Barbro Enckell-Grimm nominerad till Årets kritiska text 2026 – fem frågor om essän
Läscentrums långvariga medarbetare Barbro Enckell-Grimm är en av tio som nominerats till Årets kritiska text 2026. Hennes essä handlar om litterära arv, familjehemligheter och tystnad. Så här berättar hon om texten och hur den kom till.
Vad fick dig att skriva just den här texten? Fanns det en särskild händelse, tanke eller frustration som satte igång skrivandet?
Jag hade valt böckerna från en lista, det var Lysmaskens redaktör Camilla Lindberg som så att säga gav rubriken, så formades texten i mitt huvud under hösten. Det var sådant jag läst och tänkt förr, men jag fick friska upp minnet och ta några varv till. I bakgrunden finns, inte uttalat, sorgen efter min pappa som dog för ett år sen och glädjen att ha mamma kvar.
Vad ville du främst synliggöra eller problematisera med texten?
Att kriget fortfarande har så stor betydelse för finländarna. Familjebandens betydelse, sorgens möjligheter och hur den kan se ut. Alla böcker jag skriver om är ju bevis på att det kan komma gott av det som är destruktivt. Att försoning är möjlig.
I texten återkommer du till tystnaden, både som något skyddande och något som kan skada. Vad tänker du att tystnaden gör med en familjehistoria, och vad händer när någon till slut bryter den?
Det finns ju både god och skadlig tystnad. De är inte lätta att skilja från varandra. Det är väl ofta så med det som är skadligt att det inte är ett val – eller inte upplevs som ett val. Barn är sårbara, vuxna har ett ansvar (och barnen när de blir vuxna). Man ska också värna om tystnaden. Den är viktig. Litteratur är båda, tystnad och tal. Det finns mycket mellan raderna och allt behöver inte sägas högt.
Du har själv en familjebakgrund med starka litterära band, vilket du också berör i essän. På vilket sätt har din egen bakgrund påverkat hur du läser och närmar dig de här böckerna?
Familjebakgrunden är väl ett filter läsningen passerar genom. Min pappa och två av mina tre syskon har haft och har arbeten med tystnadsplikt. Samtidigt som deras arbete är att tala och lyssna, besläktat med att läsa och skriva. Det tredje syskonet är författare. Så det har säkert också präglat mig. I essän tar jag hänsyn. Det är möjligt i det här formatet. En recension är ett annat format.
Vi läste mycket, allt och vad som helst. Min första stora litterära upplevelse var Stor-Klas och Lill-Klas. Jag identifierade mig med Lill-Klas som klarade sig bra, medan det gick illa för Stor-Klas, gång på gång. Jag skrattade så jag hade så ont i magmusklerna följande dag att jag måste sitta bakåtlutad på stolen.
Du skriver att de här böckerna snarare söker försoning och personlig förståelse än sensationella avslöjanden. Vad möjliggör att man kan återvända till en smärtsam familjehistoria och faktiskt börja skriva om den?
Tid och avstånd.
Skribentens far (1932-2025) var psykoanalytikern och författaren Mikael Enckell.
Foto: Stiina Klockars