Efter sin debutroman Jaktlaget som nominerades till Runebergspriset 2021 utkommer Ulrika Hansson nu med romanen Fannys väg. Den pendlar mellan olika miljöer och tider. I Fannys väg söker sig huvudpersonen Fanny bort från huvudstadsmiljön i Helsingfors till sina barndomsrötter i den österbottniska landsbygden.

En orsak är den att den tolvåriga sonen Sam mobbas i skolan och Fanny tänker sig att det blir lugnare på en mindre ort. Dessutom är Fanny inte heller nöjd med sitt jobb som reporter på en annonstidning i Helsingfors och känner att hon vill hitta en trygg plats i tillvaron.

Men allt är inte helt problemfritt heller på den nya orten och speciellt Fanny brottas ständigt med ett virrvarr av diffusa känslor och en strävan att bli kvitt skuld, sorg och smärta. Hon känner smärta och sorg också över det hon upplevt i tiden på sin hemby där hon i tiden förlorade sin lillebror Mats som omkom då han blev påkörd av en bil.

Därför blir även mötet med  Ingmar Ribacka, som var skuld till att brodern dog, traumatiskt för Fanny som också söker tröst hos sin far Olof. Mot slutet erkänner Ribacka att han druckit alkohol innan han satte sig i bilen och det ledde till den tragiska olyckan.

Existentiellt laddad roman

Fanny söker sig ständigt ut till det närliggande landskapet och letar efter tröst i skogen, den vackra naturen där hon ivrigt irrar omkring. Vissa vänner tröstar Fanny men det finns andra personer i byn som mer eller mindre nonchalerar henne. Emellanåt funderar hon uppgivet på att flytta tillbaka till Helsingfors med sonen men bestämmer sig ändå för att stanna kvar i byn och kämpa emot sina trauman. Men  det hjälper inte att fly undan sig själv, fastslår Fanny.

Det finns också ett finurligt dialektalt inslag i romanen som emellanåt får komma fram då Fanny funderar över vad som kunde hända henne

Ulrika Hansson har en skarp psykologisk blick i sin beskrivning av Fannys både psykiska och fysiska irrfärder och förmedlar läsaren en ingående insyn i Fannys kamp med sina smärtsamma minnen: ”Hon försöker skuffa undan det som kryper i henne, allt det som får henne att vilja fly undan sig själv och alla hon känner”.

Det finns också ett finurligt dialektalt inslag i romanen som emellanåt får komma fram då Fanny funderar över vad som kunde hända henne: ”Här i byn vet ni vem vi är. Du vet, Olofas båånbååni, no måst vi ta hand om ha”.

Ulrika Hansson har skapat en existentiellt laddad roman som tränger djupt in i de personer hon skildrar och för läsaren in i sköra personligheter och ett naturnära landskap som skapar lugn och ro.

Dela artikeln:

 

Elisabeth Nordgren

Freelancekritiker och tidigare anställd på Hufvudstadsbladets kulturredaktion