Bländad av död och kärlek. 130 år finlandssvensk poesi.

Den nya diktantologin Bländad av död och kärlek lyckas med just det antologier är till för: att lyfta gamla dikter till en ny nivå. När man ger dem en annan infattning och ordningsföljd får de delvis djupare innebörd för dagens läsare. Helheten är mer än summan av delarna.

Samlingens problem är att den delvis är otydlig när det gäller rubriksättning.

Antologin är sammanställd av redaktörerna Maïmouna Jagne-Soreau, Martina Moliis-Mellberg och Martin Welander. Deras urval är gjort med känsla och smak, redaktörerna har valt bland sina personliga favoriter.

Latensårens upptakt

Boken riktar sig förstås till alla intresserade men man har speciellt haft unga läsare i åtanke. Man vill nå de unga – både de som redan läser (dikter) och de som inte ännu gör det. På det sättet är man ambitiös och det är i sig något värt att lyfta fram i dessa tider då man är benägen att underskatta de yngre generationernas ambitionsnivå och fattningsförmåga.

Ungdomens existentiella och praktiska frågor om hur man ska inrätta sig i livet står i fokus.

Ungdomens existentiella och praktiska frågor om hur man ska inrätta sig i livet står i fokus. Någon annan klart avgränsad temarubrik finns inte för hela antologin.

Redan den första dikten av Emma Ahlgren anger tonen: ”När jag var elva visste jag allt. / Jag såg mig i spegeln och förstod / att min bästa tid är nu. /…/”

Urvalet omspänner 130 år finlandssvensk dikt med lika många dikter – samma tidsperiod begreppet finlandssvensk har använts. 80 författare finns representerade ur 120 samlingar. De flesta poeterna har förunnats en eller två dikter, enstaka som Claes Andersson, Gunnar Björling, Eva-Stina Byggmästar, Elmer Diktonius, Tua Forsström, Lars Huldén och Edith Södergran har man berett plats med tre eller fyra.

Redaktörerna har inte gått efter kronologi eller alfabet när man gjort upp ordningsföljden. Greppet har fördelar, läsare är säkert mer intresserade av tema och samtalston än av siffor och bokstäver.

Samtal mellan lika och olika

I dagens endimensionella debattklimat känns det befriande att läsa hur till exempel Tomas Mikael Bäck (2008) pratar med Arvid Mörne (1926). Bäck säger så här:

Det var solkall september, inandat.

Inga föreläsningar än, fantasikramp.

Ensamhet på parkbänken.

Barnflickan ser till de små.

Lite längre ner i dikten finns en hänvisning till Mörne. Och på motsatta sidan i boken får vi läsa Mörnes dikt Min moder:

Långt borta

något som blommar:

En blå hyacint!

Livets kretslopp har alltid relevans, för alla.

Lite på samma sätt för Eva-Stina Byggmästar en dialog med Edith Södergran om kärlek och feminin omnipotens. Byggmästar (2006): Och jag sade sweethearts jag sade rosor / jag sade sweethearts jag sade rosorna / det är så ljust här inne det måste vara rosorna –

Södergrans replik från 1919 strax efter i boken går så här: Någonstädes i rymden mitt hjärta, / gnistor strömma ifrån det, skakande luften, / till andra måttlösa hjärtan.

Självgående rubriker

På bara 176 sidor får man med det mesta och de flesta, flanörer, modernister, FBT-generationen, postmodernism, språkmaterialism, Spoken word.

Lars Huldén opponerar sig mot flanörer och modernister, medan Märta Tikkanen faller Henry Parland i talet.

Det hade varit givande att läsa lite om hur redaktionen arbetat, ordning och dialog mellan dem?

Bländad av död och kärlek har ett tydligt, kort och bra förord av redaktörerna. Så vitt jag kan bedöma har man inte utgått från andra kriterier än personligt val, en känsla av bevarad aktualitet, när man plockat eller sopat i skörden. Det hade varit givande att läsa lite om hur redaktionen arbetat, ordning och dialog mellan dem?

Det finns ett åskådligt register efter de författare som finns representerade, både i alfabetisk och kronologisk ordning.

Boken är indelad sex avdelningar som har rubriker som är citat ur dikterna. Citaten säger mycket om innehållet: ”Ett språng i friheten och självet; Det som står skrivet i den knutna näven; Himlen hängde på rostiga hakar; In i nattens ljus; Om du kysser mig ikväll; Glider ut och skapar rymden”. Man har låtit diktraderna stå för sig själva, ett grepp som har både fördelar och nackdelar.

Död och kärlek

Innan man hittat fram till den aktuella dikten under rubrikerna och förstår sammanhanget kan de kännas lite lösryckta. Läsaren hade varit betjänt av källa, kanske i petit redan under respektive rubrik. Det samma gäller hela bokens namn, Bländad av död och kärlek. Den är tagen ur Tua Forsströms långa och stämningsfullt musikaliska naturdikt om sorg: Vad skall jag göra / Bländad av död och / kärlek, skärande motljus / Närvarons sorg och / saknad som sten.

Sorg är en känsla som går genom hela livet och dikten försvarar definitivt en plats i en antologi som den här. Dikten finns först på sidan 115 (i och för sig logiskt med tanke på ämnet som behandlas och tiden i den, augusti). Ända fram till att jag kommit så långt grubblade jag över titeln – borde boken inte heta Bländad av kärlek och död?