Ett samtidens vittne. Noggrann, objektiv, engagerad. Tar sikte rakt på åskådarens tredje öga. Med de orden karaktäriserar Birgitta Boucht den amerikanske konstnären Winslow Homer – en beskrivning som i hög grad också passar in på henne själv som författare till Konservatorns blick. Och här använder hon själv sitt tredje öga för att känna in människans och världens tillstånd. I 63 korta och inspirerande texter på temat resor fogar hon med språklig elegans och varlig hand in personliga upplevelser, ögonblicksbilder och miniatyrporträtt i ett existentiellt, samhälleligt och globalt sammanhang.

I Bouchts mångsidiga författarskap är vandringen och resan ett ledmotiv, som hon denna gång renodlar och utforskar ur olika synvinklar. Resan genom livet från mammas mage till graven. Resor i tanken, känslan och kroppen, i identiteten, resan som ”ett annat sätt att drömma och fantisera”. Resor i tiden, myten och historien. Resan som faktisk aktivitet, resans och föränderlighetens psykologi och anatomi.

”Jag hade fötts till det tomrummet. Någon skulle alltid saknas. Någon skulle alltid resa bort. Någon bytte ständigt skepnad, blev en annan, blev en myt. I rörelse, i återkomst, i det aldrig avsända vykortet; i mötet med andra och oss själva i hotellrummens spegel skapas våra liv. Och utplånas. På resa känner du inte igen dig själv, eftersom ingen vet vem du är.”

Boucht förmår avläsa och belysa den till synes obetydliga detaljen, det tillfälliga mötet med någon okänd, den relativt odramatiska situationen, utan att det hela får minsta smak av övertolkning eller sökta effekter. Varje mänska, varje plats och varje episod rymmer en berättelse som den lyhörda och skarpögda betraktaren förmedlar. Hon är närvarande och uppriktig, aktgivande skärpt som en zenbuddhist, hon ser det magiska i det triviala och har sinne för det absurda och komiska likaväl som för smärtans och förintelsens makt i tillvaron.

Det spelar ingen roll var i världen hon befinner sig – alla platser är intressanta och erbjuder material för reflexion, inbillning och insikt. En park i hemstaden Helsingfors. Flygfält, tåg, Vikingfärjan, etnografiska museer, poesifestivaler, busshållplatser. Hissen på ett hotell i Bagdad. En fredsmarsch till Paris. De bulgariska bergen. Kön till en nattklubb i Torshavn. En taxi i New York.

Det spelar heller ingen roll vem författaren iakttar eller träffar. Författarens egen farfar som ropade hem sina åtta barn till natten. Den blonderade kvinnan som säger sig ha erfarenhet av miljonärer. En medfaren och illaluktande man som ingen vill sitta bredvid på 3:ans spårvagn. En nobelpristagare i litteratur. Ingen är förmer än en annan. Alla är intressanta och värda att lyssna på eller ge röst åt.

Ett genomgående drag i Bouchts böcker, både i prosan och lyriken, är samhälls-engagemanget, jämlikhets- och solidaritetstanken. Denna värld är vår lyder en av de tidigare titlarna (1975) och det är den andan som genomsyrar Konservatorns blick. ”Att limma är att kämpa”, konstaterar Boucht. Hon talar om vikten av eftertanke och det nödvändiga i att försöka skapa ordning och mening i den fragmentering och förvirrande mångfald som präglar vår tid. ”När kultur, samhälle, framtidstro krackelerar vänder vi oss spontant mot våra minnen, ser på dem med konservatorns samtidigt ömma och stränga blick.”

Dela artikeln:

 

Mer information på nätet

Knäppare: Birgitta Boucht