Så många Mount Everest

Diana och Victoria Webster presenterar i sitt självbiografiska verk Så många Mount Everest Victorias kamp med omvärldens okunskap. Oförståelsen hos omvärlden är ett ständigt farthinder i Victorias strävan efter att en dag uppfylla sin yttersta dröm: att bli läkare.

Öppningsscenerna presenterar en förlossning och dess förberedelser. Diana, modern, står för den första av de två delarna i boken, och som föderska beskriver hon händelsen in i minsta detalj. Alla ögonblicksbilder återges lika levande som om det hela hände igår, minnena har inte bleknat med åren. Kanske det också kan bero på att något gick så snett. Ett nytt liv får ändå sin början och så också en ny livshistoria då Victoria ser dagens ljus.

En oövervinnerlig optimism är en röd tråd i berättelsen

Den nyfödda rycks snabbt ur händerna på sin mor för att behandlas för den syrebrist som drabbat Victoria sitt första möte med världen. Men de stora svårigheterna med födseln och längtan efter att få se och få veta något om den nyfödda, får vika för lyckan att ha fått en dotter. Glädjeämnen och ett slags oövervinnerlig optimism (eller är det bara ren fan anamma?) är en genomgående röd tråd i berättelsen. Trots svackor segrar alltid livsglädjen. Så många Mount Everest är långt ifrån en solskenshistoria, annars skulle de många insikterna som boken ger utelämnas.

När det inte är någons fel …

Men är faktiskt den frånvarande bitterheten genuin? Kan man faktiskt resa sig efter så många hinder på vägen? Efter att ha överbevisat så många skulle en bok som denna vara det mest ypperliga tillfälle att sätta en och annan tvivlare på plats. Men i stället för att låta bitterheten ta över väljer Diana och Victoria att lyfta fram det goda i tillvaron i de personer som stött dem. Problemen löses sällan genom att skylla på någon, och vad gör man när det inte finns någon att skylla på?

”Var är mitt barn?”, frågade jag.

”Vi måste föra bort barnet.”

”Varför?”

”Det är syrebrist. Det var en svår förlossning.”

Och det var så min dotter, en annars välskapt och frisk flicka, kom att födas med en hjärnskada.

Det var ingens fel.

Hjälparna är många …

Boken är logiskt uppbyggd, ett verk som tagit lång tid och eftertanke att utforma. Utförligt förklarande beskriver mor och dotter Webster de faser som Victoria måste kämpa sig igenom, då det för någon annan skulle vara lika lätt som att knyta ett skosnöre. Utförligheten tar visserligen överhand vid många tillfällen då de medicinska termerna regnar allt för tätt. Men Victoria går segrande ur striden för att få arbeta som läkare.

Skildringen är självbiografisk men saknar inte sagans alla nödvändiga komponenter

Trots att Så många Mount Everest är självbiografisk saknas inte sagans alla nödvändiga komponenter. Hjälparna är många på Victorias snåriga väg, och så även skurkarna. Victorias handikapp som endast begränsar hennes talförmåga och delvis också muskelrörelser gör att omvärlden uppfattar henne som förståndshandikappad och således mindre godtagbar. Det är omgivningens bristande förmåga att förstå Victorias cp-skada som gör hennes liv så mycket svårare. Dianas liv i Finland kantas av en känsla av främmandeskap i en annan kultur än den välbekanta i England, och med vrede följer hon med hur Victoria ytterligare uppfattas som främmande på grund av sitt handikapp.

”Du får inte komma in hit”, sa han.

”Varför inte det?” frågade hon förbluffat.

”För att du är berusad”, sa han. ”Du får inte komma in hit.”

”Men jag är inte alls berusad”, protesterade hon. ”Jag har inte druckit en droppe alkohol.”

”Det har du visst”, sa han. ”Försök inte med mig! Du är full. Ut med dig!”

Mycket tyder på att boken är en försoning med gamla ilskor, snarare än en hämnd på dem som från första början tvivlat. Tyngdpunkten i historien ligger på utanförskap och känslan av att vara annorlunda. Victorias berättelse erbjuder många lärorika insikter om hur människan reagerar mot det annorlunda på grund av sin egen okunskap.