Dick, Docenten och Jane

Med romanen Dick, Docenten och Jane, som innehåller intressanta metaplan, har Fredrik Lång på ett superironiskt, formmässigt kreativt sätt lyckats ge röst åt de paradigmskiften som äger rum i dagens samhälle där snuttifieringen, individualiseringen, jagcentreringen, råkapitalismen och manipulativa tendenser tar över och söndrar rådande strukturer.

Dick Soderstrom, huvudpersonen och berättaren, är den intellektuella litteraturkritikern med substans, analytisk förmåga och specialkunskap i österrikisk litteratur, som mobbas på det ledande bladet och degraderas till kolumnist då tidningen tabloidiseras och megabilderna tar över på kultursidorna på bekostnad av ett resonerande, argumenterande textinnehåll.

Docenten är den ytliga, innehållslösa kulturknutten som skapat sig ett namn som stor och viktig kolumnist. Jane är Dicks hustru som inte trivs i det själ- och livlösa äktenskapet. Jane har en syster som försöker skriva romaner och plötsligt dör i en eldsvåda. Och så mördas Jane och Dick misstänks för dådet.

Dick som avskyr deckare

Det här låter som en löjlig, banal thriller men till poängen hör att Dick, förutom att han inte gillar postmodernismen, också avskyr deckare. Och plötsligt befinner han sig själv mitt inne i en melodram. Dessutom lider Dick av elallergi, verkar väldigt paranoid och framstår mer eller mindre som en antihjälte.

Med detta melodramatiska innehåll, som plötsligt dyker upp bland allt det i övrigt väldigt intellektuella, filosofiskt betonade resonerandet, inklusive medie- och kulturkritiken, vill Fredrik Lång just peka på det – i och för sig självklara – oförutsägbara i tillvaron, och den sårbarhet och hjälplöshet som kan drabba individen.

Men samtidigt finns här också på ett finurligt sätt inbyggt, via de väldigt olika elementen som ingår i romanen, en oerhört viktig kultur- och samhällskritik som berör raserandet av de strukturer och skyddsnät som byggts upp i våra välfärdssamhällen.

Kulturen berövad sin yttrandefrihet

På samma gång som medievärlden skär ner på substansen på kulturbevakningen och berövar kulturen dess yttrandefrihet, dess kommunicerande roll via medierna i förhållande till allmänheten, överlåter samhället sina så kallat icke-bärande funktioner till marknaderna.

Och det är här som Dick, Docenten och Jane, inklusive all ironi och satir, sina deckarelement och den komiska huvudpersonens paranoior, blir ett viktigt inlägg i den kultur- och samhällsdebatt som borde föras i allt högre grad, och som vore central för hela vår framtida samhällsutveckling.