsbok, från dagisåldern uppåt. Den roar både barn och vuxna. Igenkänningsfaktorn är hög, åtminstone för dem som har katt eller har kommit i kontakt med ett givande men också krävande husdjur.

Huvudpersonen Stiven behärskar konsten att ta för sig

Huvudperson i boken är alltså den bestämda, nästan odrägliga katten Stiven, som inte drar sig för att säga till på skarpen när kattmaten är slut i hans skål. Att få mat på momangen är en självklar rättighet enligt honom, och för familjemedlemmarna är det bara att lyda. Stiven vet också hur han ska få uppmärksamhet, visa sina önskemål, samt driva sin vilja igenom.

Man kan fundera om denna katt lider av lågt blodsocker eller narcissism, kanske bäggedera…

Man kan fundera om denna katt lider av lågt blodsocker eller narcissism, kanske bäggedera, eller så är hans djuriska instinkt lite för välutvecklad. Stivens kroppsomfång avslöjar att han nog inte blivit försummad. ”Om en sekund hade jag svimmat av svält!” Han vräker i sig maten på nolltid, men får panik när han ser att hans matskål är tom.

Rim ingår i texten, som, utgörs av prydligt tryckta bokstäver varvade med Stivens kommentarer i form av text som ser handskriven ut, där vissa bokstäver är lite ”plumpiga”, som om de rättas till. Olika fonter och textstorlekar skapar ett lite oroligt intryck. Jag hade föredragit mer enhetlighet.

Befriande respektlöst

Humoristiska är uppslagen där Stiven befriande respektlöst dundrar in mitt under mammans viktiga jobbmöte online och vänder kattrumpan mot hennes förskräckta kollegor på skärmen. Att Stivens mat är slut går före allt, enligt honom själv.

Jag börjar fundera över om man verkligen kan ge frysta fiskpinnar åt en katt, som det görs i boken? Förhoppningsvis leder inte boken till några akuta veterinärbesök för läsarna och deras fyrbenta vänner.

Förnöjsamheten varar inte länge hos Stiven. Snart drabbas den bulimiske katten av panik igen och historien upprepar sig. Stiven identifierar sig nu med en mager gatukatt i Sydamerika, och läsaren får lära sig namnet på några kulinariska specialiteter. ”Ingen mat på fyra år! Åtminstone inte sen igår!” Det verkar som om Stiven inte är medveten om att han inte kan få mat precis hela tiden.

Inte heller pappan och bebin som vilar fridfullt i sovrummet går säkra…

Inte heller pappan och bebin som vilar fridfullt i sovrummet går säkra för ”den undernärda och övergivna” katten i huset, som inte heller drar sig för att gå till attack mot pappans tå för att få uppmärksamhet. Bebin vaknar och skriker, men börjar sedan skratta när Stiven likt Pettsons katt Findus trasslar in sig i täcket och skjuter iväg mot köket som en nyårsraket. En välsignad kontrast till tumultet i huset utgörs av den fridfulla naturen utanför köksfönstret, där får betar lugnt på natursköna, dimhöljda ängar.

En intressant bildvinkel är den där Stiven själv kikar in i kylskåpet bland Purmomjölk, grillkorv och rödbetor. Också en annan detalj förmedlar att författaren troligtvis har anknytning till Österbotten.

Familjeråd för att lösa situationen

Nu blir det familjeråd angående vad som egentligen händer i huset och nödvändiga åtgärder vidtas. Familjen kan inte fortsätta ägas helt av den impulsive Stiven. Livet måste fungera för alla och förhoppningsvis kan tillvaron fortsätta lite lugnare för familjen efteråt. Att bebin också gillar torrfoder märker ingen i kaoset.

Men Stiven är redan i gång med att förverkliga plan B. Om den går som förväntat avslöjas inte, men enligt den avslutande bilden är det ingen självklarhet.

Jag tänker att boken spelar dagens trend, att behov förväntas tillfredsställas omedelbart. Det skadar säkert inte att ifrågasätta detta en aning, att lära sig vikten av att vänta och respektera andra.

En trevlig helhet

Pärmbilden med Stivens skål är en trevlig upplevelse även för känseln hos små fingertoppar. Formspråket är modernt, färgskalan ljus och pastellig. Motiven utgörs av bilder inifrån det hemtrevliga hemmet samt av några bilder på naturen runtomkring.

En pikant detalj i boken utgörs av den lilla råttan eller musen, som återkommer på så gott som varje uppslag. Läsaren kan likt Stiven hålla utkik efter musen och jaga den. En annan stämningsskapande, tilltalande detalj är skuggorna av musen och fönstret i det rofyllda sovrummet, innan Stiven stormar in.

På det avslutande uppslaget finns en anslagstavla med intressanta notiser. Där nämns bland annat att Stiven finns på riktigt och att alla pengar från boken går till kattmat, vilket är förståeligt. Boken som helhet är trevlig, så förhoppningsvis bidrar den till att Stiven inte behöver gå hungrig, åtminstone en tid framöver.