Och jag ruskade en älskling

I den långa raden av smarta österrikiska författare som förnyat den tyskspråkiga litteraturen under 1900-talet och skapat avantgardistisk, modernistisk och postmodernistisk prosa och lyrik finns bland annat Albert Musil, Thomas Bernhard, Ernst Jandl, Barbara Frischmut, Elfriede Jelinek och Friederike Mayröcker (född 1924 i Wien), vars modifierat självbiografiska prosaverk Und ich schüttelte einen liebling (2005) utkommit i svensk översättning med titeln Och jag ruskade en älskling (2010).

Översättaren har lyckats helt suveränt med sitt uppdrag.

Det har minsann inte varit ett lätt jobb för översättaren Ulla Ekblad-Forsgren att överföra Friederike Mayröckers metaforrika, onomatopoetiska och associativa tyska till svenska, men hon har lyckats helt suveränt med sitt uppdrag. Eller vad sägs om det här absurda avsnittet i ett textflöde och i otaliga tankehopp, där det inte finns en punkt på en hel sida, bara kommatecken:

[…]jag har förskrivit mig åt en olycka och reklambudet smyger uppför trappan och jag grubblar över konturerna till boken jag arbetar på och vilka rörelser som nu visar sig, men jag ser det inte och det måste komma av sig självt, säger EJ som följer mitt arbete, och dra ut en helt främmande flik, dra ut och göra något eget av den och där fanns föremålen personerna djuren som blev ord och meningar och stycken, men varför jag läst så lite i mitt liv alltså varför min lektyr har så många luckor beror på att jag alltid läser samma böcker[…]

Här ser man tydligt hur författaren åstadkommer en textmassa som spretar åt olika håll och ihärdigt håller sig fast vid ett ohämmat språkskapande, slingrande tankegångar, fragmentariska kommentarer, en blandning av något på samma gång kaotiskt och stringent.

Associationer, upprepningar

I bokens förtjänstfulla efterord ger översättaren också nyttig vägledning inför mötet med Friederike Mayröckers litterära metod:

Utöver poetiska metoder som mångtydighet och upprepning tycks association vara en av grundprinciperna i den mayröckerska textgestaltningen.  Mayröcker skriver språk, inte berättelser. Texterna är inte att tyda, texterna är.

Till denna kommentar av översättaren skulle jag som läsare vilja säga, att visst är texterna att tyda oberoende om de också är. Men något måste det ju också betyda – det som Mayröcker associationsflödar och skriver om.

Att skriva sin protest

Och här kommer det förstås också an på respektive läsare och läsarens tolkningar och associationer i fråga om textinnehållet där det finns mängder av privata, existentiella nojor, komplicerade personrelationer, metatextuella plan som man kan dekonstruera, tolka och analysera. Dessutom kan man uppleva det bångstyriga, avantgardistiska sätt som Mayröcker skriver på som en häftig protest, en revolt, ett frigörelsebehov.

Det bångstyriga är protest,  revolt, frigörelsebehov.

Friederike Mayröcker debuterade 1946 och har gett ut mängder av prosaverk, diktsamlingar och skrivit talrika hörspel. Initialerna EJ som Mayröcker anger i citatet ovan hänvisar till den likaså avantgardistiska författaren, lyrikern Ernst Jandl (1925-2000) som hon sambodde med från 1950-talet till hans död. Och mycket i den här blandat självbiografiska och fiktiva prosaboken handlar just om beroendeförhållandet till EJ, sorgen efter hans död, starka erotiska känslor, det hänförande men också komplicerade livet tillsammans med Jandl:

[…] eftersom mina tankar jag menar mina tankar har råkat i oordning och jag får ingen ordning på dem längre därför att jag kretsar kring dig, säger jag till EJ, jag kretsar oupphörligt kring dig och jag begråter dig sedan så många år tillbaka så länge, jag smiter alltid undan på någon snubbelväg alltså jag snubblar jämt[…]

Känslan av närvaro

Miljöstämningar från Wien och andra städer, konst- och musikupplevelser skapar också en stark känsla av tid och närvaro i olika skeden av Mayröckers liv. Övriga samtalspartners är bland annat Jacques Derrida, Gertrude Stein som Mayröcker inleder boken med:

mina nerver var i uppror, och Gertrude Stein säger att det stod skrivet i ansiktet att när han väl betraktat en äng såg han den sedan alltid som äng[…]

Trots att Och jag ruskade en älskling ger ordentligt med tuggmotstånd är den värd läseresan, som ger talrika upplevelser.