Bakom träden ryggar

Hjärnsubstans och grönska, med en självklar blandning av kropp och natur inleder Iman Mohammed sin debutdiktsamling Bakom trädet ryggar. En samling med ögon riktade på natur, kvinnlighet, kulturell bakgrund och generationsfrågor. Teman som slängs in i varandra och utgör ett brett spektrum för olika tolkningsmöjligheter.

Utgångsläget i Mohammeds diktvärd är kroppens samlevnad med naturen

Hjärnsubstans och grönska som sagt, yppar sig i samlingens inledning: ”Hegemonins första tänder”. Utgångsläget i Mohammeds diktvärd är kroppens samlevnad med naturen. Därefter flyter samlingens övriga motiv ihop och mynnar ut i en stormig soppa med några synbara glimtar. Någon logisk ström rör det sig inte om. Därmed kan samlingen uppfattas som stökig och ogenomtänkt då allt ska tryckas ihop i en och samma dikt. Dikterna fungerar dock självständigt och somliga är särdeles skickligt utförda, såsom följande dikt:

Fotografiet på en armé av träd till höger vänster täcker himlen
frysen frostas av, vattnet höjs i skålarna
växter flyter i behållare, ljusbruna nerver
evolutionen vecklar ut sig, vill spränga glaset
jag matar rävarna, gör dem feta
deras röda färg lyser i grått dis
skissar på snöslottet som ska skydda mina mödrar.

Trots dessa glimtar av genialitet är resultatet lite väl fragmentariskt och stundvis förekommer det glapp som läsaren tappar bort sig i. Glimtarna är det som gör att man vill återvända, de riktigt bra dikterna är sådana som blir ens egna små ögonstenar. Måhända är det jag som missförstått upplägget, men redigering och lite mer eftertanke kring upplägget skulle enligt min mening ha fått samlingen till en ny nivå.

Titeln

Titeln Bakom trädet ryggar kan tolkas hänvisa till attityder av den första generationens invandrare, närmare bestämt deras förhållningssätt till hur deras barn blandar kulturer i sitt levnadssätt. I dikten där titeln förekommer synliggörs den våg av rasism och främlingsfientlighet som frodas i dagens Sverige. Rädslan för främlingsfientlighet urskiljs i jagets röst så här:

Jag letar fram de giftiga växterna, de ska bryta isär ljuset, ljuset kan
skära sönder mina ögon i ett andetag. Omvägarna till skolan, förbi
grannens trädgård, den svämmade över av svullna plommon,
utsöndrade gul vätska, klibbig glans. Bakom trädet ryggar, olika
grader av böjningar.

Mohammed leker med växternas symbolik och kopplar  samman med aktuella händelser som media också lyft fram de senaste åren. På grund av den mycket täta användningen av litterära grepp som växtsymbolik och politiska metaforer leds läsaren in i ett explosionsartat universum av tolkningsmöjligheter. För en ovan diktläsare kan detta bli mycket förvirrande, rent av avskräckande, om dikterna inte får läsarens tålamod och tid.

Politiken

Mohammeds diktsamling refererar till politiska ställningstaganden, vilket är märkbart i användningen av ord såsom vänster, höger och rött. Mohammed målar upp en värld där de politiska inriktningarna går in i varandra och formas till den kultur diktjaget lever i: ”Stadigt hålls barnet i höger hand medan den vänstra öppnar dörren till huset.”

Som läsare blir jag inte klok på jagets egna politiska åsikter

Motsatserna lever tätt inpå varandra och knyts ihop genom de gröna bladen i Mohammeds växtsymbolik. Som läsare blir jag inte klok på jagets egna politiska åsikter, men en svag underton av avståndstagande mot rasistiska strukturer gör sig synlig i min läsning. Detta är dock inte något framstående tema, utan endast en anstrykning i dikternas gröna virrvarr.

Inkonsekvensen

Bakom trädet ryggar marknadsförs som Mohammeds debut, vilket inte är helt sanningsenlig annonsering. Bokens baksida skyltar: ”Iman Mohammed är född 1987. Det här är hennes första diktsamling.” I själva verket utkom hon med Fermata år 2017 på poesiförlaget Chateux. Måhända är Bakom trädet ryggar hennes genombrott, men ingen egentlig debut, vilket säger något om synen på poesi från små förlag i litteraturvärlden.

Intellekt och talang besitter Mohammed, men stilen är ännu trevande

Trots alla glimtande vågor dras samlingen dessvärre ned i sin egen virvelström av inkonsekvens. Intellekt och talang besitter Mohammed, men stilen är ännu trevande på ett sätt som visar på osäkerhet i skrivandet. Personligen tror jag att detta är ett alster på vägen och att vi kommer att få se mer av Mohammed. För Mohammeds del tror jag framtiden kommer att flyta upp med en allt klarare idévärld.