Sällan har det tagit så lång tid för mig att läsa en roman som det tog att läsa Johan Schmidts Game over. Romanen är uppbyggd som en tv-serie, spänningen byggs upp med rafflande ingredienser hämtade ur den ”riktiga” mansvärlden, avslöjanden, skilsmässor och sjukdom som leder till förtidig död. Av marknadsföringen har framgått att romanen är skriven av en framgångsrik Nokia-jurist som sadlade om och blev författare.

I Game over heter männen Niklas, Martin och Peter. Vanliga namn, och man kan lätt förväxla dem med varandra. Man ska läsa många sidor innan man börjar hålla isär männen som antingen är jurister, ingenjörer eller ekonomer.

Klichéartad kvinnoskildring

Romanen fungerar som ett bokslut över skilsmässokris, en process där det förflutna stöts och blöts för att huvudpersonen ska kunna gå vidare. Romanens starka sida är mansporträtten hämtade ur den traditionella mansvärlden. Kvinnorna blir mer klichéartat arketypiska, t.ex. kvinnan Niklas dansat med på hotellet i Joensuu, förvandlas i hans huvud till en hora. Händelsekedjan är just så där full av otroliga händelser som avlöser varandra, som det brukar vara i tv-serier för att hålla spänningen uppe.

Martin är den framgångsrika mannen mellan 30 och 40, som får sitt liv förkortat av cancer. Niklas är Martins vän och inkluderas i Martins testamente, något som gör att Niklas förhållande till tvillingsönerna inte längre är lika självklart. Deras vänskapsband sträcker sig långt tillbaka – en av gåtorna som får sin lösning är en tragisk incident från en Interrail-resa i Spanien, under studieåren. Niklas är den som fortsätter livet – ensam bär han på skulden när vännen dött. Skulden är en del av arvet efter Martin. I arvet ingår också den hoppingivande, spirande kärleken till en ny kvinna, en kvinna som stått Martin nära.

Män i kris

Visst har Niklas i yttre mening ett framgångsrikt liv, med en hög position i ett utlandsägt företag, men på det personliga planet, efter skilsmässan, mår han dåligt och är sömnlös. Detta är en roman om manskrisen – intressant att jämföra med andra romaner om män i kris, till exempel Fredrik Långs romanserie om den finländska mannen. Den här romanen förlorar inte minst på att humor inte ingår i produktkonceptet, en roman om en man i kris mår bra av lite självironi.

Miljöerna är också slätstrukna: kontor och kala helsingforshem inredda av den övre medelklassen. Enda undantaget är Niklas oväntade, och smått otroliga sejour i en öde stuga utanför Joensuu. Men Niklas miljöbyte uppfattar jag som en påklistrad incident, som till råga på allt avslutas med att hans bil blir stulen där den står parkerad vid vägen där stigen tar av till stugan långt inne i skogen.

Faderskap och fadersrelation

Faderskap och fadersrelationen är ett annat av romanens teman. Niklas sköter sina tvillingar växelvis med den frånskilda modern. De har ett bra, grabbigt förhållande. De tycker om att leka samma lekar. I ett slag får relationen slagsida när Niklas faderskap blir ifrågasatt. Martins relation till sin far var problemfylld, fadern hade dragit sig undan karriär och familj, blev en far man höll tyst om, inte den pappa man kunde skryta om i sandlådan.

Romanens sensmoral kan formuleras så här: de framgångsrika männens liv har alltid sprickor och ljusskygga hemligheter.

Dela artikeln: