”Långt ute i vattnet, som mycket väl kan vara just det vatten du tänker på, ligger en ö, som mycket väl kan vara just den ö du tänker på. Ön är formad som en giraff, i alla fall om man ser den högt uppifrån eller på en karta, och om man har lite fantasi.”

Det är bara fantasin som sätter gränserna i systrarna Sofia och Amanda Chanfreaus sprakande debut, romanen Giraffens hjärta är ovanligt stort. Fågelperspektiv intas då den fantastiska sagan om flickan Vega på Giraffön inleds. Från ryggen på en albatross ser man mycket klart att ön som Vega bor på liknar en giraff – högst upp finns ett litet huvud, och nedanför en långt näs, Halsnäset, som leder ner till den större ö som kallas Kroppön. Genom hela öriket, och över till fastlandet, bär den strapatsrika resan för att lösa mysteriet med Vegas försvunna mamma.

 

Kexmobil och humbelkluddar

I ett höghus i Huvudstaden bor Vega tillsammans med sin pappa. Vega är ingen vanlig tioåring – vardagliga saker i omgivningen förvandlas i hennes ögon, och omkring sig ser hon de mest märkliga djur, som kunde beskrivas dels som fantasidjur, dels som en projektion av Vegas känslor.

…frydtemblor, gräslingar och humbelkluddar…

Det är grizzlybjörnar i badkaret, mammutar i sovrummet och asfaltsbävrar och övergångszebror ute på gatan, men också gummiapor, frydtemblor, gräslingar och humbelkluddar – figurer som för tankarna till sådana fabulerandets nestorer som Roald Dahl och Lennart Hellsing.

Pappan ritar bekymrad en vit kritcirkel kring matbordet för att hålla djuren borta. Vega får prata med doktor Wrynck om sitt mående och sin relation till mamman, som försvann då Vega var nyfödd. I sin morfar Hektor har Vega en gelike. I hans trädgård kan det växa vad som helst, och djuren, som även han kan se, flockas där. I parafernaliet på gården står Hektors kexmobil, fordonet han byggt på delar från den nedlagda kakfabriken.

 

Pappan får en ny vän

Livet har sin gilla gång, men en dag märker Vega att hennes pappa börjar förändras. Han är tankspridd och kommer inte i tid till middagen längre. De gråa moln som vanligtvis hänger ovanför hans huvud börjar bli frosttyngda, precis som hans blåa, pulserande hjärta, som Vega så tydligt kan se genom skjortan: extra stort, som giraffens.

Det visar sig snart att orsaken är en kvinna vid namn Viola som pappan börjat träffa allt oftare. Samtidigt får Vega en ny brevvän, Janna, som bor på en cirkus tillsammans med sina två mammor, och stöter ihop med den djurtokiga pojken Nelson och hans hund Flor. Ett äventyr inleds för att hitta Vegas mamma, som kanske är den enda som kan smälta pappans stelfrusna hjärta.

 

Tatueringskonstnär gör bilder

Giraffens hjärta är ovanligt stort öser frejdlig ur en latinamerikansk tradition av magisk realism, det vill säga en konstnärlig strömning som inkorporerar fantastiska inslag som ett naturligt element i en realistisk verklighet.

De lyckas framkalla färgsprak inför det inre ögat trots sin svartvithet.

Det märks både textuellt och visuellt, inte minst i tatueringskonstnären Amanda Chanfreaus fantastiskt mångskiktade och detaljerade blyertsillustrationer som är en sömlös del av läsupplevelsen.  De lyckas framkalla färgsprak inför det inre ögat trots sin svartvithet. Att hon tillbringat formativa konstnärliga år i Mexiko syns.

På försättsbladet presenteras berättelsens karaktärer, var och en med sitt eget distinkta utseende, i uttrycksfulla porträtt, och både på pärmen och på eftersättsbladet beskådas Giraffön med sina märkliga formationer ur olika perspektiv.

I tablåerna av exempelvis färden med kexmobilen eller mötet på cirkusen tecknas en sagolik värld befolkad av all världens kufar och där allt tycks vara möjligt. Spanska namn som Flor, Vega och Hektor torde vara en blinkning till traditionen.

