skör och spräcklig

Heidi von Wright, född 1980 i Österbotten och konstvetenskap- och filosofistuderande i Åbo, debuterar som poet med den 71-sidiga diktsamlingen skör och spräcklig, där hon jonglerar och pusslar med återkommande element hämtade ur bl.a. matematiken, skärgårdsnaturen och barndomen. Summan av oväntade ordkombinationer är nyanserad poesi som tål många genomläsningar.

Efter den inledande frågan “var ska vi sätta oss?” fortsätter Heidi von Wright med en dikt där hon leker med stolar utspridda i rummet och fastnar för ”den bortglömda stolen i hörnet till höger”, en rad som hon mycket riktigt placerar längst ned på sidan, till höger. På nästa sida möter läsaren en dikt av Göran Sonnevi som handlar om ”Den okända/ matematiken i/ din kropps/ rörelser”. Den fungerar som en fingervisning om vad som följer.

Ögonblicken avbildade i von Wrights dikter är sköra, ljusomspunna, som i dikten ”namnlösa klippan får ett namn”: ”somna sakta tyst./ andas havsbris./ förvandla drömmar till /svanbon/ havet är flytande kväve/ med dimma och kallt/ driv mot havslinjen ljushuset.

Skärgårdens närvaro öppnar horisonten, omfamnar naturen och fungerar som djupandningar. Ofta dekorerar von Wright sina dikter som handlar om du-och-jag-relationer med skärgårdselement: snäckor, koraller, fiskar och klippor. I dikten ”geografisk punkt: triangeln” är den tidlösa, rofyllda skärgårdsinramningen den scen där relationen kan vila: tillsammans med vattnet vilar vi i dimman./ våra ord hörs inte men under vattnet./ darrar abborrgräs längs en rygg.

I den von wrightska världen regnar det ofta – befriande regn är pauser i solskenet, regnridåer och dimma är barmhärtiga för känslorna.
Rytmen i dikterna finns där för att ge läsningen luft och rymd. I diktbyggena avslutas ofta de öppna raderna av tillsynes abrupta punkter – fara finns att de skapar staccatoeffekt – för att markera behövlig distans till nästa rad, nästa tanke.

Heidi von Wright har sagt att hon i sina dikter vill tänja på språkets gränser. Det lyckas hon med. De magiska dubbelheterna, ord med dubbla betydelser berikar och vidgar tolkningsmöjligheterna och stämmer väl överens med de stämningar hon hämtat från barndomslandskapet. Oväntade ordkombinationer ger dikten en absurd svängning. De rebusartade ordlekarna gör att man vill återvända till dikterna.