Dagsedlar

Man inser hur stor betydelse Stig  Dagermans litteratur har, då man ser vilka som skrivit förorden till hans av Norstedts nyutgivna böcker. Här finner vi namn som Siri Hustvedt, J.M.G. le Clézio, Per Olov Enquist, Colm Tóibín och Elfriede Jelinek. Dagermans romaner, noveller, dramatik och journalistik har en viktig roll i den svenska litteraturen och t.o.m. internationellt. Hans lyrik har inte fått samma ställning, men är ändå värd att hålla i minnet, kanske främst hans dagsverser i Arbetaren.

Dagerman är en talets bagare,/frikostig med sina gåvor, skicklig och förförisk./Alla poeter borde höra rösten i hans skrifter,/som tvinnats med alltets stämma,/som flätats till gungande broar mellan staden och historien,/mellan människa och människa/och mellan det eviga och det flyktiga.

Det här är en vers i Adonis poem ”Tjugo utsagor om Stig Dagerman – poet och anarkist”, som fungerar som förord till den av Norstedt utgivna boken Dagsedlar. Den här utsagan sammanfattar ganska bra bokens innehåll.

Dagermans romaner, noveller, dramatik och journalistik har en viktig roll i den svenska litteraturen och t.o.m. internationellt

Dagsedlar är ett urval av de dagsverser Dagerman skrev i den syndikalistiska tidningen Arbetaren. Ordet dagsedel är en ålderdomlig synonym till ”örfil”, och det är också en slags slag på käften Dagerman vill ge med sina dagsverser.

En av många i tidningen Arbetaren

Den syndikalistiska och anarkistiska pressen hade en stor betydelse för den svenska arbetarlitteraturen. Otaliga av de författare, som kom att bli de främsta inom den svenska litteraturen, debuterade här. Stig Dagerman var alltså en av många, men han kom att trognare än de andra också hållas kvar här. Det var i Arbetaren han tog sina första litterära steg och det var också här han tog sitt sista.

Varning för hunden

”Nog är det ynkligt att folk som har understöd ska ha hund.(Sagt av en fattigvårdsordf. i Värmland)”

Lagen har sina blottor./Hund får de fattiga ha./De kunde väl skaffa sig råttor,/som är skattefria och bra./Nu sitter folk i små stugor/med dyrbara hundkreatur./De kunde väl leka med flugor,/som också är sällskapsdjur./Kommunen bara betalar./Det måste bli slut på, ithy/att annars så köper de valar,/fruktar herr Åleby./Något måste beslutas:/Hundarna skjuts! Inte sant?/Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,/så spar kommunen en slant.

Det här kom att bli Stig Dagermans sista text. Han lämnade personligen in den till tidningen dagen innan han begick självmord. Då den publicerades var han redan död.

När skrivkrampen kom skonade den dagsversen

Från de år han var som mest produktiv som författare saknar man hans dagsverser. Han var då en hyllad kändis och farten var hög och han hade inte tid för ”bagateller”. Då skrivkrampen drabbade honom, inte som en örfil men som en rejäl knockout, sökte han sig tillbaka till Arbetaren och gemenskapen där. Trots att han inte längre lyckades slutföra några större litterära projekt orkade han ändå fortsätta som författare av dagsverser.

Norstedts nyutgivning av Dagsedlar innehåller ett digert urval av Dagermans dagsverser från åren 1944-1954. Boken har säkert sitt största värde för dem, som redan tidigare är intresserade av hans författarskap. Den här marginalpoesin har naturligtvis inte samma litterära värde som hans mera utvecklade verk. En del är tidsbunden, då genren i sig är avsedd att kommentera aktuella händelser och har inte längre samma skärpa, som då de skrevs. Dagsverserna har blivit gårdagsverser.

Trots att de är publicerade i syndikalisternas tidning Arbetaren är dikterna aldrig propagandistiska. Det politiska i dem håller sig inom en allmänt humanistisk, social och frihetlig tankevärld

Det här innebär ändå inte att sista användningsdagen redan är förbi. Största delen av dagsedlarna är otidsbundna och har samma kraft ännu i dag. Trots att de är publicerade i syndikalisternas tidning Arbetaren är dikterna aldrig propagandistiska. Det politiska i dem håller sig inom en allmänt humanistisk, social och frihetlig tankevärld. Här finns inte heller spår av någon tendens till att slicka uppåt och sparka nedåt. Uppåt kan han nog rikta ordentliga örfilar, då han t.ex. kritiserar Sveriges fega förhållningssätt till nazismen under kriget och mot Francos Spanien och den grekiska diktaturen under efterkrigstiden.

Frän är också hans hån mot nationalism, militarism och kungafjäsk. Då man läser hans hån över uppståndelsen kring en nyfödd prinsessa, kan man bara tänka sig vad han hade skrivit om fjäskandet kring presidentbabyn i Finland. Till de i dag mest aktuella dagsedlarna hör de som handlar om flyktingar, ett tema som stod honom nära. Hans hustru, Annemarie och hennes familj, var anarkosyndikalistiska flyktingar från Tyskland och ett av hans sista, misslyckade projekt var att följa med ett fartyg med flyktingar till Australien och skriva ett filmmanus om detta.  Trots att det säkert är en av de mest citerade dagsedelarna, vill jag ändå ta med den från 21.4.53:

Flykten valde oss

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.
Flykten valde oss. Därför är vi här.
Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger,
hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.
Natten var barmhärtig. Nu är vi här.
Ni är för många, kanske den frie trygge säger.
Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.
Den valde oss på vägen. Nu är vi här.
Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!
Hjälp oss att bära den frihet som vi bär!

Lyriska och surrealistiska dikter

Dagsedlarna innehåller inte enbart politiska kommentarer, utan också lyriska, närmast surrealistiska dikter och det skulle väl inte vara Stig Dagerman, om inte döden infann sig som ett återkommande tema. Några av dessa har blivit populära begravningsdikter, kanske utan att man vet varifrån raderna lånats.

Rimmen är ofta enkla, liksom också rytmen. Därför har en del av dem också tonsatts

Dikterna är inte alltid så formellt avancerade. Rimmen är ofta enkla, liksom också rytmen. Därför har en del av dem också tonsatts. Det är ändå intressant, att ta del av ett årtiondes händelser, poetiskt tolkade av en känslig och radikal människa. Vad jag ändå saknar i boken är kommentarer, som kunde sätta in dikterna i sin samtida kontext. Nu vet vi inte t.ex. vem kungens Karlsson, judehetsaren Åberg och prosten Rhedin är för typer och vad Haijby- och Kejneaffären egentligen gick ut på och vilken Arbetarens roll var där. Är man tillräckligt intresserad kan man naturligtvis själv försöka ta reda på det, men litet förklaringar hade jag nog önskat mig. Hans Sandbergs kommentarer handlar mest om mottagandet och recensionerna.