Eeva Park (född 1950 i Tallinn) har före Evighetsfällan, hennes tredje roman som fått en utmärkt uttrycksfull översättning av Kalli Klement, gett ut både dikt- och novellsamlingar. Debutdiktsamlingen utkom 1983, novellsamlingen Mees, kes mäletas elevante 1996, och en tvådelad familjeroman med självbiografiska element publicerades 1992 respektive 1998.

I den starkt samhällskritiskt kommenterande Evighetsfällan är det alltså både det nya Estlands nya hårda, brutala, egomaniska, råkapitalistiska liv och Sovjetunionens kontrollsamhälle och gradvisa upplösning som Eeva Park viker ut via huvudpersonen Tiius uppväxt och tillbakablickande och den prostitution hon senare råkat in i.

Nuets resa till det förflutna

Det blir en spännande psykologisk – och även fysisk – resa till det förflutna och in i den organiserade brottsligheten i dagens Estland. Tiiu, som efter att ha blivit offer för trafficking och hamnat i Berlin som prostituerad, lyckas fly tillbaka hem, hamnar bland utslagna individer, mest gatubarn, i ett rivningshus i Tallinns utkant.

Romanen innehåller många temaplan och ger via Tiius reflexioner och kommentarer mycket tuffa, hämndfyllda, bittra och hatiska kommentarer både av det som varit och det som är. Ur detta härleder sig också boken titel, Evighetsfällan. Tiiu har blivit känslomässigt kall och enbart inriktad på hämnd.
Både den socioekonomiska fällan, som många i Estlands befolkning hamnat i, och hatet mot männen, efter de förödmjukande upplevelserna i Tyskland är viktiga element i romanen.

Explosiv svada

Romanen växer till en eruption av emotioner som måste formuleras och tränga ut i omfattande, explosionsartad svada och i berättelser insprängda i ramberättelsen. Samtidigt finns här också en kylig distans som på ett intressant sätt förhåller sig kontrapunktiskt till det emotionella flödet.

Under Sovjettiden skrev de estniska författarna sina litterära verk mellan raderna. Då till exempel Jaan Kross ville ta upp Sovjetmaktens förtryck av det lilla Estland gick han tillbaka till det balttyska feodalväldet till exempel i Romanen om Rakvere, som berättar om en stads kamp för att få stadsrättigheter. Så kom glasnosten och perestrojkan på 1980-talet och en massa självcensurerade teman kunde komma ut i bokform.

Då Sovjetunionen kollapsade och också Estland blev fritt, uttalade många författare en oro över hur de nu i det nya samhället, där det rådde mer eller mindre ett tillstånd av entropi, värdetomhet, skulle hantera sitt litterära stoff. Nu kan man säga att Eeva Park med Evighetsfällan hör till dem som faktiskt tar upp angelägna samhällsproblem och ställer viktiga existentiella frågor på ett formellt intressant sätt.

Dela artikeln: