Bilderboksmakare

Det här är en läcker kaffebordsbok, en manifestation och en diskussionsöppnare som lyfter fram frågan om relationen mellan digitala och fysiska böcker.

Lilla Piratförlagets läckra samlingsvolym Bilderboksmakare är sprungen ur dPictus, ett nätforum för internationella bilderboksförläggare och -agenter. Plattformen bjuder in kuratorer, som exempelvis svenska bilderboksnestor Ulla Rhedin, som kuraterar ett urval exceptionella och nyskapande bilderböcker. Det finns också ett online-galleri, bilderboksblogg och en digital monter för opublicerat material.

Boken Bilderboksmakare utkommer parallellt på en lång rad språk, och faktiskt finns de tolv essäerna av bilderbokskonstnärer som boken består av redan öppet publicerade på nätplattformen, men på engelska. Dessutom finns en stor mängd bilderboksmakare på nätplattformen som inte fått plats i den fysiska boken. Behövs då en traditionell bokutgåva, vad tillför den och vad vill den fysiska boken?

En underliggande fråga om digitalt eller fysiskt läsande

Som sig bör är utgåvan i traditionellt bokformat präglad av sin taktilitet och materialitet. Pärmen pryds av kanadensiska Jon Klassens uttrycksfulla ekorre med partyhatt och röd ballong, medan försättsbladen fylls av belgiska ALMA-pristagaren Kitty Crowthers expressiva och organiska bildvärld mot blekgul bakgrund.

…den fysiska boken inbjuder till detsamma som själva bilderboksformatet, nämligen en bläddrandets dramaturgi.

Bilderboksmakare är en läcker kaffebordsbok, en manifestation och en diskussionsöppnare som gestikulerar mot frågan om relationen mellan digitala och fysiska böcker. Nu är inte dPictus-plattformen någon digital bok, utan en rad bloggar och presentationer, men frågan väcks ändå om vad denna dubblering i publiceringskanaler betyder. Åtminstone finns en grundläggande skillnad, och det är att den fysiska boken inbjuder till detsamma som själva bilderboksformatet, nämligen en bläddrandets dramaturgi.

Vad allt en bilderbok kan vara

Läsaren lotsas in i boken av Sam McCullen, initiativtagare till dPictus. Han bemöter just frågan om den materiella bilderbokens överlevnad och slår med emfas fast att digitaliseringen med råge mötts av en ökad experimentlusta och kvalitetshöjning hos just den fysiska boken. Och då var standarden redan skyhög innan. Dessutom plockar han godbitar ur essäerna och poängterar bilderboksformatets allåldersinriktning. Bilderboksmakarnas tankar om bilderbokens möjligheter är inspirerande och kan ge nya insikter i vad det innebär att läsa en bilderbok.

Urvalet i boken är varierat och brett samt spänner över många världsdelar. Möt franske Blexbolex, svenska Eva Lindström (som nominerats över 10 gånger till Augustpriset och slutligen fick det), australiensiska Shaun Tan, italienska Beatrice Alemagna, irländska Chris Haughton, belgiska Kitty Crowther, kanadensiska Jon Klassen, koreanska Suzy Lee, portugisiska Bernardo P. Carvalho, argentinska Isol, spanska Manuel Marsol och schweiziska Johanna Schaible.

De berättar alla om sitt bilderbokscredo, både i text och i bild. Deras intellektuella sökande efter brännpunkter och efter svar på pockande och kvistiga frågor blottläggs sammanflätat med det visuella. Just det öppna sökandet efter ett uttryck som passar just den aktuella berättelsen är påtagligt.

Har man en gång sett boken glömmer man den inte.

Australiensiska Almapristagaren Shaun Tan säger att han vill bjuda in läsarna i rummet utan att berätta för dem var de är. Han visar steg för steg hur han skissar fram en ”ljus” stämning. Italienska Beatrice Alemagna å sin sida gör fältstudier i stadsrummet inför sina miljöskildringar som kan ta upp till sex år. Schweiziska Johanna Schaible hör till de bilderboksmakare som upptäckts via dPictus digitala monter för opublicerat material. Hennes formmässigt intrikata bilderbok med sidor i ständigt krympande och sedan ökande format är inget minde än en bilderbok som gestaltar själva tiden. Har man en gång sett boken glömmer man den inte. Det är fallet med de flesta bilderboksmakare som presenteras i boken, att de har ett distinkt bilanslag som dröjer kvar. Men också att de har något väsentligt att berätta. Här lämnas inget till slumpen, eller som argentinska Almavinnaren Isol uttrycker det: ”Jag arbetar alltid mycket med texten i mina böcker. Jag vill skapa koncisa och kraftfulla texter, och jag gör på samma sätt med illustrationerna.”

Med insikt i tillkomstprocessen växer bilderboken

Tillkomstprocesser och skisser öppnar upp hur bilderboksmakeri i praktiken går till. Även här finns en rörelse mellan det taktila, pennan, penseln och handen, och det digitala, då många bilderboksmakare databehandlar sina alster eller för den delen arbetar helt digitalt. Någon instruktionsbok är det ändå inte fråga om.

Och för att skapa bra konst måste det komma från en plats långt borta.

Kitty Crowther formulerar vad det är som gör bilderboken till en så speciell konstform: ”Lyckligtvis vet vi inte det. Inget recept. Men jag tror på uppriktighet. Jag tror på konst. Och för att skapa bra konst måste det komma från en plats långt borta. Även om berättelsen på ytan verkar enkel, måste du gräva djupt.” Själv uppehåller hon sig i sin essä länge vid sin fascination över maneter och vad de tillför hennes skapande. Att känna till hantverket bakom bilderböcker har ett mervärde, böckerna växer då man inser vilket mångbottnat och tidskrävande arbete det är bakom det som är så tillsynes självklart i den typ av nyskapande bilderböcker boken berör.

Att insistera på bokföremålets värde

Ja, vad vill de fysiska böcker där merparten av materialet även finns digitalt? Mitt svar är att fysiska böcker insisterar på handgriplig bokkultur. Att böcker parallellpubliceras digitalt och fysiskt är det nya normala. Läsforskningens bud är tydligt, vi läser med ett annat läsdjup i mötet med fysiska böcker. Bara det talar för att vad den tryckta boken Bilderboksmakare ger i mervärde handlar om det taktila, om läsupplevelsens beskaffenhet.

Den fysiska bokens mervärde ligger också i att den fungerar som inkörsport till nätplattformen, där bland annat nordiska bilderboksmakare i framkant som finska Marika Maijala, svenska Anna Höglund och Klara Persson samt norska Øyvind Torseter och Stian Hole finns med i denna den digitala bilderbokens wall of fame.

Poängen med en samlingsvolym som den välavvägda Bilderboksmakare, som sprids på bred front internationellt, är att väcka mersmak för kvalitativ bilderbokskonst. I det uppsåtet lyckas boken väl.