Djupare vatten

Det är märkliga människoliv som Heidi Jylhä drar upp ur vattnets djup för att fästa vid pappret och examineras av läsaren. I novellernas värld grips en man t.ex. av babyfeber, pojkar räddar kattungar ur åvattnets vinterkalla strömvirvlar med fara för sina liv eller en kvinna håller på att drunkna under högarna av bråte i en trång höghuslägenhet. Kroppsligheten är otroligt påtaglig i de människoliv Jylhä presenterar. Här får du t.ex. läsa om fallet Rosie; kvinnan vars provokativa kroppsodör av dyigt havbotten stöter bort pojkvännen och bidrar till att Rosie till slut flyr allt vad civilisation heter.

Upplösningen av de dramatiska händelsekedjorna har en tendens att bli litet schematisk – läsaren lämnas med rader där något hoppfullt oftast skymtar fram; livet har sin gilla gång trots kriser, gränstillstånd och stormar.

Heidi Jylhä (24 år) har valt att ge tio noveller i sin debutnovellsamling Djupare vatten en stilig pärm där en glasögonprydd man, sedd bakifrån, blickar ut mot den motsatta stranden. Hans armar är utsträckta som ett kors och solens sista strålar dränker den stilla sommarkvällen i guld. Korset kan ses som ett återkommande tema i novellerna; ’envar har sitt kors att bära’. Novellen ’Grodan & Gud’ handlar om en man som ser sig som av Gud utvald att gå på vatten och leda sin församling till Jukkasjärvi. Gränstillstånd där övernaturligheter som besjälade grodor och Guds röst som hörs över vattnet är något som Jylhä gärna laddar sina historier med. Resultatet bjuder på överraskningar och känns fräscht.

Insprängda bland de tio novellerna finns tre korta, lyriska prosastycken; en inledande text om en groda dräktig av känslor, en text om en aningslös slända har landat i mitten av novellsamlingen och en avslutande text om månen som påverkar oss jordvarelser. Djur och människor står nära varandra i Jylhäs universum, drifterna är de samma fastän vår civilisation försöker förädla dem. Stämningar som finns i de här tre korta texterna återfinns i novellerna.

Den första novellen – ’Garderobshavet’ – är uppbyggd som en saga där två syskon hittar dörren till fantasihavet som flickan Ulrika ritar fram på pappret. Det går att simma där, i smyg så att moster inte får nys om djupdykningarna som väter kläderna. Någon idyllisk liten saga är det inte fråga om, mardrömskänslorna speglas i garderobshavet.

Syskon och skräck behandlas även i den starka novellen ’Kattungar’ där två bröder vågar sig på att rädda kattungar som en vuxen slängt i vinterån för att dränkas. Minnen av skräckfyllda minnen flimrar förbi; den dagen när Magnus inte var förmögen att vakta sin älskade lillasyster fastän han så gärna ville och minnet av hur han kissade på sig då han såg skräckfilmen där knivmannen förintades av en slåttermaskin.

Jylhäs vattennoveller är väl samanhållna och avskalade på tröttsamma löngörer. De tål läsas flera gånger, mångbottnade som de är öppnar de upp till nya oupptäckta hav.