Det börjar alltid med ett frö

Om man ska ge en kort beskrivning av vad Carita Nyströms (f. 1940 i Vasa, numera bosatt i Kornäs) lilla, kvadratiska och lyxiga bok Det börjar alltid med ett frö. Trädgårdshistorier består av, kan man dela upp underrubriken ”Trädgårdshistorier” i flera led. Trädet är människans vän – tänk på finskans ”itkupuu” (ett träd att gråta vid). I litteraturen och kulturen vimlar det av träd. Träd ger skugga och syre. Träd ger också ramar och ryggrad åt trädgården.

Ledet -historier kan ses som en hänvisning till å ena sidan trädgårdars förgänglighet och odlingens historia, å andra sidan olika berättelser om trädgårdar.

Essä och inspiration

När man skriver en bok av det här slaget, en faktabok med personligt anslag, kan man göra det på ett oändligt antal olika sätt. Nyström har valt att göra olika nedslag, varva allmänna faktabaserade ämnen med personliga små berättelser och en sammanfattning av sin egen trädgårdshistoria. Boken är också försedd med ett rikligt antal fina, skimrande luftiga fotografier av sonen Dag Ågren. Bilderna ger djup och möjligheter för läsaren att hämta andan.

Carita Nyström varvar fakta med personliga berättelser och en sammanfattning av sin egen trädgårdshistoria

Det börjar alltid med ett frö är inte en samling goda råd om hur man ska gå till väga när man anlägger en trädgård. Den är ingen handbok, snarare är den en inspirationsbok. Nyström konstaterar själv ”att skapa en trädgård är att återskapa ett fragment av det förlorade Edens lustgård”. Nyström antyder att trädgårdsodlingen för henne ofta handlat om sorgearbete. Bokens tillkomsthistoria har, skriver hon, också varit en lång resa med många förhinder och långa pauser.

Trädgården i historiskt ljus

Nyström skriver om Semiramis hängande trädgårdar i Babylon, äpplets funktion som å ena sidan den förbjudna frukten, å andra sidan en källa till hälsa. Det sägs att syrenen kom till Finland införd av Augustin Ehrensvärd i mitten av 1700-talet, men den Vasafödde apotekaren Jonas Synnerberg lär ha hämtat syrenen från Sverige till Åbo redan år 1728. Nyström ger också en kort tillbakablick på hur odlandet förändrats under hennes egen livstid, hur mycket större fröutbudet är nu, jämfört med hur det var för bara några decennier sen.

Författaren tar oss med på resor och visar oss parker i Vasa och  Erik Axel Karlfeldts trädgård i Dalarna

Författaren tar oss också med på resor och visar oss, förutom parker i Vasa också till exempel Erik Axel Karlfeldts trädgård i Dalarna och ”Det Kongelige Danske Haveselskabs Have”. Carita Nyströms bok får mig att tänka på hur trädgårdsodling är bundet till en bestämd plats, men hur den förändras och tänjs över tid. Visserligen förfaller en vanskött trädgård, men vissa växter och en viss struktur kan finnas kvar rätt länge. Hon visar också hur man kan rekonstruera det som gått förlorat.

Njutning tar tid

Man kan anlägga nyttoaspekter på trädgårdsprojekt eller välja att poängtera njutningen, det estetiska. I den här boken ligger tyngdpunkten på odlingskultur och det visuella, där nyttan är så att säga mera indirekt.

Den stora fördelen med Nyströms bok är att den är så opretentiös. I allmänhet brukar jag ganska fort drabbas av stor matthet och olust när jag bläddrar i böcker av det här slaget, men det är inte fallet den här gången. Man kan bläddra och läsa också fast man inte har föresatt sig att bli en driven trädgårdsmästare genast nästa sommar. Odling måste få ta den tid det tar, man får prova sig fram, likt läsaren av denna bok. Här finns en viss flykt och flyktighet, på gott och ont. Boken är överskådlig och mångsidig, den ”håller bra ihop”, men hade kanske gärna fått ta större plats.

Odling är också en metafor för omhändertagande och ett sätt att förhålla sig till tidens flykt

Odling behöver inte betyda att man tuktar naturen, man stöder och tillför, man ramar in och ser hur saker och ting (olika växter) utfaller och trivs. Odling är ju också metafor för allt slags omhändertagande och ett sätt att förhålla sig till tidens flykt: ”För att bli lycklig i sin trädgård måste man ha försonat sig med allt levandes oundvikliga förändring, med vissnandet och döden.”