Hjärterkung

Den polska författaren och journalisten Hanna Krall (född 1935 i Warszawa), som skrivit flera reportageböcker av vilka en del tidigare översatts till svenska, har med sin roman Hjärterkung, som översatts till svenska av Julian Birbrajer, relaterat och dokumenterat den faktiska personen Izolda Regensbergs livsöde från tiden under andra världskriget och judeförföljelserna i Polen. Även Hanna Krall själv har ett liknande förflutet och lyckades överleva förintelsen med hjälp av polacker som höll henne gömd. Men hennes föräldrar och släktingar dukade under i koncentrationslägret Majdanek.

Iögonenfallande är den seghet med vilken huvudpersonen kämpar för att hitta maken som placerats i koncentrationsläger

Med stilistisk känslighet, vardagsrealism och intensitet, vilket även kommer fram i den lyckade översättningen, förmår Hanna Krall återge de fruktansvärda fasor och tragedier som drabbade Izolda Regensberg då hon försökte ta sig ut ur gettot i Warszawa och söka reda på sin make som placerats i koncentrationsläger.

Det specifika i den reportagemässiga romanen är den seghet med vilken huvudpersonen kämpar på för att överleva och hitta maken samt återgivningen av de tragedier som den judiska befolkningen i Polen råkar ut för.

Skikt i tiden – och i identiteten

Romanen är uppbyggd i olika korta avsnitt och med hopp i olika tider. I de återkommande avsnitten som fått rubriken ”Fåtölj” får läsaren träffa en åldrande Izolda som minns hur det var och reflekterar över hur det kunde ha blivit.

I början av boken träffar Izolda sin blivande make, Szajek som blir romantitelns ”Hjärterkung”.

Redan här kommer författaren in på frågan om vad det judiska är, då den unga Izolda i kapitlet ”Damväska” reflekterar över sin väska som hon ställer på golvet:

”Står den på judiskt vis? Hon ställer den på soffan…på pallen…på stolen. För om den står på judiskt vis, vari ligger väskans judiskhet? I skinnet? Det är tunt, mjukt, färgen liknar kaffefärgad mjölk. …En gång till: på golvet, på pallen, på bordet…Står den på judiskt vis?”

I återkommande avsnitt får läsaren träffa en åldrande Izolda som minns hur det var och reflekterar över hur det kunde ha blivit.

För att komma ut ur gettot lyckas Izolda byta identitet genom att färga håret blont, byta namn till Maria Pawlicka och börja tala polska i stället för jiddisch. Och så flyr hon från det judiska gettot i Warszawa genom kloakerna. Det här hjälper henne på vägen då hon skall leta efter sin make, men trots identitets- och utseendebyten får Izolda i alla fall stå ut med allehanda gräsligheter. Hon blir mer eller mindre våldtagen av den tyska polisen och nazisoldater och försöker stå ut med de tuffa förhören som Gestapo utsätter henne för:

”Gestapomannen ler lätt. Vi känner till sanningen, säger han. Ni är judinna, eller hur? Hon tiger. Judinna. Vad ska hända nu? De kommer att skjuta mig…inom ett dygn, som judarna i Pawiakfängelset”.

Återföreningens smärta

Olika dramatiska händelser avlöser varandra och naziterrorn blir allt starkare närvarande. I slutet återförenas paret då kriget tar slut och koncentrationslägren öppnas:

”Röda armén kommer allt närmare, våra sovjetiska bröder kommer allt närmare, de är redan i Ungern, deras stridsvagnar kommer att anfalla Wien vilken sekund som helst”.

Det här säger fransyskan Nicole åt Izolda då de ännu hålls inspärrade i koncentrationslägret Auschwitz.

Men de traumatiska upplevelserna i lägren har bitit sig fast i Hjärterkung, som lämnar hustrun

Izolda och Szjaek bosätter sig i Wien, grundar ett företag och får barn. Men de traumatiska upplevelserna i Auschwitz och Mauthausen har bitit sig fast i Hjärterkung, som lämnar Izolda. Izolda påbörjar sedan ett nytt liv i Israel.

Hjärterkung blottlägger hjärtslitande öden.