Godnatt treans spårvagn

I sin tionde bok, Godnatt treans spårvagn, berättar Henrik Jansson om sin barndom. Det är minnesbilder som passerar medan han lever sitt vuxenliv idag med sin dotter och en jobbig relation till sin fru.

Jakobstadpojken Henrik flyttade som barn till Åbo med föräldrarna. Nu aktualiseras kontakten till det österbottniska genom en farbrors begravning. Miljöbytet har gett upphov till starka känslor som författaren fortfarande bearbetar. Det är glädje, rädsla och sympati som präglar boken. Rädslan kommer ofta fram, i Pappas bilkörning, i skadade på sjukhuset, i vuxnas oförstående inför barnet.

Pappa är den viktiga mänskan för barnet Henrik, ibland är Pappa obegripligt långt borta, någon gång uppstår en djup kontakt. Familjerna finns hela tiden nära, den han växte upp i och den han försöker leva i som vuxen – med svårighet. Barndomsbilderna blandas med nutid till en begriplighet där avlägsna händelser och intryck påverkar författaren idag. Det är som om författaren genom att arbeta med det förgångna skulle klara av dagens samliv och dess problem lite lättare.

Texten har mycken eftertanke och strömmar emot läsaren som en öppen och personlig berättelse. Det blir en fin och viktig läsupplevelse.