Den nya Evas passion

Det finns inget annat sätt att läsa Den nya Evas passion (The Passions of New Eve, 1977) än att ge sig hän åt denna monstruösa, översvallande och vansinnigt roliga (!) berättelse om kvinnohat, moderskap, fruktsamhet manshat, genus, sexualitet, idoldyrkan, brustna illussioner, kärlek, krig …

Själva intrigen är så kittlande i hela sin hutlöshet att bara det att få återge den är som lördagsgodis. Den unge britten Evelyn (notera namnet, ja notera överhuvudtaget alla detaljer i boken) kommer till New York där en osannolik resa tvärs över hela den mytiska och älskade/hatade nordamerikanska kontinenten tar sin början.

New York-porträttet är en sann dystopi, men ändå är staden tydligt igenkännelig som den diaboliska storstad den är. I Angela Carters NY råder nästintill inbördeskrig i Harlem, råttorna har växt sig stora som sexmånaders bebisar och äter schäfrar och USA-kritiken är skarp, men de udda människorna, det slumpmässiga våldet, smutsen och förfallet kunde vara en beskrivning av dagens stad.

Myten om den sexuellt otillfredsställda kvinnan

Evelyn träffar den vackra och slampiga nattklubbsdansösen Leilah och blir besatt av henne. Leilah är myten om den sexuellt otillfredsställda kvinnan, hela tiden villig att underkasta sig och låta sig förnedras. Det mest upphetsande för Evelyn är att se Leilah klä på sig och sminka sig timvis innan hon ska ut i natten. När hon är klar ser Evelyn henne som ”klätt kött”.

Leilah blir gravid och tvingas av Evelyn till abort som slutar i att hon blir steril. Och det är nu den surrealistiska road-movien i en billig hyrbil genom USA börjar. Evelyn blir tillfångatagen av en kvinnosekt i öknen och omopereras till den perfekta kvinnan – den nya Eva – med komplett utrustning, äggstockar, livmoder och klitoris. Kvinnosektens plan är att inseminera honom/henne med hans egen sperma och föda fram den nya Kristus. Han lyckas rymma, för att tillfångatas av den tyranniska sadistpoeten Zero som håller sig med ett totalt underdånigt harem av sju fruar. Eva blir fru nummer åtta. Klimax i boken uppnås när Eva förenas med sin ungdomsidol och förälskelse, den mystiska och övernaturligt vackra skådespelerskan Tristessa. Tro inte att läsningen nu är förstörd och alla detaljer avslöjade, boken är mycket mer än det här!

Läs långsamt – läs om!

Carter skriver ingen dold allegori, hon splattrar fram det magnifika svallet av symboler och det är bara till att hålla i sig. Tempot är så rasande att nästan ingen kan ta åt sig. Carter är ovillkorligen feminist, men tvekar inte över att reta och nyvinkla kvinnoämnen som kroppslighet, moderskap, skönhet, underkastelse, mannen och så vidare. Under blodstänket och osannolikheterna finns ett gravallvar och en agenda som visar hur kunnig Carter är, och engagerad i det hon skriver. Hon uttrycker sig med en precision och en kompakthet som gör att hon läses bäst långsamt – och kanske om. Carter är både smart och rolig trots att boken är extremt våldsam och pornografisk.

Torbjörn Elensky skriver i sitt utmärkta förord till den svenska upplagan:

”Den bok du håller i din hand är en het, en ilsken, överblommad, omöjligt komplext allegorisk bok, med många ingångar men ingen självklar utväg. Om den inte vore sammanhållen av en vrede lika stark som författarens intelligens skulle den falla sönder i ett löjligt lapptäcke av överspänd symbolism /…/”

Angela Carter (1940-1992) har redan länge varit en kultförfattare i den anglosaxiska världen. Hon dog i lugncancer vid 51 års ålder och skrev i sitt testamente att hennes texter får användas till alla slags adaptioner, inklusive Disney on Ice, till förmån för hennes man och son.