Bakom den röda dimman

Den vietnamesiske författaren Ho Anh Thai ger med sin samling berättelser i volymen Bakom den röda dimman en både estetiskt kreativ och substantiellt rik inblick i dagens Vietnam. I översättning (från engelskan) av Jan Ristarp innehåller Bakom den röda dimman, som ursprungligen utkom 1998, åtta noveller och en roman (!) som både reflekterar över kriget i Vietnam, livet efter kriget och lätt absurt, ironiskt kommenterar livet i nuets Vietnam.

Enligt uppgift har Ho Anh Thai, född 1960 och bosatt i Hanoi, skrivit talrika romaner och noveller och finns tidigare presenterad på svenska i novellantologin Eldsommar, juliregn – Vietnam berättar (2003). Ho Anh Thai lär tillhöra de främsta och mest populära författare som efter 1986 förnyat den vietnamesiska litteraturen, och han är översatt till flera språk. Han har till och med varit diplomat, bland annat i Indien, där han 1991 doktorerade med en avhandling om den orientaliska kulturen. Några noveller rör sig också i den indiska världen.

Fantasin efter censuren

Titelberättelsen, ”Bakom den röda dimman” är en häftig kortroman som skrivits 1989 och innehåller talrika fantasielement, vilket enligt bokens informativa efterord (av litteraturkritikern Hoai Nam) lär ha varit något sällsynt i den dåtida vietnamesiska prosan. Innan förnyelseperiodens pluralistiska röster präglades den vietnamesiska litteraturen mellan 1945 och 1975 av antingen sentimental romantik eller entusiasm och lovord. Men kring slutet av 1980-talet släppte också censuren sitt grepp om skönlitteraturen, och den så kallade efterkrigslitteraturen kom fram.

I kortromanen befinner sig huvudpersonen Tan, 17 år, via en elektrisk chock, på en chockerande tidsresa tjugo år tillbaka – till 1967 – och möten med farföräldrar och morföräldrar, föräldrar, övrig släkt och grannar i ett bombdrabbat Hanoi. I den här tillbakablickande romanen finns en stark närvarokänsla och en fokusering på individuella öden mitt i det grymma bombregnet.

Också i novellerna finns kriget med på olika sätt i de personliga liven, i form av traumatiska minnen, reaktioner på händelser i nuet som för tankarna till det förflutna, i fysiska och psykiska ärr hos berättelsernas personer. Det västerländska och amerikanska kritiseras skarpt samtidigt som den egna kulturtraditionen hyllas. Men också utvecklingen i dagens Vietnam får sina sarkastiska kommentarer.

Trots flera melodramatiska sekvenser, inte minst i kortromanen, upprätthåller författaren också en milt ironisk distans till de liv han skildrar. Berättandet pendlar mellan realism, episkt framskridande skeenden och hopp i tid och rum, där det absurda och surrealistiska får komma fram.

Vietnam och Amerika

Ett exempel på det absurda inslaget och den ironiska slängen åt USA och väst i Ho Anh Thais berättarkonst är novellen ”Mannen som trodde på sagor”. Den handlar om en vietnames som under en vistelse i USA plötsligt vaknar upp och upptäcker att han förvandlats till amerikan:

”Jag började känna panik eftersom jag var säker på att jag faktiskt var vietnames. Jag hade bara kommit hit för en sexmånaders utbildning. Vad som var ännu värre var att jag just i dag hade planerat att visa upp mig för Nus familj. Hon var vietnames-amerikan och älskade hemlandets vietnamesiska kvaliteter som hon såg hos mig.”

Så återvänder berättarjaget till Vietnam och uppfattas som en vietnames som förvandlats till amerikan genom plastikoperationer, och blir behandlad som en amerikan.

Bakom den röda dimman är en samling berättelser som både med humor och vemod, detaljerat och i stora svep ger en inblick i ett intressant författarskap.