Brev från en by I Europa

Brev från en by i Europa kallar Carita Nyström sin senaste bok, som består av ett års radiokolumner som månatligen sänts från mars 1999 fram till vårdagjämningen 2000. Hennes egen by ligger i Korsnäs, dit hon flyttade med sin familj i början av 80-talet. Då kunde man fortfarande drömma om ett grönare samhälle och en infrastruktur som fungerade också i glesbygden. Nu ser framtiden inte lika ljus ut, cyberrymden är installerad, men posten fungerar allt sämre och kommunikationer på landsbygden dras in. Den som tror att man ska möta jordbrukare och betande boskap på landet tror för det mesta fel: ’vad möter ögat i dag? Rymliga villor i mexitegel, smarta datakillar i Audi-bilar’ skriver Nyström.

Carita Nyström själv har en hållning till jordbruk som ur standardsynvinkel är romantiserande och nostalgisk. Men med de perspektiv hon själv skissar, är det jordbundna och det lokala kanske det enda som på ett progressivt och solidariskt sätt kan åstadkomma mänsklig sammanhållning: ’Men när jag står här och sätter spaden i jorden, drar jag mig till minnes de vietnamesiska flyktingarnas första vår efter en för dem ofattbart lång, mörk och kall vinter. Plötsligt hörde jag dem sjunga de vackert stigande och sjunkande folkmelodierna från hemlandet, medan de bearbetade jorden för att så sina grönsaker – ’rau cúc’, och ’rau muõi’ – grönsakskrysantem och koriander. Nära jorden tycktes de vara lite hemma.’

Det finns en litet vemodig ton i ’breven’, och mycket av den tror jag beror på den avsky för konsumtionssamhälle och ojämlikhet som Carita Nyström alltid har gett uttryck för. Denna värld är vår hette triumferande hennes första bok som hon gav ut tillsammans med vännen och arbetskamraten Birgitta Boucht. Den kombinerade debatt och poesi, och samma ingredienser har egentligen alltid funnits i det Nyström skrivits, fastän i lite varierande legering. Men resignation ska man inte tala om – fastän kvinnorna, barnen, glesbygdsinvånarna och många till faktiskt inte kan sägas ha fått sin bit av världen ännu. Carita Nyström har en realistisk syn på utveckling och möjligheter, just därför verkar hennes optimism så substantiell. Det kan alltid löna sig att göra något, det imperativet har alltid funnits i hennes texter.

De här utblickarna från Korsnäs har ( kanske just för att de först sänts i radio) bundit sig till tiden. De handlar också om litteratur och resor men oftast om en tidpunkt, gärna om årstiden. Den kunde lyssnaren säkert på ett nästan meditativt sätt sänka sig ner i, men för en läsare tar nyfikenheten på själva platsen strax över, inte minst för att omslaget visar en bit av en storskifteskarta över Korsnäs kyrkby från 1914. Vem annan än Carita Nyström kunde i detalj beskriva Korsnäs just som en by i Europa, man börjar vänta på fler brev.

Jag tänker på John Berger som skrivit en bok med associerande namn, Once in Europa. Nyström är inte (bild)konstvetare som Berger, men hon är på samma sätt intresserad av lokalsamhället, av synen på arbete och av olika sätt att berätta.

En höjdpunkt i Nyströms författarskap hittas fortfarande i volymen Galningen i trädgården (1996). Titelnovellen förebådar på ett kusligt sätt Jugoslaviens brutala sönderfall, som skildras som en nedtystad familjetragedi. Carita Nyström har rest mycket och jugoslavienepisoden kan mycket väl vara upplevd. Och förr skulle jag kanske ha sagt att just det inte spelar så stor roll för en läsare – det går lika bra med fiktion. Men ibland vill man att den skrivande skall ha sett det han eller hon återger, så som Berger har sett byaliv i Europa och som t.ex. Carita Nyström har sett björkalléerna i Korsnäs, en gång hotade av avverkning för att inga andra kommuner längre hade sådana omoderna trädanhopningar. Och det tyckte man i den lilla europeiska byn var ett bra argument. Då hade man allt skäl att behålla sina.