 

Grepp för det grymma

”Surrealism runs through the streets”, har den primära företrädaren för den latinamerikanska litterära magiska realismen, författaren Gabriel García Márquez, sagt om sin främsta inspirationskälla, den latinamerikanska vardagen. Magisk realism kan ha många olika funktioner i ett litterärt verk. Fantastiska inslag kan användas för att likt Marquez beskriva en absurd verklighet, men också för att komma nära upplevelser som i sin grymhet är svåra att omfatta.

Det kan till exempel gälla globala ödesfrågor som krig och folkmord.

Det kan till exempel gälla globala ödesfrågor som krig och folkmord. I en relativt färsk doktorsavhandling lyfter Aliona Yarova fram några skönlitterära verk riktade till barn och ungdomar som med hjälp av fantastiska element främmandegör grymma historiska skeenden som till exempel Förintelsen.

Hon visar hur de magiska inslagen sätter i gång en emotionell process av tolkning där läsarens roll som uttolkare och kritisk granskare blir aktivare än om skildringen hade varit traditionellt realistisk. Men författaren kan också införa magiska element för att skildra protagonistens personliga upplevelser av trauma och svårhanterliga starka känslor. I Giraffens hjärta är ovanligt stort är det Vega som med fantasins hjälp bearbetar sin längtan efter den mor hon aldrig träffat och sina negativa känslor gentemot pappans nya förälskelse.

 

Vitklädda agenter

Magiska inslag i en realistisk berättelse skapar luckor och inbjuder till symboliska tolkningar som stimulerar fantasin och skapar engagemang. I systrarna Chanfreaus roman har det fantastiska, och särskilt förekomsten av mer eller mindre fascinerande djur, flera funktioner. Vegas fantasidjur kan ofta läsas som omskrivningar och metaforer för sådant hon ser och känner. Till exempel är övergångszebrorna och gräslingarna regelbundna inslag i vardagen medan isen kring Viola, pappans sakta nerfrysande hjärta och alla vinterdjur som flyttar in i den insnöade lägenheten kan läsas som en manifestation av Vegas känslor. Då pappan blir alltmer reserverad, och Vega därför alltmer osäker, blir djuren allt fler.

Jakten på den försvunna mamman blir därmed också en kamp för att bli accepterad…

Samtidigt symboliserar djuren den vilda fantasi hon delar med morfadern Hektor. Bägge upplever ett utanförskap gentemot det omkringliggande samhället. Vega har inga vänner i skolan och Hektor har skapat sig en egen värld i sin trädgård dit han välkomnar de vitklädda ”agenter” som besöker honom flera gånger per dag för att ”avlägga rapport”. Jakten på den försvunna mamman blir därmed också en kamp för att bli accepterad för den man är och vända fantasifullheten till en styrka i stället för en anomali.

 

Främmande fågel

Även pojken Nelson är en främmande fågel i den lilla staden. Hans talrika anteckningar i ”Nelsons intressanta faktabok om djur”, som att alla zebror har olika mönster och att maneter är odödliga, har fått ge namn åt romanen och dess kapitel. Ständigt klädd i en urvuxen blå overall, bosatt i högsta våningen av tandkrämsfabriken med den antropomorfa hunden Flor som klär på honom på morgonen, serverar frukost och fungerar som transportmedel, ger han sig gladeligen in i Vegas och Hektors äventyr.

Flor väcker bara inledningsvis de andras häpnad innan alla accepterat att hon helt enkelt är en ovanlig sorts hund. Hon får därmed en annan roll än fantasidjuren. Nelsons fascination och förundran över helt vanliga djurs egenheter, för att inte tala om romanens användning av giraffen som symbol för kärlek och gemenskap, öppnar dessutom våra ögon för att den vanliga verkligheten i sig kan vara nog så vidunderlig. Giraffens hjärta är ovanligt stort är ett äventyr som man gärna låter sig sugas in i.

Dela artikeln:

 

Yasmin Nyqvist

Skribenten är doktorand i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi och recensent för olika tidskrifter.